År 2003, november |
År 2003, november |
Hur förhålla sig till islam i Sverige?
Handlar det bara om individer och mänskliga rättigheter? Är islam en religion bland andra? Måste krav från dess företrädare i varje situation försvaras, i religionsfrihetens namn?
Hittills har jag undvikit kritik av islam och muslimer, av kanske fyra skäl.
1. En omsorg att inte bli orättvis, att inte falla in i generaliseringar och ge spridning åt fördomar. För USA verkar islam har fått ta över en skurkroll efter kommunismens fall, det har gjort mig på min vakt i frågan.
2. En aning om att den västerländska konsumtionskulturen inte är långsiktigt hållbar, att det kan finnas värdefulla element i islam.
3. Positiva personliga erfarenheter från min ungdomstid, då jag reste i arabländer. 1)
4. En medkänsla med palestinerna, utsatta för ett ofattbart förtryck.
Men islam i afrikanska och asiatiska länder är en sak, det vill jag som svensk inte lägga mig i.
En helt annan sak är islam i Sverige. På kort tid har det blivit så att det finns nära en halv miljon muslimer i Sverige, och det är då bara undantagsvis fråga om infödda svenskar som konverterat. Det handlar om massinvandringen sedan 1980-talet, av människor från arabvärlden och Balkan eller länder som Turkiet och Iran, Afghanistan och Somalia.
Det blir alltmer uppenbart hur denna invandring påverkar det svenska samhället. På denna förändring måste jag som svensk ha rätt att lägga synpunkter.
Islam är inte bara religion och privatsak. Det räcker inte med att muslimer får ha sin tro och be sina böner utan att bli förföljda. Islam kräver en anpassning av hela samhället, i den mån muslimerna inte stänger in sig i egna enklaver.
Slöjan fungerar i det sammanhanget som på en gång uniform och stridssignal. Med bistånd av nya lagar, DO-institutionen och hot om dryga böter driver man igenom förändringar. Tidigare klädregler på arbetsplatser och i andra sammanhang ska inte längre gälla.
I skolor och på andra institutioner ställs krav på vilken typ av mat som får serveras.
Muslimska barn kan inte deltaga i simundervisning eller gå i vanliga musikklasser.
Krav ställs på egna helgdagar och ledighet för bönestunder.
På kort tid har det byggts moskeer i olika svenska städer. Det har också startats ett stort antal muslimska friskolor.
I skydd av religionsrubriceringen kan man flytta fram sina positioner. Det anses handla om vad människor håller för heligt, om särskilt djupa känslor. Men även om vi svenskar vanligen inte kallar oss troende, har inte också vi känslor? Ska våra känslor anses mindre värda än invandrade muslimers?
Det ingår i svensk mentalitet att vilja vara rimlig. De flesta svenskar känner nog spontant att envar själv ska få välja sin religion och att alla trosriktningar ska ha möjlighet att verka.
Ändå växer oron över islams utbredning i Sverige. Den snabba förändringen framstår som okontrollerad: var ska det sluta? Många får känslan av att ger vi ett lillfinger tar man hela handen, att det hela tiden finns nya krav på tur, så fort aktuella krav tillgodosetts. Om man är så stridbara när man just kommit till vårt land och när man ännu är i minoritet - hur skulle det bli den dag de är i majoritet? Får vi då Sharilaagar i Sverige?
Denna oro hos många svenskar är naturlig i nuvarande situation. Vad som förbluffar mig är bristen på förståelse för detta från många muslimer, okänsligheten.
Jag har försökt få grepp om innebörden av islam, men måste konstatera att jag ändå är osäker:
1. Det är ett faktum att hedersmord förekommer och att många muslimska familjer inte kan tänka sig att en dotter gifter sig med en icke-muslim. Det förekommer barnäktenskap, tvångsgifte och polygami, det förekommer könsstympning. Är allt detta bara uttryck för kultur från vissa länder, har det inte med islam att göra?
2. Vad säger imamerna, vad är det som predikas i moskérena? Uppenbarligen är titeln "imam" ingen garanti för heder och laglydighet i vår bemärkelse. Fadern till den fängslade "kubasvensken" har titeln imam, men har två söner som båda är grovt kriminellt belastade. 2)
3. Vid moskébranden i Malmö försökte man hindra släckningsarbetet. När det framkom att branden varit anlagd, möjligen av någon inom församlingen, hotades polisen.
4. Det har förekommit terrorism, med muslimer inblandade. Vad säger att moskeer i Sverige inte fungerar som centraler för terrorister?
5. Ett STV-program om muslimska friskolor, med dold kamera, avslöjade hur företrädare för dessa skolor systematiskt ljög. Är lögn tillåten för muslimer, när det har med icke-muslimer att göra?
6. Tillåts muslimer byta religion? Kan en individ göra det utan att riskera repressalier?
7. Förekommer det inte en egen rättskipning bland grupper av muslimer? Om å ena sidan svenska lagar och myndigheter, å andra sidan Koranen och imamerna, har olika budskap - med vilka sida har svenska muslimer då sin lojalitet?
DET ÄR EN känd försvarslinje när hedersmord och annat negativt kommer på tal, att detta inte är ett utslag av islam. Det hävdas till och med att muslimska kvinnor inte behöver använda slöjor - Koranen har inget att säga i den frågan.
Om det är så, hur kan diskrimineringsombudsmannen då driva kravet stt slöja måste accepteras på svenska arbetsplatser, även då det strider mot gällande regler och praxis om arbetsklädsel?
Det är något som inte stämmer.
Se vidare:
BGF om islam
1) 1966 liftade jag omkring i Nordafrika. När jag kom till Algeriet var det söndag, och bankerna var stängda. Jag hade inga algeriska pengar. En ung algerier, som jag sett var sig förr eller senare, skänkte mig då pengar att ringa ett telefonsamtal. En detalj, men den har stannat i mitt minne. Jag minns också med vilken uppriktig värme en familj vid ett annat tillfälle bjöd in mig på en måltid. (Åter till texten)
2) Den spanska dagstidningen El Mundo. (Åter)
