År 1999, vecka 42 |
Såg du bilden på de skjutna korna på ängen? Helt friska kor, avrättade av svenska byråkrater - efter EU-direktiv. Tydligare kan det väl inte illustreras, hur nödvändigt det är att Sverige lämnar EU!
Just Sverige lämpar sig kanske särskilt illa att vara med i ett sådant projekt som EU, eftersom vi har så nitiska byråkrater. I exempelvis Italien har man ju en mer avspänd inställning, är mer elastiska och mindre bostavstolkande.
I fallet med korna hade en portion sunt förnuft behövts. Man borde ha sett till tanken med EU-regeln om märkning, dvs att förbygga spridning av sjukdomar bland kor. Insett att detta utgår från en situation med kreatursskötsel i stor skala. I Sverige har vi inte mycket av detta, och i varje fall gällde det inte det aktuella fallet.
Jag kan ge ett annat exempel, utifrån min egen vardag som bussförare. Vissa av våra busslinjer är litet längre än de andra, men fortfarande är det fråga om lokaltrafik, med flera varv på en arbetsdag. Där skiljer det sig alltså inte från kortare linjer.
Med Sverige EU-anslutet måste vi nu krångla med färdskrivarblad - fylla i, montera, ta ut och lämna in. Mycket praktiskt besvär, men till ingen praktisk nytta. 1) Hela exercisen utförs bara för att vara till lags - den svarar inte mot något behov, åtminstone inte här i Sverige.
Det finns säkert gott om ytterligare sådana exempel från olika branscher och samhällsområden, om EU-anslutningens konsekvenser.
UNDER DEN KAMPANJ som föregick folkomröstningen förespeglades att det skulle bli en ekonomisk vinst för Sverige att gå med. Jag kommer fortfarande ihåg en korvmack i Handen som hade affischer om "EU-priser". Handlade man där så skulle man redan i förväg få ta del av det himmelrike som väntade runt hörnet, så att säga.
Den svenska anslutningsavgiften till EU skulle hamna på cirka 20 miljarder kronor. Sedan dess har den stigit och lär väl snart vara uppe i den dubbla summan. Till hur stor del beror nedskärningarna i det svenska välfärdssystemet på denna gigantiska avgift, i de besparingsbehov som den skapat? 2)
I utbyte mot de inbetalade miljarderna ska svenska bönder sedan kunna få bidrag, om de bara fyller i rätt blanketter i rätt tid och på rätt sätt. Är inte det en omväg? Om bidrag ska gå till bönderna, vore det inte enklare att de pengarna slussas till dem direkt från den svenska staten?
En hotbild som målades upp inför EU-valet var att om vi stod utanför EU, då skulle ett antal storföretag lämna Sverige. Underförstått: om vi var medlemmar i EU skulle vi undgå ett sådant scenario. Som bekant är det ändå just detta som inträffat.
Överhuvudtaget vore det väl intressant att ställa de uppgifter som lämnades av ja-sidan under kampanjen mot hur det faktiskt blev - nu när vi har facit. Vore inte det ett lämpligt projekt för några samhällsforskare?
NU TONAR MAN NED argumentationen om ekonomiska fördelar. Nu ska EU istället ses som ett "fredsprojekt".
Sanningen är ju att EU stödde USA:s angreppskrig på Balkan, med förintandet av Jugoslaviens hela infrastruktur. 3) Inte nog med detta. Nu erbjuder EU bistånd till sådana städer i Jugoslavien, som är styrda av mot Belgrad oppositionella. Logiken i detta blir: "rösta som vi begär - eller svält och frys ihjäl!" Utpressning och förmynderi kallar jag sådant, inget som anstår fredligt sinnade!
När Sovjetimperiet föll jublades det. Ändå ger man sig genast på att försöka bygga ett liknande imperium.
Visst behövs det internationellt samarbete och överstatliga överenskommelser. Det gäller både freden, miljön och migrationen. Men detta ska ske mellan fria folk och suveräna stater.
ÄVEN OM det skulle medföra ett ekonomiskt avbräck för Sverige att nu lämna EU, så menar jag att det är vad vi bör göra.
1) Även om det skulle fungera som tänkt vore det meningslöst. Till detta kommer att i själva verkligheten blir det ofta så att någott fylls i fel eller blivit felinställt, många blad glöms att lämnas in, osv.
2) Därmed inte sagt att det är den enda eller den enskilt viktigste orsaken. Invandringen skulle kunna hamna på 100 miljarder, beroende på hur man räknar.
3) I andra sammanhang fokuserar media gärna på just kvinnor och barns öden. Finns det inga kvinnor och barn i Jugoslavien? Hur ska de nu överleva vintern?
Hur rimmar NATO:s och EU:s agerande med FN:s barnkonvention?