Mycket kan förebrås vänstern i Sverige på 60- och 70-talen, kanske främst att den hyllade diverse diktaturer och förtryckarregimer. Som idoler fanns personer som Mao och Lenin, Stalin och Trotskij. Man var oklar i hållningen till våld som politisk metod.

Det brukar också sägas att vänstern förökade sig genom delning. Det ligger mycket i det. Ur riksdagens kommunistparti - SKP/ VPK - skedde utbrytningarna KFML och APK. Ur KFML skedde sedan utbrytningen KFMLr/KPMLr. Där bildades också smågrupperna FK, MLK och RMF/KAF.

Trots denna splittring kunde man dock enas i ett väsentligt sammanhang, nämligen i kampen mot USA:s vidriga krig i Vietnam. De återkommande FNL-demonstrationerna, under parollen "USA UT UR VIETNAM!" fick en allt större anslutning. De arrangerade av DFFG - De Förenade FNL-Grupperna - och var ett ovanligt lyckat exempel på enhetsfrontsarbete.

Socialdemokraterna försökte anordna egna partimanifestationer under parollen "FRED I VIETNAM!", men dessa fick ingen större anslutning.

---

Idag gäller det Sverige.

Omfattningen av gatuvåldet har nått epidemisk omfattning. Antalet anmälda misshandelsfall översteg förra året 80.000, antalet anmälda våldtäkter närmade sig 5.000. Detta betyder inte bara svårt lidande för individer och enorma kostnader för samhället. Det gör också att sjukvårdsresurserna överansträngs och att andra vårdbehövande får vänta. Vårdköerna växer.

Mycket av detta eskalerande våld har en etnisk udd. Förövarna har utländsk bakgrund medan offren är svenskar. Det är som om ett krig släppts lös mot oss svenskar.

Gårdagens FNL-demonstrationer har idag sin motsvarighet i Salemmanifestationerna. Också dessa utgör exempel på enhetsfrontsarbete. Som arrangörer står Salemfonden, inte något enskilt parti.

Mot Vietnamdemonstrationerna förekom en kritik om att där gick även kommunister, dvs motståndare till demokrati. En motsvarande kritik finns idag mot Salemmanifestationerna: där går även nazister.

Men vad blir alternativet till deltagande i Salem? Är det bättre att alls inte reagera mot det svenskfientliga våldet?

I Skåne har Sverigdemokraterna försökt ordna offentliga partiarrangemang mot svenskfientligheten under hösten 2008.

Det tycker jag är bra, men det kan inte ses som ett alternativ till ett arrangemang mot svenskfientligheten efter modellen enhetsfront:

• där alla är lika välkomna, oavsett partitillhörighet eller icke-partitillhörighet.

• alla är också välkomna oavsett åsikter i andra frågor, man samlas kring en minsta gemensam nämnare

• inget enskilt parti eller annan organisation kan profitera politiskt på arrangemanget.

Dessutom har det ju visat sig SD:s torgmöten i Malmö har saboterats av vänstern, dvs av samma krafter som mest kritiserat Salemmanifestationerna.

Man må anföra som argument att där går även individer som är antidemokrater, men det står nu klarare än någonsin att detta bara är ett dåligt svepskäl. I själva verket vänder man sig mot varje form av reaktion mot svenskfientligheten.

Vi svenskar ska tydligen bara tiga och ta emot.

 

Läs även: Salem 2007