År 2000, vecka 20

 

Hjältar och hjältar

Det tycks ha blivit ett modeord : "hjälte". Sedan länge har vi haft olika "hjältar" inom idrotten, nu används det även om människor som kan spela musik eller bara finns till, i media.

För mig rymmer begreppet "hjälte" åtminstone två moment:

1. Man gör något bra och viktigt, för andra.

2. Man gör det trots att man utsätter sig för fara eller riskerar allvarligt obehag.

Med den definitionen blir man inte hjälte för att man jagar en boll, även om man i och för sig kan slå sig eller bli slagen under denna jakt. Det är inte viktigt för samhället om det ena eller andra laget vinner.

Än mindre är det modigt att t ex köra ett fordon i extrem hastighet på smal och krokig väg. Det är bara dumdristigt. 1)

Om man däremot t ex räddar någon som håller på att drunkna, med fara för sitt eget liv, då är det exempel på hjältemod.

I övrigt är politiken ett område där hjältemod förekommer. 2) För Sveriges del, kring detta sekelskifte, tänker jag då på Sverigedemokraterna.


Sverigedemokraterna ger prov på ett arbete som:

a) sker ideellt, inte för egen vinning

b) inte ger status, utan tvärtom spott och förakt

c) medför risker för egen person, kan vara direkt farligt.

Kanske tycker någon att jag tjatar, men jag kan inte få i mitt huvud hur detta kan ske, här och nu: Fyra unga sverigedemokrater, på väg hem från ett torgmöte i Stockholm, blev överfallna av en maskerad hop, utrustad med tillhyggen, och slagna blodiga. 3) Varpå DN hade en notis med rubriken "Bråk uppstod".

Efteråt har inget riksdagsparti och ingen känd politiker tagit upp detta oerhörda! Istället har man anordnat konferenser om övergrepp som skedde för över ett halvsekel sedan, i andra länder.

Genom sitt tigande har ledande politiker accepterat detta politiska våld i Sverige. Således har våldet fortsatt - sverigedemokrater har på nytt blivit misshandlade, under hushållsutdelning av flygblad. Kring detta har en s-märkt kommunpolitiker i Haninge raljerat om "ketchup". 4)

Trots det oerhörda sveket från media och etablerade partier har Sverigedemokraterna hållt fast vid en icke-våldslinje och försökt fortsätta att arbeta demokratiskt. Det tycker jag är beundransvärt! 5)

Jag ser också en politisk poäng i att ge dem en eloge för detta. Likaväl som man fördömer nazivåld bör det vara självklart att här ge ett erkännande - om man själv är demokrat och vill uppmuntra till samhälleligt engagemang.

Många anser kanske att det finns en hake i mitt resonemang, som gör att man ändå inte kan utnämna sverigedemokrater till "hjältar":

Antag att vi har en grupp fanatiska fundamentalister, som offrar allt i sin kamp. De lider och blir torterade, de fortsätter trots detta, ända in i döden. Men skulle de själva få makt skulle de ägna sig åt att förtrycka andra människor. Begreppet "hjälte" må alltså reserveras för människor som kämpar för någonting åtminstone acceptabelt. 6)

Låt gå för det. Då hävdar jag att sverigedemokraterna ska klassas som sådana. Jag har själv reservationer eller sätter frågetecken för en del kring SD 7), men så mycket tycker jag står klart att SD inte - som ofta hävdas - skulle bestå av nazister. 8)

Även den som själv inte delar SD:s krav på en restriktivare invandringspolitik bör kunna förstå att det finns svenskar som, mot bakgrund alla erfarenheter, nu önskar detta. Det är en linje som måste få ha en plats i vår demokrati. 9)

Med andra ord: Sverigedemokraterna är faktiskt hjältar. 10)


 

 

 

 

 

 

 

1) Förutom att man utsätter andra människor för onödig fara!

2) Och än mer: skulle behövas! Mod inom politiken är en bristvara.

3) På bilden Joakim Larsson, SD, en av de överfallna, på Sergels Torg en vecka efteråt.

4) I princip agerar man på samma sätt som Mugabe i Zimbabwe. Dvs hindrar politiska motståndare att hålla möten, saboterar möjligheterna till en riktig valrörelse.

5) Det finns dock ingen garanti att SD för all framtid förblir fredligt. Problemet är därvid inte knutet till vare sig SD eller någon annan organisation. Med makthavarnas nuvarande politik byggs det upp så mycket hat bland unga svenskar, att man bävar! Det kan i framtiden komma att explodera på ett sätt som ingen förmår kontrollera.

6) Vare sig detta är medvetet och avsiktligt eller inte.

7) I annat fall skulle jag nog ha gått med där vid det här laget.

8) Men det är knappast oro för nazism eller omsorg om demokrati som ligger bakom dessa mediainslag. Det handlar istället om att man vill svartmåla SD och helst invandringskritiker överhuvudtaget, pga av åsikterna om invandringen.

9) Och i de delar man inte tycker att SD:s argument håller får man väl ta en diskussion med dem. Då kanske de ändrar sig (eller så är det man själv som får justera sina uppfattningar).

10) Men även gentemot hjältar kan man ju ibland ha avvikande uppfattningar. Jag ska innan sommaren är över försöka klämma ur mig mina tankar kring detta.

 


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT