DN Stockholm följde den 23/6 upp sin artikelserie om Haninge och "främlingsfientlighet". Man redovisade en undersökning som visade att många svenskar anser att "utomnordiska invandrare bör uppmuntras att återvända till sina ursprungsländer".

Marie Demker, "statsvetare och expert på invandringsopinionen", fick kommentera.

Det visade sig, att hennes kommentarer (i varje fall såsom DN återgav dem) sträckte sig långt utöver vad hon kan tillföra utifrån rollen som opartisk forskare. Hon uttalade sig bl.a. så här:
- Att flyktingar skulle återvända till länder de har flytt från är ganska absurt.

Vad är det hon säger? Är det fel att kosovoalbaner som nyligen flytt till Albanien, Makedonien, Sverige och andra länder nu återvänder till Kosovo?!

Demker fortsatte:

- Det är glädjande att de yngre har en så mycket mer nyanserad uppfattning än de äldre. Det kan tyda på att främlingsfientligheten är på utdöende.

Vad är "främlingsfientlighet"?

Om A har en fientlig inställning till B uteslutande därför att B är född utomlands, då är A rimligen att klassa som "främlingsfientlig".

Men det politiskt korrekta etablissemangets definition av begreppet är som bekant betydligt vidare. Redan att förespråka någon form av restriktivare flyktingpolitik eller minskad invandring blir till "främlingsfientlighet".

Beträffande återvandring kan det inte vara fel att man återvänder till sitt hemland, om förhållandena där är sådana, att detta kan ske utan risk för förföljelse. Det är ju själva tanken med flyktingskap, att det ska vara något övergående och tillfälligt. I konsekvens med detta har många av de latinamerikaner som kom till Sverige under 70-talet nu återvänt till Latinamerika.

Av betydelse beträffande utomeuropeer är inte bara återvandringen, utan lika mycket invandringen:

Någon nämnvärd arbetskraftsinvandring förekommer inte längre till Sverige.

Vad gäller asyl finns första-asyllandsprincipen - dvs flyktingar ska i första hand få skydd i närområdet.

Det borde därför inte förekomma någon omfattande utomeuropeisk invandring överhuvudtaget, till Sverige.

Men så sker ändå. Under 1998 beviljade svenska myndigheter 21.800 PUT till utomeuropeer, vilket är mer än snittsiffran för perioden 1990-97 (som var 21.300).

Totalt beviljades under 1998 39.400 PUT, att jämföra med snittsiffran 44.100 för perioden 1990-97 eller 31.400 för den längre perioden 1980-97.

Den 23/6 rapporterades också i media om en mätning som visar att opinionen i Sverige svängt i invandringsfrågan. Medan för några år sedan 65% önskade en minskad invandring skulle motsvarande siffra 1999 vara 50%.

Om detta stämmer kan förklaringen delvis ligga i okunskap. Media har förmedlat en falsk bild, av att invandringen till Sverige numera är obetydlig.

Det kan också sammanhänga med politisk apati. Man bryr sig inte om framtiden för Sverige.