År 2006, januari |
År 2006, januari |
Den här kolumnen ska handla om de två huvudpersonerna i Liza Marklunds böcker "Gömda" och "Asyl":
1. "Ahmed" 1)
Han kom till Sverige från krigets Libanon, utan fastställd identitet. Uppenbarligen ingick han i den "kristna" milis som 1982 slaktade tusentals värnlösa palestinier i flyktinglägren Sabra och Chatila. Vilket inte hindrade honom att efter sin ankomst till Sverige uppträda som nitisk muslim.
2. "Maria Eriksson"
Hon arbetade på bank och var på fritiden aktiv i att organisera gömmande av asylsökande som fått avslag. "Flyktinggömmerska", med andra ord. Det var den vägen hon fick kontakt med "Ahmed", som uppvaktade henne intensivt 2) och gjorde henne med barn.
Mycket av berättelsen handlar om mekanismerna hos "män som slår", hur kvinnoförtrycket kan fungera i nära relationer. Först kan mannen ifråga vara överdrivet gentlemannamässig, detta glider sedan över i ett allt extremare kontrollbehov, där kvinnans handlingsutrymme beskärs och hennes självförtroende bryts ned.
Maria Eriksson var dock en mycket stark kvinna, dessutom hade hon förmodligen tur. Det gjorde att hon inte slutade i en tidningsnotis som dödsoffer i ett familjegräl.
KONTENTAN I denna berättelse är för mig framförallt två moment:
Personer kan komma till Sverige, föregivande att vara förföljda, att vara flyktingar, varpå de sätter igång och förföljer svenskar!
Det svenska samhället står därvid handfallet, de förföljda blir försvarslösa. I det aktuella fallet drevs den förföljda svenska familjen i landsflykt, det slutade med asyl i USA!
DÄRUTÖVER är det minst sagt anmärkningsvärt - då dessa böcker fått spridning i massupplagor - att de inte får något genomslag, att inga politiska slutsatser dras!
Fallet Maria Eriksson är ju i grunden inte unikt. Många svenska kvinnor med familjer har drabbats av en förföljelse på liknande sätt - av personer med till synes obegränsat "engagemang" i saken, med tillgång till både tid, energi och medhjälpare.
Konkret började det med att Ahmed ville styra hur Maria skulle klä sig, vad hon skulle äta, vilka hon skulle få träffa, osv. Själv kunde han bara oannonserat försvinna ett antal dagar. "Självklart" skulle hon stå för all markservice, även då hon var gravid och sjuklig. Även misshandel fanns snart på repertoaren, liksom söderslagande av inredning och terroriserande av barnet.
Maria träffade en ny man, en svensk. De gifte sig och fick ett barn tillsammans. Förföljelsen inte bara fortsatte, utan trappades upp.
Hemliga telefonnummer hjälpte föga - inom en månad fanns Ahmed i luren igen, med hotelser och okvädningar. Ett tiotal gånger fick Maria nya hemliga nummer, varje gång lyckades Ahmed få reda på dem, genom tjänstemän 3) som lät sig övertalas!
Domar med besöksförbud hjälpte heller inte. Radhuset med tomt blev regelbundet vandaliserat. Man hade inga svårigheter att forcera dörren.
Inte heller då Ahmed själv satt i fängelse - han var brottsaktiv på många sätt - utgjorde detta något hinder. Hade han inte permission så var han försöksutskriven, utan att Maria blivit underrättad.
Vad som möjliggjorde detta var framförallt två faktorer i kombination:
A. Ahmeds kompisar: Abdullah, Ali, Muhammed och Samir. De ställde upp för sin kompis och i likhet med honom hade de tydligen all sin tid att ägna åt denna förföljelse. För dem gällde ju inget besöksförbud. De kunde sitta parkerade i bil utanför radhuset och bevaka. De hjälpte till när familjen skulle misshandlas. De försökte köra ihjäl Marias far.
De fanns också där som alibin, redo att svära på att Ahmed varit med dem vid de tidpunkter då brott hade begåtts mot Maria.
B. Den svenska rättsapparaten, med strikta beviskrav och devisen "hellre fria än fälla". Och även där någon fälls gäller humanitet och vård, respekt för "integritet" och snar frigivning.
En faktor var också att Maria inte ville polisanmäla Ahmed, av fruktan för hämndaktioner mot hennes föräldrar eller barn.
