År 2000, vecka 3

 

Trafik efter ideologi

Har pendeltågstrafiken i Stockholm någonsin fungerat bra?

Jag tror inte det, och grundproblemet är nog "getingmidjan" och det faktum att pendeltågen ska dela spår med fjärrtåg, som ofta är försenade.

Trots nya och bättre vagnar, trots mer utbyggnad till dubbelspår så har problemen med förseningar fortsatt. I det läget trodde många kanske att problemet låg i organisation - och välkomnade att Citypendeln skulle ta över pendeltågstrafiken från SJ.

Nu står ju klart, att vi kom "ur askan i elden".

Vet du varför?


Det handlar om nyliberal ideologi och marknadsromantik, om trafik genom upphandling.

Vad trafikanterna fått märka är ju en kraftig försämring. Många tåg ställs in och förseningar är mer regel än undantag. Den busstrafik som ska mata från tågen får då svårt med passningen.

Många drar slutsatsen att Citypendeln är ett dåligt företag och att upphandlingen varit "dåligt skött". Det kan möjligen stämma, men jag hävdar att problemet går mycket djupare. Det handlar om ett systemfel!

Tänk dig följande exempel: Företaget A bedriver verksamheten B med personalen C i storstaden. Trafiken går ut på upphandling och du lägger ett anbud.

Du har inte mycket av egen verksamhet inom branschen, bara att litet företag med ett par anställda ute i landsorten. De kan klara sig på låg lön, då de har låga levnadsomkostnader, genom inslag av naturahushållning. De kan också stå ut med ganska lång arbetstid, då deras arbetsmiljö är lugn.

Ditt bud förutsätter att:

A. Du får övertaga personalen C som hittills utfört arbetet (några får dock gå, eftersom du inte behöver alla) - de ska alltså fortsätta och göra samma jobb som hittills.

B. Ersättningen blir den som du givit dina tidigare anställda. För personalen C betyder detta markant sämre villkor: lönerna sänks, arbetstiden förlängs, antalet semesterdagar minskar och pensionsåldern höjs.

Detta är exakt den modell som tillämpats på busstrafiken, under hela 90-talet! Den har drivits igenom med stöd av socialdemokraterna 1) och facket har just inte visat handlingskraft i form av några märkbara protester.

FRÅN BÖRJAN FANNS förvisso ett problem att försöka göra någonting åt. Lokaltrafiken bedrevs inte helt effektivt, den kostade onödigt mycket. Det fanns ett utrymme för besparingar.

Till effektiviseringar var både fack och anställda positiva. När SL Buss, som en förberedelse till anbudsförfarandet, "slimmade" sin organisation lyckades man spara flera hundra miljoner i årsbudgeten.

Så långt var det bra, men där borde man ha gjort halt. Dels därför att de effektiviseringar som kunde göras då redan var gjorda. Dels därför att man inte visste vad man gav sig in på med upphandlingen. 2)

Hur skulle kvalitén bedömas? Detta var det ingen som hade svar på! Ska du köpa 10 kilo äpplen så kan du se hur de ser ut, du vet vad du betalar för. Men ett års lokaltrafik - du kan få den billigare, men blir det samma produkt du får?!

Man köpte i praktiken i blindo. Man gick på lägsta bud och sedan visade det sig att de som åtagit sig att sköta trafiken inte klarade sina åtaganden. Det kom inte bussar när det skulle.

Det senaste på den fronten är bussar med slitna däck. En annan effekt är en underdimensionerad personalstyrka, som gör att personal får svårt att få tjänstledigt, istället kommer ständiga propåer om att arbeta övertid.

Det säger sig självt, att ska man pressa kostnaderna utöver en viss gräns, då måste det någonstans tas.

Till detta kommer att omkostnaderna för själva upphandlingsförfarandet, med all byråkrati och alla omställningar, inte varit gratis. Tvärtom: det har kostat mycket pengar.

Trots dessa avskräckande erfarenheter och mot allt förnuft ångar man nu vidare. Nu är det järnvägens tur. SJ - en gång "hela svenska folkets järnväg" - styckas upp och säljs ut till utländska företag.

Jag läste just den trotskistska tidningen "Offensiv". Där formuleras följande krav i sammanhanget:

Nej till privatiserad kollektivtrafik - återsamla järnvägstrafiken i ett nytt, demokratiskt och statligt SJ.

Kamp mot avtalsdumpning

För demokratiska och kämpande fackföreningar under medlemskontroll - med självklar rätt att rösta om alla viktiga avtal.

Dra tillbaka SL:s höjning av avgifter och månadskort - återkommunalisera även t-banan och busstrafiken.

Jag kan inte göra annat än instämma.

Chefen för Citypendeln har nu fått gå. Det är nog bra.

Nu reses krav på Citypendeln ska fråntas pendeltågstrafiken i Stockholm. Det vore nog också bra.

Men det räcker inte! Hela detta system med upphandling av trafik måste överges! 3)


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting förtjänar här ett erkännande: de har stretat emot vansinnet!

2) Eller så visste man mycket väl, men målet var inte det föregivna. Om huvudmålet var att åstadkomma en maktförskjutning i samhället, från arbete till kapital, blev det kanske av underordnad betydelse hur förändringen inverkade på trafiken.

3) Vissa effektiviseringar kan fortfarande göras, men inte genom upphandlingsförfarande. Denna "luft" ligger nämligen redan i den trafik som beställes. Ville man komma åt detta kunde det räcka med att göra en enkät bland dem som kör bussarna.


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT