På NI-seminariet diskuterades ju framtiden för Nationell Idag. En frågeställning var hur sekterism kan undvikas. Där har jag fler synpunkter än vad jag fick fram i seminariediskussionen.

Ett viktigt moment där blir förhållningssättet till Sverigedemokraterna, efter partiets riksdagsdagsinträde.

Som jag skrev i min första NI-kolumn, 2008:

"...är det viktigt att ett stöd till SD från början är just kritiskt, dvs att det kombineras med konkreta förslag, om ställningstaganden och krav att driva.
Tar SD till sig förslagen är det bra. Gör man det inte är spåret ändå utlagt, för det fortsatta politiska arbetet.

Ett visst parti kan aldrig var något självändamål, det är bara ett medel."

Vad jag förordarär alltså ett "kritiskt stöd", som innefattar att kunna erkänna och lyfta fram när SD gör något bra. Då kan kritik få mer tyngd, när det är dags att kritisera.

För att få tyngd bör kritik också ransonernas, det får inte bli något slentrianmässigt och i härdigt hackande.
Och den ska vara i grunden konstruktiv, drivkraften får inte vara att "ge igen" - även om det finns grund för ND:are att känna frustration över SD:s attityd mot ND.

Jag tycker att NI bör kunna ha en kontinuerlig bevakning av riksdagsarbetet, med redovisning av hur både SD och 7-klövern agerat i viktiga frågor. SD-Kuriren lämnar ju här ett vacuum, genom att komma ut så sällan.

Generellt tro jag också att NI skulle satsa mer på teman och översikter. Här tänker jag i första hand på vad som händer i andra länder, både beträffande invandring/mångkultur och finansiera frågor. Och lyfta fram föredömliga initiativ och åtgärder.

Ett annat återkommande tema kunde vara: vart går våra skattepengar? Exponera slöseriet och ansvarslösheten gentemot skattebetalarna.
Eller exempel på brister i välfärden, när pengarna inte räcker. Orättvisor.

Infrastrukturfrågor kunde vara ett återkommande tema.

Däremot tycker jag det blir slöseri med spaltutrymme att ägna sig åt sådant som hänt i andra tider och på andra plaster, t ex spanska inbördeskriget. Särskilt olyckligt blir det om en sådan artikel tar ställning för falangisterna.

Det är en fantastisk och egentligen otrolig prestation att ha lyckats göra NI till den veckotidning med statliga bidrag som nu skett. Inte desto mindre är det en ständig utmaning att få nya prenumeranter eller ens behålla dem som tidningen redan har.

Min åsikt är, nu som tidigare, att NI skulle vinna på att ges ut fristående från något enskilt parti. Det skulle kunna göra det lättare att vinna prenumeranter bland sverigevänner, oavsett deras partitillhörighet eller icke-partitillhörighet.

Går det som jag hoppas med tabloidprojektet så kan en "Frågor för Sverige" spridas extensivt varje vår och varje höst.

Ett önskescenario för framtiden vore att den sverigevänliga veckotidningen och de sverigevänliga tabloiderna kan löpa samman och bli som två grenar på samma träd. Det som inte får plats I de 8-sidiga tabloiderna kan då vidareutvecklas I veckotidningen.