SVT, under ledning av vd Christina Jutterström, har lanserat en kampanj, "Fri television". Där får Berlusconi och Italien representera den ofria och styrda televisionen medan Sverige anses ha en fri television.

Vad lägger man då in i begreppet "fri" television? Vem har friheten att säga vad? Vem vill överhuvudtaget säga något som går utanför ramarna?

För ramar finns det, det vet vi som försökt kritisera t ex den förda invandringspolitiken. Inte bara blir man då kallad en massa otrevliga saker - man kan också drabbas av helt påtagliga sanktioner, som att bli av med jobbet. Detta hände sverigedemokraten Richard Jomshof helt nyligen, för andra gången.

Existensen av dessa ramar märks också genom det faktum att invandringskritiker noga undviks i soffprogram och studiodiskussioner i både SVT och TV4. Sker det någon gång, så omgärdas det med säkerhetsåtgärder i form av partiska programledare och filminslag som ska styra upp rätt. Inför det senaste riksdagsvalet gick Ekoredaktionen ut med ett påbud om att namnet "Sverigedemokraterna" alltid måste åtföljas epitetet "främlingsfientlig", för att låta lyssnarna förstå vad de ska tycka om partiet. Ett påbud som sedan åtlyddes, även inom SVT.

Den SVT-journalist som skulle försöka gå utanför dessa ramar tar en påtaglig risk att bli åtminstone omplacerad eller berövad arbetsuppgifter. Redan denna risk räcker nog för att hålla anställda på mattan. Därtill är de politiskt korrekta tänkandet internaliserat, detta blev Blågula frågor 1997 påmint om av elevkåren på JMK (journalistutbildning) i Göteborg. Man undanbad sig att få ett gratisexemplar av BGF, som brukade tillsändas skolan. Det var ju en "obehaglig" tidskrift.

Med journalistutbildning i Göteborg har f.ö. Christina Jutterström arbetat, med fokusering på etik. Det var kring år 1997 som hon kom dit, efter att ha varit redaktör för Expressen. Under hennes tid där, den 10 juni 1996, sände Expressen och Aftonbladet ut Expo nr 3/96 som gratisbilaga till över en miljon läsare. En bilaga där BGF angreps och jag tillsammans med Anders Sundholm hängdes ut med förbrytarporträtt. Två veckor senare sprejades min husvägg med "JAN MILLD - RASISTSVIN" i meterhöga bokstäver.

Vi begärde att få in ett genmäle i kvällstidningarna - Jutterström och hennes kollega på Aftonbladet vägrade. Det stod klart, att det som var frihet för dessa chefredaktörer inte var frihet för mig och Anders.

Också på sin nya post, som chef för Sveriges Television, upplever Christina Jutterström tydligen en frihetskänsla. Förmodligen med viss rätt - väl tillsatt av regeringen har hon en hel del makt.

Någon måste naturligtvis vara chef för SVT, men det borde ske en decentralisering och ett försök att ge olika profil åt de två SVT-kanalerna. Varför inte, till att börja med, flytta bort TV2-redaktionen från Stockholm?

Och på väggen i varje SVT-medarbetares arbetsrum borde sitta en stor banderoll: YTTRANDEFRIHET FINNS INTE, OM DEN INTE FINNS FÖR MENINGSMOTSTÅNDARE!

---

Se vidare: En ockupationsarmé? Fiction-filmer i TV JMK-elever kräver Journalistutbildning Journalismen Ny TV-chef På Expos meny Statstelevision TV1: "Aktuellt"