År 2006, februari |
År 2006, februari |
Antag att du är svenska, blir arg på en invandrare, och säger "jävla svartskalle!"
Antag att du är invandrare, blir arg på en svenska, och säger "jävla svennehora!"
Vilket är värst?
Vad är överhuvudtaget tillmälens funktioner?
Egentligen är det väl bara att ge uttryck för negativa känslor. I de två fallen ovan kunde vederbörande lika gärna att sagt "jag tycker illa om dig!" eller "jag uppskattar inte ditt beteende!".
Men här tillkommer ju momentet att man fäster sig vid vederbörandes utseende, härstamning eller grupptillhörighet. Det är knappast något nytt fenomen, när människor hamnar i konflikt med varandra. Man försöker då förstärka sina utsagor genom att ta fasta på sådant.
Beroende på utseende har vederbörande således kunnat få höra t ex "fetknopp" eller "benrangel", beroende på dialekt har det kunnat bli "norrbagge", "nollåtta" eller "skåning", osv.
I det aktuella krogbråket på Crazy Horse i Stockholm påstås tillmälena i inledningen ha använts. Gemensamt för dem är att ta fasta på grupptillhörighet: invandrare respektive svensk och kvinna. Båda dessa typer av påpekanden må vara ovidkommande, men inget av dem är i sig nedsättande.
I det andra fallet tillkommer dock ett påstående i sak , vilket samtidigt är ett nedsättande omdöme: kvinnan ifråga är "hora", dvs "lättfotad".
Detta senare tillmäle bör således ses som allvarligare.
I verkligheten vet vi att det är den svenska kvinnan som här lever farligare. Bara hon kan bli dömd för "hets mot folkgrupp" eller liknande. Så är våra lagar och domstolspraxis utformade.
Antag att man istället, i en konfliktsituation,mot den andra personen bara hade utslungat en bokstavskombination utan egen betydelse. Genom sammanhanget - minspel, tonfall och själva situationen - skulle budskapet ändå gå fram: "jag gillar inte dig!" (i varje fall inte vid just detta tillfälle).
Man kunde exempelvis utbrista: "din jävla krussidull!"
Beroende på vem man själv är och vem man riktar tillmälet "krussidull" emot kan det då uppfattas olika.
Låt oss förutsätta att den som levererar tillmälet är svensk och att föremålet i fall nummer
1 är en annan svensk
2 är en invandrare med typiskt svenskt utseende
3 är en invandrare med korpsvart hår
4 är en invandrare med becksvart hy , tjocka läppar och krulligt hår.
I det första fallet skulle det nog passera, förmodligen även i det andra.
Men i det tredje fallet finns risken att det kunde leda till anmälan och skadeståndsanspråk för kränkning.
I det fjärde fallet skulle det rentav kunna bli en fällande dom.
Ett intressant tillmäle är det flitigt använda "rasist!"
Från sin ursprungligen begränsade betydelse har dess innebörd nu blivit alltmer vid och oklar. Från början avsågs en person som inte bara ser skillnader mellan olika människoraser utan också betraktar personer ur vissa raser som mindre värda och lovliga för negativ särbehandling.
Jag minns från min ungdomstid hur jag spontant och starkt vände mot en sådan rasism, just därför att med sin hudfärg är man född, den kan man inte byta. Mycket - språk, dialekt, klädsel och beteende kan man själv påverka, men inte grundkonstruktionen.
Nu lever vi i en tid, där "rasism" ingår i en kedja av associationer: invandringskritisk - främlingsfientlig - rasist - fascist - nazist - bankrånare - polismördare - terrorist.
Samtidigt som anklagelser för "rasism" blivit mycket luddiga kan de ändå ses som allvarliga, med påtagliga konsekvenser för den drabbade. Även om man inte bli formellt utesluten ur sin fackförening kan ett resultat bli politisk isolering. I värsta fall får man sin bil uppbränd, sin bostad hemsökt och blir själv misshandlad.
I scenariot ingår inte bara denna luddighet hos tillmälena utan också att anklagade sällan konfronteras med anklagelserna på ett sätt som ger dem tillfälle att försvara sig.
Den sakliga information som tillmälet "rasist" förmedlar om en person kan i praktiken vara två moment:
a) vederbörande förespråkar en mer restriktv invandringspolitik
b) vederbörande gillar inte med automatik varje utlänning, oavsett dennes beteende.
Det ligger givetvis en PARADOX i att ett tillmäle med en så tunn innebörd kan anses vara så allvarligt.
Det ligger därmed också en PARADOX i att det å ena sidan används så flitigt och ändå så sällan leder till att någon åtalas och döms för detta.
Förklaringen ligger i att detta tillmäle fyller en viktig politisk funktion.
Det tystar kritik , där kritik anses olämplig.
Bara svenskar drabbas av tillmälet "rasist".
