Eftersom jag räknar med att fortsättningsvis medverka regelbundet i Nationell Idag med kolumner - låt mig i denna första kolumn få göra några positionsbestämningar.

Efter att under årens lopp ha hunnit vara aktiv i ett antal olika partier tror jag mig fortsättningsvis göra bäst nytta som fri skribent, utan att någonstans vara partimedlem. Medverkan i NI ger mig möjlighet att nå ut med vad jag har att säga, utöver Internet och Blågula frågors webbsida.

Förhoppningsvis kan jag samtidigt medverka till att NI fortsätter att bli en allt bättre tidning, som vinner allt större spridning. ND gör en viktig opinionsbildande och kunskapsförmedlande insats genom att klara denna tidningsutgivning!

Naturligtvis betyder min medverkan i NI också att jag i centrala frågor har en politisk samsyn med ND: vi svenskar finns och vi har rätten till ett eget land!

För ett par decennier sedan var detta en självklarhet, som inte behövde sägas. Idag är det ett kontroversiellt påstående - något som vittnar om behovet av en tidning som Nationell Idag!

I inget av de senaste riksdagsvalen har jag dock lagt min röst på ND. Jag har röstat på Sverigedemokraterna. Det kommer jag förmodligen att göra även i nästkommande riksdagsval.

Det beror i så fall inte på de personer som finns på SD:s riksdagslista. Det beror inte heller på formuleringar i SD:s olika program. Man skulle nästan kunna säga att det överhuvudtaget inte beror på SD självt och dess politik.

Nej, det beror på den roll som etablissemanget tilldelat SD. Det gör att om SD kommer in i riksdagen, om partiet gör ett bra val, då bli det till en markering mot dagens sju riksdagspartier såväl som svenska massmedia. En framgång för SD kan i bästa fall medverka till att Sverige får ett öppnare politiskt klimat, där fler medborgare öppet vågar stå för andra åsikter än de politiskt korrekta, som etablissemanget vill påbjuda.

Därmed inte sagt annat än att de någonstans finns en "smärtgräns" av pk-anpassning hos SD, bortom vilken detta resonemang faller. Vare sig Sverigedemokraterna eller något annat parti ska således undgå konstruktiv kritik. Tvärtom!

Hursomhelst: slaget idag står framförallt kring rädslan/modet.

• Makthavarna försöker skrämma till tystnad - genom kampanjer och utfrysningar, lagar och bestraffningar - eller direkt våld.

• Demokratiska nationalisters uppdrag består i motsatsen, dvs att få svenska folket att våga göra motstånd.

Det rymmer givetvis en fara i om många knyter förväntningar till Sverigedemokraterna, om partiet kommer in i riksdagen och om det sedan inte lever upp till dessa förväntningar.

Just därför är det viktigt att ett stöd till SD från början är just kritiskt, dvs att det kombineras med konkreta förslag, om ställningstaganden och krav att driva.

Tar SD till sig förslagen är det bra. Gör man det inte är spåret ändå utlagt, för det fortsatta politiska arbetet.

Ett visst parti kan aldrig var något självändamål, det är bara ett medel.