År 2009, nr 2

 

Konspiration?

En återkommande anklagelse mot dissidenter i Sverige är att vi ägnar oss åt "konspirationstänkande".

Vissa förhållanden är ju uppenbara:

I samhällen finns olika grupper av människor, med olika idéer och åsikter. Dessa skillnader kan hänföras till olika erfarenheter, men också till olika intressen. Det är inte ovanligt att människor med likartade värderingar och sammanfallande intressen samverkar, för att försöka påverka utvecklingen. Historien igenom ges prov på detta.

För Sveriges del behöver vi inte gå längre än till organiserandet av arbetarrörelsen, kampen för allmän rösträtt och bygget av välfärdsstaten. Detta skedde i allians med vissa grupper och i strid mot andra.

Det är fullt normalt att arbeta tillsammans, för det man tror på. Sedan kan man göra det på olika sätt:

• det kan ske öppet eller dolt, officiellt eller hemligt

• det kan ske med uppbackning av stora ekonomiska resurser eller utan sådana

• det kan ske för snäva gruppintressen eller för ideal som gagnar de flesta.

Arbetar man dolt och med stora ekonomiska resurser, för snäva gruppintressen, då är detta knappast i linje med demokratins ideal. Då kan begreppet "konspiration" möjligen vara på sin plats.

Det krävs inga djupare samhällskunskaper för att veta, att det politiska arbetet bedrivs på olika nivåer. Det finns ett antal institutioner - riksdag, regering, mm - samt regler för beslutsgången. Vid sidan om denna formella maktutövning finns informella nivåer, där lobbygrupper kan verka.

Stora ekonomiska resurser ger makt. I själva verket kan folkopinioner till stor del skapas, därom vittnar resultaten i både kärnkrafts- och EU-omröstningen. Likaså kan enskilda politiker påverkas.

Det finns en officielll nivå av maktutövning och en inofficiell. På den senare nivån ligger ofta den avgörande makten. Detta är egentligen så elementärt för envar som sysslat med politik, att det känns löjligt att behöva påpeka.

Samverkan behöver inte vara formaliserad. Den kan ske på annat sätt än genom att man sitter vid samma bord eller rentav protokollför beslut. Det kan handla om ekonomiska beroenden, ideologisk samsyn eller personliga lojalitetsband.

Beträffande invandringspolitiken och invandringen kan man bara ana hur det går till, men effekterna kan envar konstatera. En politik bedrivs, som är rakt igenom sanslös, som förstör vårt land!
- Vilka gagnas av denna politik?
- Vilka är det som styr?

Klart är att massmedia visar upp en enad front. Så enad att det emellanåt tar sig surrealistiska uttryck. Som när tidskriften Journalisten vägrade att ta in en betald annons för boken "Försvara demokratin!" från Blågula Frågor.

Eller när man på nyhetsplats ska rapportera om brott och de som kan vara förövare. Efter sovjetisk modell får läsarna lära sig att läsa mellan raderna. Talas det således om "svenska medborgare", då rör det sig om utlandsfödda personer...

Det sneda urvalet av debattinlägg är också uppenbart - något som framförallt drabbar läsarna. Blågula Frågor har undersökt fördelningen av inlägg på "DN Debatt" om invandringsfrågor, och resultatet är entydigt: bara en åsiktsriktning släpps fram. Beträffande vissa personer agerar debattredaktörerna som om de hade "svarta listor" framför sig.

Det här låter kanske fantastiskt för många, men det finns en uttalad linje att inte "legitimera" kritiker. "Legitimerad" anses den bli som får komma till tals i officiella sammanhang, eller om man alls har kontakt med vederbörande.  

David Goldman från "Hatewatch": "- Vårt mål är... att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet."


 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT