Så här frågar Rolf Edin i Metro den 6/12 -99:

"När man lyssnar på diskussionerna runt de nazistiska organisationerna saknas ofta frågan vad det är som driver dessa unga människor. Vad är den gemensamma nämnaren för de personer som samlas under den nazistiska fanan? Jo, hat. Och var kommer allt hat från?"

JAG TROR MIG ha en del av svaret på Edins fråga. I media har under 1999 framkommit alltmer uppgifter om hur gäng av invandrarungdomar trakasserar svenska ungdomar. Det är en verksamhet som nog pågått under hela 90-talet, även om den eskalerat på sistone.

Jag kan berätta om en ung grabb, nu klassad som nazist 1) och med bland de 62 uthängda i Aftonbladet och andra stora dagstidningar. Vi kan kalla honom "Sven". Jag träffade honom och några andra tonåringar i Västerort 2) i samband med en intervju 1996. Svens historia var intressant - den ger en inblick i vilken typ av erfarenheter som gör att unga människor kan glida iväg politiskt.

Sven var en ledartyp. 3) Ganska liten till växten, men intellektuellt begåvad och utrustad med en stark vilja. Han hade också bestämda uppfattningar och rätt och fel. Jag tror man kan säga att han hade en solidarisk grundinställning och bar på just det civilkurage, 4) som så ofta efterlyses i samhällsdebatten.

När således en av Svens kompisar blivit trakasserad av några invandrarelever, då reagerade Sven. Han tog sin kompis i försvar. Varigenom han själv ådrog sig mobbarnas missnöje - nu blev istället Sven deras måltavla. 5)

Vid ett tillfälle resulterade detta i en långvarig och utdragen misshandel. Det skedde på en tunnelbaneperrong och pågick i en halvtimme. Det hade klart sadistiska inslag, var något av "kattens lek med råttan".

Denna händelse har naturligtvis präglat Sven. Han lät sig inte knäckas, men han drog politiska slutsatser. Såvitt jag såg omgav han sig inte med några nazi-symboler, men han var övertygad om att etniska svenskar inte kan leva tillsammans med invandrare. 6) Han trodde på segregering.

Dessutom var han och hans kompisar övertygade om att den inte finns någon fredlig framtid för Sverige. Utvecklingen kan inte påverkas på demokratisk väg.

JAG GJORDE ANSATSER att övertyga dem om motsatsen, men utan framgång. I deras ögon var jag förmodligen en patetisk figur. En som de i och för sig kunde känna sympati för, men som inte begrep dagens realiteter och som inte övertygade. En välmenande farbror som inte riktigt hängt med i utvecklingen.

Sakligt sett - tvingades jag konstatera - fanns inte mycket konkret att anföra till stöd för min tes. Vilka exempel kunde jag ge, på att det fanns en yttrandefrihet även för invandringskritiker? Vad hade jag att peka på, för att övertyga om den demokratiska metodens framkomlighet? När det kom till kritan hade jag inte mycket mer att hänvisa till, än alternativens förskräcklighet.

HATET ÄR DRIVKRAFTEN, skriver Rolf Edin. Det kan också förtjäna några reflexioner. På Internet finns ju något som kallas "Hate-Watch". Utmärkande för högerextremister anses vara att de hatar - således kallas de för just "hat-grupper".

Å ena sidan är det nog så, att även en hare kan bli aggressiv, om den trängs in i ett hörn och inte ges någon utväg. Slår man människor i huvudet - både bildligt och bokstavligt - kränker man och provocerar dem, då reagerar många aggressivt. Det är inget att vare sig förvånas över eller moralisera kring. Det bara är så.

Å andra sidan drivs vi väl alla i någon bemärkelse av "hat", alla vi som vill förändra samhället. Det finns något som vi tycker illa om. Det viktiga är ju att dessa aversioner och/eller visoner inte leder till att man gör andra människor illa. 7)

Rolf Edin fortsätter:

"Jag anser det oerhört viktigt att vi inte släpper in dessa människor i de politiska finrummen".

Edin måste här syfta på massmedia: TV, radio och stora dagstidningar.

Jag är inte främmande för att instämma med Rolf Edin, om han talar om "nazister" i bemärkelsen personer som själva förkastar demokratiska spelregler, som vill förtrycka andra människor och ser våldet som ett legitimt vapen i sitt politiska arbete.

Det problem som anmäler sig är avgränsningen: vem är nazist?

Här har ju massmedia inte ens ansträngt sig att dra en gräns. Tvärtom!

Man har gjort allt för att gröta till begreppen. Ordet "nazist" görs liktydigt med å ena sidan "kriminell", å andra sidan invandringskritisk. Det görs till en brygga mellan dessa två rakt motsatta fenomen.

Om ingen avgränsning av begreppet "nazist" kan göras, då anser jag att full yttrandefrihet ska råda för alla, inklusive nazister! Det betyder en risk, men hellre det. 8)

I annat fall blir det ju som att begå självmord av fruktan för döden. Demokratin kan inte försvaras genom att man kväver den.

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Vilket han kanske i någon bemärkelse är, det vet jag inte.

2) Dvs Stockholms västra förorter, utmed tunnelbanans gröna linje. Intervjun var avsedd för tidskriften Blågula Frågor, men den blev aldrig publicerad, eftersom bandspelaren inte fungerat och materialet därigenom blev för magert.

3) (Och är så alltjämt, får man förutsätta.)

4) Sådant som normalt kan resultera i priser, pengabelöningar och diverse hedersutmärkelser.

5) Minns jag rätt skulle även några storebröder ha mobiliserats.

6) I varje fall inte utomeuropeiska invandrare.

7) Något som givetvis inte kan ges en fundamentalistisk tolkning. I annat fall skulle man inte ens kunna debattera - någon kan ju bli ledsen av att få kritik eller höra andras åsikter.

8) När man nu inte förmår dra denna gräns.