"BROTTEN MINSKAR", förklarar en rubrik i SSU-tidningen Tvärdrag nr 6/00. Man har gjort en intervju med Jerzy Sarnecki, återkommande brottsexpert i media.

Sarneckis budskap i Tvärdrag är detsamma som alltid: brottsligheten har inte ökat under 90-talet.

Detta väcker två frågor:

1. Är det sant, vad han säger?

2. Även om det vore sant, betyder det att vi inte har något problem i Sverige med brottslighet? Kan domstolsväsende och polis nu läggas ned?

---

1.

När brotten otvetydigt ökar är Sarnecki snabb med att hänföra detta till en ökad anmälningsbenägenhet. Nu när vi veta att uppklarningsprocenten är så låg som 17% - för vissa brott bara ett par procent - är det inte ett rimligt antagande att detta gör de drabbade mindre benägna att anmäla?

Jag skulle vilja se en undersökning som granskar brottskategori för brottskategori och jämför trenden för uppklarningsprocent med trenden för antal anmälda brott.

När man talar om huruvida brottsligheten som helhet ökat eller minskat blir det ett mycket grovt mått. Även om denna totalsiffra visar på en nedåtgående trend så kan ju vissa - allvarliga - typer av brott ha fortsatt att öka.

Just så är det också. Det gäller t ex misshandelsfall. Antalet anmälda fall av misshandel och grov misshandel var år 1990 drygt 40.000. År 1998 var motsvarande siffra nära 57.000. 1)

INTRESSANT är att här jämföra med antalet mord. Fram till 1990 hade alltsedan 60-talet varje decennium skett en ökning. 1990 var siffran 108. Men så bröts trenden. 1997 var siffran nere i 94.

Tidskriften Aktuell Säkerhet ger en förklaring:

"Om inte den svenska sjukvården hade blivit så mycket skickligare på att rädda liv skulle siffrorna över mord och dråp idag vara flera gånger högre än vad statistiken visar. Då skulle det inte handla om en fördubbling sedan 1950, som de officiella siffrorna säger, utan troligen om en ökning med minst 500 procent!"

Det handlar om en serie medicinska framsteg, som effektivare räddningscentraler, bättre ambulanssjukvård, helikoptrar som ger snabba transporter, bättre utbildning av sjukvårdspersonalen, bättre utrustning mm.

En professor vid Karolinska Sjukhuset konstaterar:

"Lasermannen sköt elva personer varav en dog. På 30-talet skulle åtta eller nio ha avlidit, på 70-talet ungefär fem och i dag förmodligen ingen."

Sarnecki säger med andra ord inte hela sanningen.

---

2.

Antag ändå att man kan säga allmänt att brottligheten inte har minskat under 90-talet. Är det liktydigt med att brottsligheten inte längre är ett allvarligt samhällsproblem?

Måste brottsligheten hela tiden öka, för att utgöra ett problem?

Även om Sarnecki skulle ha helt rätt i vad han säger så betyder det ändå att ett stort antal människor i Sverige varje år drabbas av nya brott - brott som slår hårt mot dem. Redan ett lägenhetsinbrott utgör en mycket påfrestande upplevelse, det kan de flesta som drabbats av ett sådant intyga.

Om vi håller oss till misshandelsfallen så har dessa ökat från mindre än 3.000 år 1950 till över 40.000 år 1990 - en mer än 13-faldig ökning! 2) Även om de därefter skulle ha legat kvar på denna nivå eller minskat något 3) så handlar det om 40.000 nya brottsoffer varje år.

Nog finns där ett problem, för den som bryr sig! Den som redan utsatts för ett allvarligt brott har kanske inte kraften att driva frågan politiskt. Det är något vi andra måste göra - vi som har kraften, då vi ännu själva inte hunnit drabbas.

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Källa: Tidskriften "Aktuell Säkerhet", nr 6-2000.

2) Går vi fram till 1998 blir det en 20-faldig ökning sedan 1950.

3) I själva verket har de alltså ökat med cirka 16.000 fall under 90-talet.