År 2001, vecka 30 |
År 2001, vecka 30 |
Får någonting längre kallas "svenskt"? På den politiskt korrekta kanten är man dubbelt kluven.
DELS är man kluven i om begreppet alls ska användas. Det finns som bekant inte "vi och dom", vi är alla invandrare och all vår kultur har kommit utifrån. Ja, det finns inte ens en svensk historia.
DELS är man kluven - när "svenskt" trots allt används - om vilken innebörd begreppet ska ges. Här pendlas det mellan två poler:
Å ena sidan finns den nedsättande betydelsen - "svenskt" representerar något inskränkt och löjligt.
Å andra sidan finns den gränslösa betydelsen - "svenskt" omfattar allt och alla.
I Dagens Nyheter den 17/7 -01 skriver tidningens radiokrönikör, Pontus Dahlman, om Svensktoppen. 1)
Svensktoppen är enligt honom ett "extremt program", där det spelas "samma sorts blågula låtar, lördag efter lördag". Programmet sticker ut som "kuriöst eller extremt" och ingår i "ett frystorkat folkhemsreservat". I P4 ljuder något "utestängande och instängt...".
Nu är Dahlman en generös person, så han tycker ändå att Svensktoppen ska få finnas: "Jag vet att det är ett uppskattat program, med en stor publik. Jag är också medveten om att topplistan bestäms av lyssnarna själva,.." Programmet har "samma existensberättigande som alla andra i etern."
Det låter kanske lugnande. I Sveriges Radio ska även fortsättningsvis få finnas ett program för svensk musik. Då kommer Dahlman med sin första brasklapp: Svensktoppen har ett "extremt missvisande namn". Det är "sjukt och djupt nationalkonserverande att hävda att detta är det bästa som ett lands musik kan ge...".
Så långt kan nog många vara benägna att instämma. Inte ens de som själva lyssnar på svensktoppslåtarna hävdar väl att det utgör det högsta av musikalisk kvalitet. Det kan finnas annan svensk musik som är bättre, men som inte får lika många röster.
Nu var det inte så Dahlman tänkte. Brasklapp två: programmet visar bara upp "en bit av detta lands musikaliska karta", det "ignorerar så många svenskar från andra kulturer och deras musik". Den enligt DN-krönikören "bättre" svenska musiken är med andra ord musik som kommer från andra länder - latinorytmer mm. 2)
Programmet må få finnas kvar men det bör byta namn, till "Svenskhetstoppen". Det ska alltså ses som ett program med en speciell etnisk inriktning, ett program bland andra sådana i Sverige.
Begreppet "svensk musik" ska tydligen, enligt Pontus Dahlman, innefatta all världens musik - vi har ju över 100 språkgrupper representerade i Sverige. Om andra länder genomgår samma process måste konsekvensen bli att t ex "tysk musik" och "spansk musik" får samma innebörd som "svensk musik".
Vad har man vunnit med det?
Om det funnes en tävling i Sverige om att vara mest politiskt korrekt bör Pontus Dahlman nu ha skaffat sig en ledning. "Ointaglig" ledning var jag på väg att skriva, men det ska man kanske akta sig för...
1) Själv har jag aldrig ägnat mig åt att lyssna på Svensktoppen, men Dahlman gör mig nu intresserad. Ska ta reda på när det sänds.
2) Om Dahlman är så begeistrad av mångkulturen - var bor han själv? Har han sökt sig till något invandrartätt område? Skulle inte tro det!
