År 2004, december |
År 2004, december |
För snart 10 år sedan bolagiserades Vattenfall och elmarknaden "avreglerades". Motsvarande har skett med järnvägstrafik, lokaltrafik och post i Sverige.
Syftet med avregleringen sades vara att skapa konkurrens och ökad effektivitet. I slutändan skulle konsumenterna gynnas, genom billigare och bättre produkter.
Nu har vi facit. Hur gick det?
Genomgående har priserna ökat väsentligt mer än konsumentprisindex.
För elmarknaden är ökningen sedan 1996 inte mindre än 86%, medan priserna i allmänhet ökade med cirka 10%. Det har inte hjälpt att konsumenterna kunnat byta elleverantör, priserna har inte kunnat pressas. Valfriheten har varit en chimär, då den vilat på orealistiska förutsättningar om hur mycket tid och ork som den enskilde konsumenten kunnat lägga ned på att hålla sig
informerad och jämföra alternativ.Många konsumenter har skinnats av Vattenfall. De har fått uppleva en rättslöshet och otrygghet, genom otydbara räkningar som hamnat på skyhöga belopp.
Även på ett annat sätt har el-försörjningen blivit otryggare, särskilt i glesbygd. "Besparingar" har gjorts beträffande underhåll
och beredskap, varigenom det blir fler och längre driftsavbrott, när träd fallit ned och skadat ledningar.Finansministern, däremot, kan glädjas åt en hög vinst, som ger klirr i statskassan. I praktiken fungerar Vattenfalls prissättning som
en extra skatt. Till detta kommer energiskatten och skatten på denna (momsen).Glädjas kan också cheferna inom Vattenfall. VD och vice VD har vardera mer än 5 miljoner kronor i årslön och ytterligare fem chefer har över 2 miljoner vardera. Ovanpå detta får de feta bonusar.
Utöver höga elpriser ligger en förklaring till Vattenfalls vinst i investeringar i Tyskland, för brytning av brunkol.Som statligt bolag, ägt av medborgarna, borde Vattenfall fungera på ett helt annat sätt. Det borde naturligtvis ta tillvara nationella intressen. Två
uppgifter borde då stå i fokus:1. Tillhandahållande av billig elektricitet i Sverige.
2. Utvecklande av miljövänlig teknik.
Det första skulle kunna bidraga till ett bra investeringsklimat i Sverige. Det senare skulle kunna ge svenska exportprodukter. Bådadera skulle bidraga till minskad arbetslöshet i vårt land.
Som "avreglering" rubricerades även de åtgärder som vidtogs på kreditmarknaden i Sverige hösten 1985.
Från STV:s webbsida, den 7/11 -04:
"På hösten 1985 inträffade den revolution som till en början hade det oskyldigt byråkratiska namnet kreditavregleringen, ... Bankerna fick plötsligt låna ut hur mycket pengar de ville. De vräkte ut pengar över svenska folket, som glatt köpte hus, bilar och dyra kapitalvaror."
Genom att man i Sverige kunde dra av låneräntor - även för annat än lån till investeringar - i deklarationen, blev det för individen en god affär att skuldsätta sig.
"I början såg det ut som tidernas fest med yuppies dansande på storstädernas gator. Men inflationen skenade. Och på bara några år byttes köpfesten ut mot depression och massarbetslöshet. Tusentals företag gick i konkurs. Mängder av svenskar tappade fotfästet. Baksmällan varade i nästan tio år.
- Sverige gick in i väggen på grund av kreditavregleringen, säger f d statsministern Ingvar Carlsson, som själv hävdar att den misslyckade avregleringen och dess effekter blev en avgörande orsak till att socialdemokraterna tvingades byta ekonomisk strategi och prioritera kampen mot inflationen före kampen mot arbetslösheten."
Det märkliga med denna kreditavreglering var att tog formen av en statskupp, dvs det var åtgärd med mycket vittgående konsekvenser, men regering och riksdag var ställd åt sidan. Det hela drevs igenom av en trojka bestående av riksbankschefen Bengt Dennis, finansminister Kjell-Olof Feldt och dennes närmaste man, Erik Åsbrink. Olof Palme blev bara informerad i förbigående, ett par dagar innan beslutet skulle tas. Riksdagsledamöter hade ett beslutsunderlag som teg om möjliga konsekvenser.
Varför skedde denna avreglering på kreditmarknaden? SVT-sidan:
"Bakgrunden kan sökas i 1980-talet hos amerikanske ekonomiprofessorn Milton Friedman och hans nyliberala idéer som spreds över världen. Friedmans budskap var att marknaden klarar sig bäst själv. Därför måste den befrias med hjälp av privatiseringar, sänkta skatter och avregleringar. Även i Sverige fanns ett antal ekonomer och politiker som blev starkt påverkade av Friedman..."
| Jan Millds hemsida |