Snart nåddes den punkt då familjen måste byta bostad och gå under jorden. Deras personuppgifter skyddades, eller skulle skyddas. Det visade sig att detta inte heller fungerade. Familjen tvingades flytta runt, men hela tiden lyckades Ahmed och hans krets spåra upp dem. Han hade efterlyst henne och barnen med porträtt och utfäst belöningar för tips som kunde leda honom till dem. Det fungerade.
Familjen tvingas utomlands. Först till Latinamerika, där de bodde flera år. Sedan till USA. Där kunde de sedan få asyl, genom hänvisning till ett utslag av en svensk kammarrätt. Denna hade konstaterat att familjen, för att kunna leva ett normalt liv, behövde flytta från Sverige.
Vad finns att lära av denna historia? Vad blir slutsatserna?
Ur en synvinkel kan man tycka att den visar på behovet av asylinstitutionen. Vissa människor är verkligen förföljda, då är det viktigt att de kan få skydd.
Ur en annan synvinkel kan man konstatera att vad som i detta fall genererade skyddsbehov var just denna asylinstitution. Utan denna hade Ahmed och hans kompisar aldrig kunnat komma till Sverige och starta denna förföljelse.
Maria ansåg, som det framställdes i boken "Asyl", att den förföljelse som drabbat henne inget hade att skaffa med islam och religion. Den kunde lika gärna ha utförts av kristna män.
Författarinnan själv, Liza Marklund, intar samma hållning. K-O Arnstbergs noterade i "Typiskt svenskt" att Gudrun Schyman hävdat att "Fadime Sahindal inte blev mördad på grund av sin familjs kultur utan därför att män över hela världen mördade och på många andra sätt förgrep sig mot kvinnor."
Arnstberg fortsätter: "Författaren Liza Marklund spädde på i Aftonbladet. I rollen som journalist hade hon i femton år sysslat med sådana här frågor, vilket gjorde att hon ansåg sig veta vad hon talade om. För henne relaterade mordet de grundläggande strukturer som var desamma i både det svenska och det kurdiska samhället och hon ansåg att just hedersmord var en liten och perifer fråga." 4)
Kunde förföljelsen av Maria med familj lika gärna ha utförts av vanliga svenskar?
Enskilda galningar, psykiskt sjuka och våldsfigurer, finns naturligtvis inom varje folk. Här tillkommer dock ett moment: alla kompisarna och det faktum att Ahmeds beteende var så accepterat inom kretsen av andra araber i Sverige. Kompisar som dels delade hans värderingar, dels hade tid att avsätta för deltagande i förföljelsen. Jag betvivlar att det finns ett enda exempel på att svenska män förföljt sina före detta på ett sätt motsvarande Maria-fallet.
Däremot är det uppenbarligen så, att Maria-fallet har många motsvarigheter. Kvinnor i Sverige som har tvingats fly och gå under jorden. Familjer, vilkas tillvaro förvandlas till ett riktigt helvete.
Som jag ser det finns framförallt en slutsats att dra av Maria-fallet:
Sverige är särskilt olämpligt att ta emot utlänningar från fjärran kulturer. Vi klarar inte säkerhetsaspekterna. Våra myndigheter förmår inte skydda landets egna invånare.
I vårt fall resulterar asylinstitutionen i förföljelse. Ett annat land, med en fungerade rättsapparat, skulle möjligen kunna ta emot kulturella främlingar. Sverige har inte en sådan rättsapparat.
Därför måste vi nu säga upp anslutningen till Genevekonventionens tilläggsprotokoll från 1967. Det s.k. New-York-protokollet, som utvidgar konventionen till även områden utanför Europa.
Anhöriginvandringen från områden med hederskulturer behöver också stoppas.
Våra myndigheters ansvar måste i första hand gälla svenska medborgare.
Se vidare:
Hedersvåld
1) I böckerna ges mannen inte ett eget namn, det talas bara om honom som "Muhammeds kompis". Jag har här, för att göra texten mindre otymplig, givit honom ett namn - "Ahmed". Även om han förvisso var ett monster. (Åter)
2) "Med ögon som blixtrade svart".. . (Åter)
3) Ofta unga kvinnor. (Åter)
4) I Fadimefallet var våldsmännen alltså kurder, i Mariafallet araber. Gemensamt för araber och kurder är den muslimska kulturen. (Åter)
x
| Jan Millds hemsida |
