År 2006, maj |
År 2006, maj |
Tidningen Gringo kan sägas ha blivit en succé, man hade en affärsidé som höll i dagens svenska samhälle. Ekonomiskt går det bra och man når ut med sina produkter. Som bilaga till Metro sker distributionen med automatik. Många och stora annonser ger inkomster.
Framgången kan mätas också i förekomst i media i övrigt. Redaktören, Zanyar Adami, har belönats med Stora Journalistpriset och finns med i TV:s morgonsoffor. Det har nu gått så långt att hans fortsatta förekomst i media kan motiveras med att han blivit så uppskattad.
Vilket är då budskapet från tidningen Gringo?
Här finns en paradox:
Alla partier, och media, har sedan många år varit överens om målet: invandrarna ska integreras i det svenska samhället Misslyckandet är samtidigt uppenbart: dåliga skolresultat, arbetslöshet och kriminalitet. Resultatet blir "utanförskap".
När BRÅ:s senaste rapport om överrepresentation för invandrare beträffande våldsbrottslighet blev det ett ramaskri. Människor får inte delas upp i "vi och dom", predikade de politiskt korrekta.
Gringo gör precis tvärtom. Tidningens själva koncept är en uppdelning i "vi och dom", med en fiktiv gemenskap mellan alla som fötts - eller vars föräldrar fötts - utanför Sverige. Gringo direkt odlar invandrares utanförskap, arbetar för att göra det permanent. Tidningen hyllar svenskfientliga attityder och dåliga kunskaper i svenska.
I förlängningen av sin förmenta underdogposition kan Gringo ta ut svängarna intellektuellt och moraliskt. Detta demonstrerades tydligt i dess angrepp på Ebba Witt-Brattström, för att hon i en debatt kritiserat "blattesvenskan".
Så här skrev tidningen:
"Witt-Brattströmska kompaniet söker språkfascister. Du! Ja, Du. Det är Dig vi behöver. Under förutsättning att Du vill bevara Sverige svenskt i ordets mest ariska bemärkelse och inte drar Dig för att säga sådant som behöver sägas (på ren svenska förstås) har Du en given plats i kompaniet som ska ta tillbaka det svenska talspråket till tjugotalets radiorikssvenska skönhet. RING EBBA."
Alltså: hävdandet att vi i Sverige ska ha ett gemensamt språk , att bra språkkunskaper har betydelse för möjligheterna till kommunikation mellan medborgarna eller att en individ behöver kunna bra svenska för att klara sig bra i det svenska samhället - detta stämplar Gringo som "fascism"!
Om denna attityden varit förhärskande i Sverige kring förra sekelskiftet, då skulle den framväxande arbetarrörelsen ha motsatt sig initiativ för folkbildning. Att ens antyda behovet av mer bildning skulle ha uppfattats som kränkande och riktat mot arbetarna. Lyckligtvis intog den svenska arbetarrörelsen en annan hållning. Man satsade istället på att försöka höja arbetarna kulturellt och socialt.
Ebba Witt-Brattström har funnits med länge i den svenska debatten och hon har arbetat i bästa folkbildningstradition.
I Dagens Nyheter den 19/4 -06 delgav hon sin reaktion på Gringos påhopp:
"Jag måste erkänna att jag blir genomledsen. I synnerhet som min far som antinazist flydde för sitt liv undan fascismen, och jag alltså tillhör de 15,8 procent av Sveriges befolkning som antingen är födda utomlands eller har föräldrar som är det (i mitt fall från två olika länder). Svenskan är vare sig fascistisk eller 'arisk'. Den är ett huvudspråk som talas och skrivs i Sverige, och alla som bor i landet ska ha rätt att också göra det. Men när jag försöker få in ett genmäle blir jag uppläxad: jag har 'klantat mig rejält', min 'blunder' att förkasta en 'miljonsvensk dialekt' förtjänar en 'örfil', skriver Gringoredaktionen och undertecknar 'med kärlek'. Men om 'arisk' är synonym till 'svensk' på gringosvenska så finns det inget som hindrar att 'kärlek', när det passar, blir synonym till 'hat'."
Vad Witt-Brattström sagt i debatten var:
"Regeringen signalerar till våra nya svenskar att det räcker om de lär sig lite lagom blattesvenska så att de kan slå upp ett stånd och sälja bananer i Rosengård."
Hon kommenterar i DN:
"Simsalabim så förvandlas min anti-diskriminerande hållning (bättre svenskundervisning till alla skolelever) till främlingsfientlighet och bananståndet ovan till mitt seriösa integrationsförslag. Skolministern kallar mitt krav på förstärkt svenska en 'överklassynpunkt'. Det kan jag inte förstå, det är väl snarare han som spelar överklassen i händerna? Dålig svenska ger fler arbetslösa svartjobbare att välja på."
Ett moment i Ebba Witt-Brattströms argumentering fick mig att haja till. Hon skriver att hon blev "genomledsen".
Det slår mig plötsligt: hur många hederliga och samhällsengagerade medborgare med ideal och integritet har inte före henne blivit drabbade på liknande sätt?
Spontant kommer jag att tänka på Ingrid Björkman, Åke Wedin och Jan Elfverson, som 1996 hängdes ut med stora "förbrytarporträtt" i Expressen under svarta helsidesrubriker om "främlingsfientlighet". Deras brott: att skriva böcker och påtala problem med "brain-drain" för u-länderna och massinvandringens effekter - demografiskt, ekonomiskt och socialt - för i-länderna.
Dessförinnan har vi Sven-Olle Olsson i Sjöbo, som utsattes för ett mediadrev utan like - bara för att han var demokrat, såg verkligheten och var ärlig.
Här kan man konstatera att Gringo fortsätter i en redan uppplöjd fåra. Det finns en tradition av hur man hanterar personer som påtalar obehagliga fakta eller säger olämpliga sanningar. Behandlingen må vara aldrig så orättvis och offren må kunna bli hur "genomledsna" som helst - det är ovidkommande.
GRINGO MEDVEKAR TILL en bild av att Sverige består av - och för all framtid skall bestå av? - två sorts människor. Svenskar och invandrare.
Till de senares känslor och upplevelser måste särskild hänsyn tagas. Deras önskemål måste tillgodoses.
I detta samhällsklimat blir det konsekvent att en muslimsk organisation lämnar fram en kravlista om särlagstiftning för muslimer.
Se vidare:
Gringo
Gringoekonomi
Mer gringoekonomi
Svar till Adami o Co
"Vi", sa Adami
| Jan Millds hemsida |
