Varför ska det finnas möjligheter att söka asyl? För vems/vilkas skull finns denna institution? Som jag ser det är den till för demokrater som kämpar för sitt folk, men som pga av denna verksamhet riskerar att drabbas av förföljelse.

I stora drag har detta varit också den officiella målsättningen, uttryckt av flera invandringsministrar. "Tydlighet" i flyktingpolitiken var Schoris nyckelbegrepp, och därmed avsåg han att asylinstitutionen ska vara till för skyddsbehövande, inte för ekonomiska migranter, lycksökare eller strandraggare 1).

Som det visat sig i praktiken har denna målsättning dock varit svår att leva upp till. Statistiken visar klart, att medan antalet beviljade asyler minskat stadigt har invandring på humanitära grunder eller som anhöriga legat kvar på höga nivåer. Detta utgör den stora merparten av invandringen.

Efter att arbetskraftsinvandringen reglerades 1970 har asylinstitutionen kommit att bli en bakväg för många som i annat fall skulle ha arbetskraftsinvandrat, Det dröjde knappt 15 år, men sedan har asylinstutionen i stigande utsträckning kommit att missbrukas.

Redan själva grundtanken, att det skulle vara möjligt att på kort tid sålla ut verkligt skyddsbehövande från dem som ljuger och förfalskar är orealistisk. Och har så blivit i ökande utsträckning, i takt med utvecklingen av moderna kommunikationer och med att människosmugglingen - en lukrativ verksamhet! - blivit alltmer omfattande och organiserad.

Det hela underlättas av svenska förhållanden som möjligheterna till överklaganden och ny ansökningar i all oändlighet, existensen av flyktingadvokater och lobbygrupper samt inte minst massmedia - enögda och alltid redo att rycka ut för nya blixtkampanjer kring enskilda fall.

Detta skulle ha kunnat motverkas av politiker av det rätta virket, men som det visat sig har det inte funnits många sådana 2).

DET MÄRKLIGA är att många av dem som mest säger sig värna flyktingars intressen deltar aktivt i sabotaget av asylinstutionen eller åtminstone passivt åser hur så sker. 3)

Ett av otaliga exempel på detta är Sincari-kampanjen 1996 för en kurdiska familjen Gümüscü, vilken saknade skyddsbehov.

MÄRKLIGT är också vilken vikt som samma grupper lägger vid "allt genast" beträffande sociala förmåner till nyanlända flyktingar/invandrare.

I själva verket kan just detta vara enda möjligheten att sålla ut skyddsbehövande från icke skyddsbehövande - och därmed räddningen för asylinstutionen. För den som verkligen flyr för sitt liv är inte materiell välfärd av stor betydelse.

Under en övergångsperiod bör ekonomiska bidrag till nyanlända ligga på minimala nivåer. Detta skulle vara i verkliga flyktingars intresse.

---

1) Även om Schori aldrig skulle ta så brutala begrepp i sin mun!

2) Och de som funnits har marginaliserats.

3) Till sabotörerna hör UNHCR, som helt nyligen stoppade den svenska regeringens propostion om massflykt. Denna rymde ändå ansatser till steg i rätt riktning - under de första två åren skulle de nyanlända inte ha full tillgång till det svenska socialförsäkringssystemet.