Det börjar likna ett mönster från företrädare från regeringsalliansen att s.a.s. "dra en vals". I en central politisk fråga kan man, i full offentlighet, föra fram ganska hisnande teser.

Publicistklubben

På Publicistklubbens eftervalsdebatt den 11 oktober hävdade Fredrik Reinfeldt (M) att Sverigedemokraternas invandringspolitik är ogenomförbar, pga Sveriges internationella åtagande enligt internationella konventioner.
Ordagrant löd moderatledarens formulering:

"...indragningar av invandring som överhuvudtaget inte är möjliga, givet de internationella konventioner och de avtal vi har, och den alltmer EU-reglerade politik som vi följer. Det går helt enkelt inte att genomföra er politik."

Sant är att det nu finns ett nät av konventioner och internationella avtal som Sverige signerat, ägnade att begränsa den nationella suveräniteten och möjligheterna till demokratiskt inflytande.

Där har Fredrik Reinfeldt själv spelat en central roll. Det var han som tillsammans med Cecilia Malmström år 2007 undertecknade Lissabonfördraget, som leder till ökad överstatlighet. Detta skedde utan att svenska folket fått en chans att säga sin mening i frågan.

Beträffande invandringen är det framförallt FN:s flyktingkonvention från 1951, påbyggd med New-York-protokollet 1967, som medför åtaganden. Men denna konvention hindrar inte Sverige från att kunna radikalt strama upp den asyl- och anhöriginvandring, där få har skyddsbehov.

Finland och Danmark är bundna av samma konventioner som Sverige, men har väsentligt mindre av fjärr- och omsorgsinvandring. Det visar att en åtstramning är möjlig, om bara den politiska viljan finns.

Budgetdebatten

Dagen därpå hade riksdagen sin budgetdebatt, varvid ambitionen från 7-klövern var att sätta åt SD, för att påvisa hur okunniga dess företrädare var i ekonomiska frågor.

Carl B Hamilton (FP) anförde i sin nit följande:

"Invandrare - precis som andra - använder sin inkomst. Den spenderas på ökad efterfrågan på varor och tjänster, t ex i detaljhandeln, privat service, bostäder och byggande. Även efterfrågan på arbetskraft inom kommunal service ökar. Den ökade efterfrågan som drivs av invandrarnas inkomster leder alltså till ökad efterfrågan på arbetsinsatser, och därmed till fler jobb i ekonomin."

Pengar som spenderas inom svensk ekonomi får hjulen att snurra, javisst. Men då kan dessa pengar lika gärna användas till att höja pensionerna och lönerna för olika yrkesgrupper. Också det skapar ju efterfrågan och ger arbetstillfällen! Eller får statliga och kommunala utgifter denna välgörande effekt bara när pengarna går till invandrare? Naturligtvis inte.

I själva verket är det snarare tvärtom, dvs att mer av de medel som går till utlandsfödda spenderas utanför Sverige och alltså inte ger någon återkoppling för svensk ekonomi.

• Redan på 1980-talet kunde konstateras av greker och jugoslaver var markant överrepresenterade bland förtidspensionerade. Efter att ha fått sin pension kunde de återvända till sina hemländer, där pengarna räckte längre än i Sverige.

• Idag går charterflygen fulla till länder som Turkiet, Libanon och Iran. Efter att ha fått PUT och bidrag beviljade kan många s.k. flyktingar återvända hem, försörjda av svenska skattebetalare.

• Det är också ett känt faktum att det går 100-tals miljarder dollar varje år från västländer till u-länder, inte som bistånd utan som överföringar från personer som utvandrat från respektive land.

Även där pengar spenderas inom Sverige måste konsumtionen ha sin motsvarighet i en produktion, annars blir det inflation och höga skatter.