År 2000, vecka 17 |
År 2000, vecka 17 |
Här sitter jag på tåget genom nordöstra Thailand, på väg upp mot den laotiska gränsen. Mina närmaste medpassagerare talar varken svenska eller engelska, jag kan varken thai eller lao, men vi kommer ändå utmärkt överens.
Genom att peka på min karta ger jag svar på deras frågor om vart jag är på väg, de kan klargöra vilken stad vi just kommit till, osv. Vid ett tillfälle bjuds jag att smaka den mat man just köpt på tåget.
Det är något som inte stämmer. Enligt Sveriges främsta expertis på området 1) tillhör jag en organisation som minst är främlingsfientlig, jag borde ju sitta här och hata. Men så känns det inte.
I själva verket är nog detta en vanlig situation, när främlingar möts. Där finns en ömsesidig sympati och respekt, hjälpsamheten är självklar. Utan åthävor, som något grundläggande och naturligt.
Väl framme i Laos blev detta än tydligare. Laotierna är mycket vänligt inställda. Rör man sig som utlänning utmed en landsväg vinkar barnen och det ropas från alla håll: "zabajdiij!" 2)
Nu kommer jag ju i uppenbart fredliga avsikter 3), och som turist är jag ekonomiskt ingen belastning för det laotiska samhället. Men gör ett tankeexperiment:
ANTAG ATT det på ganska kort tid kommit en halv miljon svenskar till Laos. Inte som turister, utan för att bo där permanent. Dessa svenskar utgjorde snart 10 procent av landets befolkning.
En stor andel av dem lärde sig aldrig laotiska och många klarade inte sin egen försörjning - den förväntade de att få genom den laotiska staten. Vilket de också fick, många svenskar fick t.o.m. mer än vad laotier kunde få i bidrag.
Den laotiska skolan blev närmast förlamad på orter med höga koncentrationer av svenskar. Många av dem visade litet intresse av att lära sig, men utvecklade stor energi för att ställa till bråk. För både lärare och andra elever blev situationen svår. Laotiska elever sökte sig till friskolor och lärare sökte sig till andra yrken. För att motverka denna flykt tvingades den laotiska staten att drastiskt höja lärarlönerna.
Svenskarna visade också en markant överrepresentation i kriminalitet. Gäng av unga svenskar drog omkring och satte skräck i laotsier - de rånades, misshandlades och förnedrades.
Den politiska debatten i Laos fick denna invandring av svenskar som en huvudfråga, den dominerade i alla media. De personer som fick komma till tals var dock främst aggressiva och kravfulla svenskar. Få laotier tilläts yttra sig i frågan och en förutsättning var då att vederbörande ställde sig positiv till den massiva svenskinvandringen. 4)
De många svenskar som dominerade i media hade alla samma budskap. Kriminaliteten bland svenskar hade inte med svenskarna att göra, det var en social fråga. Arbetslösheten bland svenskar i Laos berodde enbart på diskriminering. Alla problem berodde ytterst på laotierna och deras samhälle.
Därför drevs nya lagar igenom, för att ge förtur åt svenskar på arbetsmarknaden. Företag och andra institutioner måste upprätta "svenskhetsplaner", för att se till att andelen svenskar på olika nivåer stod i proportion till andelen svenskar av befolkningen i Laos. Särskilda satsningar gjordes på svensktäta bostadsområden, skolor med många svenskar fick extra resurser (och laotiska skolor fick mindre).
För att motverka kritik från laotiser genomfördes en rad massiva kampanjer, där de skuldbelades. De gjordes medansvariga för Hitlers politik mot judarna i Tyskland på 1930-talet och kritik av svenskinvandringen jämställdes med denna förintelsepolitik.
Laotierna fick klart för sig att de nu måste lära sig att anpassa sig till svenskarna. Den laotiska flaggan och nationalsången fick inte längre användas i sammanhang där svenskar närvarade, eftersom dessa då kunde tänkas ta anstöt. Statliga utredningar slog fast att sedan svenskarna kommit hade laotierna inte längre någon gemensam historia.
Ja, så långt gick det att man ifrågasatte själva existensen av laotier - det fanns nämligen inte "vi och dom". Laotier fick inte känna någon egen identitet, deras kultur förnekades. Allt var resultat av influenser utifrån, alla laotier var ytterst invandrare, osv.
Skulle, efter en sådan erfarenhet, laotierna fortsätta att vara lika vänliga och öppna gentemot främlingar?
Jag betvivlar det. Visserligen har de stått emot historiens värsta terrorbombning, men det här skulle nog bli för mycket även för dem.
Runtom i Laos finns denna typ av affischer. De varnar för de många bomber som fortfarande finns ute i terrängen.
1) Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson
3) Så har det inte alltid varit. Under Vietnamkriget släppte amerikanarna mer bomber över Laos än vad som totalt släpptes över hela världen under andra världskriget.
4) Laotierna fick nu tillfälle att äta smörgåsbord och köttbullar, de kunde också lyssna till fiol- och dragspelsmusik.
