År 2000, vecka 33 |
År 2000, vecka 33 |
En vardagserfarenhet i jobbet, en ovanlig situation, men den säger något om vår samtid:
SOM BUSSFÖRARE har vi ofta linjeavlösningar, dvs bussen får en annan förare medan den går i trafik och har passagerare ombord. Denna gång - en kväll i början av juli - skulle jag avlösa min kollega Kalle. När bussen kom stod en passagerare lutad över förarplatsen. Passageraren - en ganska lång ljushårig ung man - hade bestämda uppfattningar om gällande taxebestämmelser och var missnöjd med Kalle. Han ogillade även vårt sätt att göra linjeavlösningar.
När bussen stannat och framdörren öppnats stod mannen kvar, och hindrade Kalle från att komma från förarplatsen. Både Kalle och jag sade till honom att gå och sätta sig, men han vägrade lyssna. Bussen blev stående. Kalle kontaktade trafikledningen på radion och efter cirka 10 minuter anlände ett trafikbefäl. Efter ytterligare kanske 5 minuter kom två unga poliser.
För mig var situationen glasklar. En bussförare är s.a.s. befälhavare ombord på sin buss. Passagerare har att åtlyda tillsägelser från föraren. Den unge mannens uppträdde inte på ett sätt som vi har rätt att förvänta oss av en passagerare. Den praktiska konsekvensen av hans agerande var att bussen blev kraftigt försenad, vilket drabbade andra passagerare. Mannen saboterade alltså trafiken. Detta var problemet.
Men samtalet mellan mannen och trafikbefälet handlade inte om detta. Befälet lät honom ange dagordningen och samtalet kom att handla om SL:s taxebestämmelser. 1) Poliserna nalkades mannen med samma underdånighet, ungefär som en slags kund, vilken skulle ha service. Jag undrar om de ens har hans namn och adress noterade efter denna händelse. Någon reprimand eller bestraffning blir det hursomhelst inte fråga om. 2)
Denna ögonblickssituation speglar, tycker jag, den slapphet som i så hög grad präglar vårt samhälle.
Detta "ljushuvud" borde ju först av allt ha fått en utskällning, från envar som han mötte, man skulle ha "läst lagen" för honom. 3) Men alla typer av tjänstemän - bussförare, trafikbefäl, poliser - har sin regelbok. Där finns inte plats för några åsikter och känslor. Moralpredikningar vore oprofessionellt.
Dessutom finns detta ständigt inhamrade påbud om att vara "tolerant". Det är fint att vara tolerant, att vara intolerant är fult. Inte särskilt begåvat - men sådant är det samhällsklimat vi nu har.
Just reaktioner, på ett mänskligt plan, är vad som i den beskrivna situationen skulle behövas.
Därutöver borde finnas konkreta sanktionsmöjligheter, som att under en period avstänga vederbörande från att få åka buss. Även om denne man i praktiken oftast kunde smita på ändå 4), vore det en principiell markering. Och de förare som kände igen honom skulle ha rätt att säga nej.
Användande av kollektiva färdmedel bör med andra ord vara villkorat. Utöver att ha betalt avgift ska man som passagerare följa vissa "trafikregler".
ANTAG ATT Kalle och jag handgripligen hade försökt flytta på den unge mannen. Resultatet kunde ha blivit inte bara i att vi fick ta emot en och annan smäll. Frågan är dessutom hur samhällets rättsliga instanser, liksom företagsledningen, skulle ha behandlat frågan. Det kunde mycket väl ha blivit Kalle och jag som dömdes hårdast.
Om just den aspekten pratade jag efteråt med en annan kollega, han är från Jugoslavien och har bott länge i Sverige. Jag sade att här står domstolarna på brottslingarnas sida, mot de hederliga medborgarna. Hans reaktion på detta var alltför spontan och kraftig för att kunna vara spelad. Det stod klart att han höll med mig till 100%!
Egentligen är det inte att förundras över. Den som kommer från ett annat land har något att jämföra med, kan då lättare se den absoluta galenskapen i det svenska "rättssystemet".
Detta ger en annan reflexion. De generösa pläderar ju för att det svenska samhället måste anpassas mer efter invandrarna. Jag tror att de har delvis rätt, även om de själva inte förstår på vilket sätt. Om det svenska rättssystemet anpassades mer till invandrares rättsuppfattning skulle det förmodligen bli mycket bättre - på en gång rättvisare och mer ändamålsenligt för att motverka brottslighet.
En slutsats av detta kan också vara att skiljelinjen inte går mellan etniska svenskar och invandrare. Skiljelinjen går mellan försvararna av fortsatt slapphet och dem som vill se ett mått av sund intolerans.
På vilken sida man ställer sig avgör envar själv.
1) Mannen hade dessutom fel i vad han hävdade: bara för att man "tidigare fått åka" på kuponger som var tre timmar gamla så betyder det inte att detta är gällande regel...
2) Det närmaste vi här kom en bestraffning var nog en utskällning från mig, den fastnade möjligen i hans minne.
3) Personligen gjorde jag alltså detta, men skulle mannen här ha bandat mina ord och spelat upp dem för "ansvariga" i företaget kunde det kanske blivit jag som "satt löst". En förare ska ju var trevlig och korrekt - det var jag inte i detta läge, inte mot denne "kund".
4) Mannen ifråga köpte biljetter kontant. Hade han haft kort skulle ju detta ha kunnat dras in.
