År 2005, maj |
År 2005, maj |
TV4 visade i slutet av april en dokumentär om Göran Persson och hans långa maktinnehav. En tes i programmet var att Persson saknar "visioner", och så långt kan jag vara benägen att instämma.
Däremot reagerar jag mot att man som stöd för denna tes argumenterade att Persson är fixerad vid att få budgeten att gå ihop, att få inkomster och utgifter att stämma i statskassan.
Vad TV4-journalisterna här ger prov på en politiskt korrekt föreställning om att "visioner" ska vara någonting fint som svävar för sig självt högt uppe, frikopplat från så krassa hänsynstaganden som ekonomi.
Min grundläggande vision är mat i magen. Det förutsätter två saker:
a) att vi har bönder i Sverige som producerar livsmedel, alternativt att vi kan köpa från utlandet
b) att jag har pengar att köpa av den mat som finns.
Motsvarande gäller ett antal andra grundläggande behov som kläder, bostad, transporter, hälsovård, mm.
Utöver dessa materiella behov finns andra grundläggande behov. Dit hör fysisk trygghet, dvs risken att bli utsatt för brott ska vara minimal.
Viktig är också frihet - frihet att få resa och förflytta sig, frihet att få träffa och tala med andra medborgare, frihet att få ta del av information, frihet att själv få uttrycka sig.
En rimlig utgångspunkt, när man talar om visioner, är den samhällssituation i vilken vi befinner oss. Mat i magen må vara det mest grundläggande, men numera tar vi för givet att detta behov fortsättningsvis ska komma att tillgodoses (även om det är "si och så" med den saken beträffande våra åldringar).
Behov som allt mindre tillgodoses i dagens Sverige är fysisk trygghet. Våldsbrottsligheten har mångdubblats under det senaste halvseklet.
Grundläggande är naturligtvis också arbete åt alla. När så mycket som en miljon människor i vårt land - människor i arbetsför ålder - inte klarar sin egen försörjning, då är det något allvarligt fel!
Till bristområdena hör också demokratiska friheter, som yttrandefrihet, mötesfrihet mm. Som en central vision skulle jag vilja lyfta fram en återerövring av medborgarskapet. Dvs vi ska ha ett samhälle där:
- alla får en chans att komma till tals
- alla bemöts med en grundläggande respekt
- vi talar med varandra och lyssnar på varandra - som man gör i Danmark.
Ett annat svårt bristområde gäller skolan, på två sätt:
frånvaro av undervisningssituation gör att kunskapsmålen inte nås - med långsiktigt förödande nationalekonomiska konsekvenser.
indoktrinering istället för bildning, som fördummar istället för att ge insikter och demokratiska attityder - med långsiktigt förödande kulturella konsekvenser.
Socialdemokratins svek ligger på åtminstone tre plan:
1. Nedmontering av demokratin, enligt ovan (som gör det konsekvent att vägra låta svenska folket rösta om EU-konstitutionen).
2. Växande klassklyftor, med nomenklaturans alltmer vettlösa excesser. Vid Första Maj må man fortfarande gå med plakat om "Rättvisa", men dagens socialdemokrati representerar mest av allt orättvisor.
3. Ekonomisk ansvarslöshet, manifesterat genom länsningen av AP-fonderna och utförsäljningen av statlig egendom, genom pålagorna mot småföretagare och förlamningen av utbildningsväsendet. Om väljarna i ATP-omröstningen 1957 hade vetat att inbetalade medel skulle komma att skänkas bort till människor som inte betalat in till fonderna, då skulle s-linjen inte ha fått många röster.
Socialdemokratins överdrivna tilltro vad social ingenjörskonst, med högt skatteuttag, bidragsdistribution och statlig uppfostran, skulle kunna åstadkomma illustreras ovanligt tydligt i partiets invandringspolitiska program från 1978:
"Tidigare ansågs intensiv träning i svenska och olika introduktionsåtgärder vara tillräckliga för att tillgodose invandrarbarnens särskilda behov. Numera vet vi att det också krävs andra insatser av betydligt mer långtgående karaktär för att inte invandrarbarnen ska få en socialt, ekonomiskt och kulturellt svagare ställning än andra barn."
"Barn med särskilda behov, t ex barn som av språkliga skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling, har rätt till plats i förskola före sex års ålder. Språkträning för invandrarbarn har också blivit en viktig uppgift för förskolan. Kommunerna får nu särskilda statsbidrag för invandrarbarnens hemspråksträning i förskolan.
De av socialdemokraterna initierade reformerna för invandrarbarn i grundskola ger dem möjligheter till särskild stödundervisning i svenska, till studiehandledning på hemspråket och till undervisning i hemspråket. Genom hemspråksreformen, som beslutades 1976, har kommunerna blivit skyldiga att med information och uppsökande verksamhet nå alla berörda föräldrar med ett erbjudande om hemspråksundervisning. Kommunerna ska i samråd med eleverna och föräldrarna organisera hemspråksundervisningen så att elevernas allsidiga utveckling tillgodoses.
Socialdemokraterna vill att invandrarbarn ska få plats i förskola med hemspråksträning från senast 4 års ålder, men helst ännu tidigare. Det är också nödvändigt att utvidga statsbidragen till kommunerna så att hemspråksträningen för invandrarbarnen kan sättas in mycket tidigare än nu. Insatserna för invandrarbarn i förskoleåldern bör i högre grad prioriteras så att kommunerna betydligt mer aktivt kan tillgodose behovet av en tidig hemspråksundervisning."
"...ansträngningarna måste ökas för att bättre anpassa hela skolan till invandrarbarnens behov. Tvåspråkigheten måste sättas som ett mål för deras utbildning. Tvåspråkigheten är inte bara en förutsättning för deras personlighetsutveckling utan en stor nationell tillgång. Det måste klargöras för alla som arbetar i skolan, för barnens kamrater, för föräldrarna och för allmänheten."
"Ett genomförande av hemspråksreformen kräver en ökad information till föräldrarna och skolpersonalen samt en kraftig satsning för förbättrad utbildning av hemspråkslärare och på produktion av läromedel och SYO-material på språk som finska, serbokroatiska, grekiska, turkiska etc. Dessutom krävs för invandrarbarnen en utbyggd stödundervisning så att garantier skapas för att de, när de slutar skolan, verkligen har samma kunskaper som alla andra barn."
"För socialdemokratin är det nu angeläget att prioritera insatserna för invandrarungdomarna. Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att förbättra deras utgångsläge på arbetsmarknaden och i utbildningssamhället. Yrkes- och studievägledningen för dem måste förbättras. En utvidgning av insatserna för att ge invandrarungdomar större möjligheter att gå i gymnasieskolan är nödvändig. De större minoritetsspråkens ställning på gymnasiet måste också förstärkas väsentligt."
Det är angeläget att perioden av socialdemokratiskt maktinnehav nu bryts, så att den statliga förvaltningsapparaten åter kan få en självständig ställning.
Samtidigt är det angeläget med en regering som inte är offer för "visioner" av den karaktär som TV4-dokumentären pläderade för. Sverige behöver politiska företrädare med fötterna på jorden.
Ett dilemma, kan tyckas, när man vet hur det låter från Centerpartiet, Kristdemokraterna, m.fl. Röstmässigt kan lösningen ligga i att år 2006 ta en valsedel märkt "Sverigedemokraterna".
