År 2001, vecka 7

 

Finns det raser?

"Du ska inte bry dig så mycket, Janne!" Det var repliken som jag fick från en av tankarna, när jag en kväll var med bussen för tankning. Hans replik föranleddes av min irriterade reaktion på ett uppslag i Expressen med rubriken "Varannan svensk tror fortfarande att det finns människoraser".

"Varannan svensk tror fortfarande att det finns hundraser - skandal!", raljerade jag. Och menade att bara för att man inser att det finns olika människoraser så betyder inte det att man anser att människor med olika utseende har olika värde.

Det spelar i och för sig kanske mindre roll om vi här "tror" det ena eller det andra. Min irritation gällde den där fundamentalismen och antiintellektualismen, medias försök till åsiktsdressyr av det svenska folket.


Jag menar så här:

När det fortfarande i våra uppslagsböcker står att det faktiskt finns olika människoraser så baserar sig detta på en i grunden enkel observation. Det finns människor med helt olika utseenden.

Det kunde jag själv konstatera redan när jag var i Japan 1965. Människorna i Tokio hade vissa gemensamma drag - hårfärg, hudfärg, ögon - som skilde sig från dem i Stockholm.

Genom otaliga "experiment" har också bevisats att om en japan gör en japanska med barn, då blir resultatet ett barn med samma typ av japanska utseende. Barnet kommer inte att se vare sig afrikanskt eller svenskt ut. Motsvarande gäller för svarta och vita. Genuppsättningen är inte helt slumpartad, den har samband med vederbörandes eget utseende och kroppsbyggnad.

Intill helt nyligen var detta bara banalt och fullständigt självklart - nu ska det tydligen ifrågasättas. Varför det?


Ovanstående motsägs inte av att det finns alla mellanlägen i utseenden, som t ex araber. Det finns alla olika åldrar - ingen hävdar för den skull att det inte finns både unga och gamla.

Inte heller motsägs det av att människor av olika raser kan blandas, och att barnen då får särdrag från båda föräldrarna, att det blir en blandning. På samma sätt som det är möjligt att korsa olika hundraser - ingen förnekar för den skull att det existerar olika hundraser.

Men skulle också det begreppet få en politisk laddning, skulle det bli ett viktigt budskap att alla hundar är lika mycket värda, då skulle kanske den teorin också lanseras: det finns inga hundraser, det finns bara hundar!


Å ANDRA SIDAN: om det inte finns några raser, kan det då finnas rasism? Kommer följden av den nya rönen nu att bli ett avblåsande av alla kampanjer mot "rasism"?

Det vore nog att hoppas för mycket. Logik och konsekvens har aldrig varit de politiskt korrektas starka sida.

Samma vecka som denna Expressen-artikel publicerades sände TV ett Mosaik-program där en ung invandrarkvinna klagade där över att det finns så många "medelålders vita män" på ledande poster i det svenska samhället.

Och på DO:s hemsida sägs alltjämt följande: "Med etnisk diskriminering menas orättvis eller kränkande behandling på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse."

Tydligen finns det raser, i alla fall.

 

 Se vidare:

Tobias Hübinette, Expo-journalist


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT