Anna-Lena Lodenius har tydligen nu lyckats fixa fram mat på bordet för ytterligare några månader.

Ämnet är detsamma som tidigare, så även sakuppgifterna, men hon har tillrett dem i en ny blandning. Inte mycket olik de tidigare, men tydligen tillräckligt för att kunna få ett nytt alster tryckt. "SVENSKARNA FÖRST? Handbok mot rasism och främlingsfientlighet". Så blev namnet på den nya anrättningen.

Vad lägger då Anna-Lena in i begreppet "främlingsfientlighet"? Detta borde en bok med denna undertitel någonstans klargöra, kan tyckas. Men det gör Anna-Lena lika litet denna gång som tidigare.

Indirekt framgår dock att hon ger begreppet en vid innebörd. Till de främlingsfientliga räknar hon nämligen även föreningen Blågula Frågor. Den uppges vara "ett försök att kanalisera och sprida främlingsfientlighet".

På vad baserar Anna-Lena detta sitt omdöme? Vaskar man bort diverse sidoresonemang kvarstår två argument:

1. Bgf skyller "alla problem" i samhället på invandringen.

2. Bgf gör "generella påståenden" om att invandrare misssköter sig.

Inget av hennes påståenden stämmer.

Det första vederläggs direkt av texten för demokratipriset till Sven-Olle Olsson i Sjöbo. Även i andra texter har vi klartgjort, att Sverige idag skulle ha arbetslöshet och andra problem även invandringen förutan.

Inte heller har Bgf gjort några generella påståenden om invandrare av det slag Lodenius hävdar. Tvärtom har vi återkommande betonat att det inte är en homogen grupp och att det är "skillnad på invandrare och invandrare". Vad gäller t ex brottslighet handlar det om en överrepresentation, inte om att invandrare i allmänhet skulle vara brottsliga.

Men detta räcker ju för att invandringen som sådan ska ge en negativ effekt.

Med tanke på att Anna-Lena Lodenius under så lång tid skrivit om samma ämne kunde man förvänta sig att hon nu skulle hamna rätt med sina uppgifter, att sakfelen skulle vara få. Märkligt nog har det blivit tvärtom. Går man igenom systematiskt blir listan lång.

DET FÖREGIVNA SYFTET med Lodenius´ bokutgivning är uppenbart. Det är att exponera rasister och bekämpa högerextremister. Lika uppenbart är att detta inte är det verkliga syftet. Måltavlan för hennes angrepp är ju främst demokratiska invandringskritiker.

Syftet kan då synas vara att bekämpa Blågula Frågor m.fl. Men här finns ett moment som förbryllar.

Denna "handbok" "Svenskarna först?" består till stor del av långa sammanhängande citat av våra texter. Visserligen varvas de med kommentarer från Lodenius, för att hjälpa läsaren att tolka dem "rätt", men risken finns ju att en del läsare ändå blir nyfikna. Kanske letar de upp oss på Internet för att direkt ta del av våra texter - utan Anna-Lena Lodenius som förkläde.

Lodenius har etablissemanget i ryggen och kan räkna med en fungerande distribution till bibliotek, skolor och organisationer. Genom henne når nu våra texter ut på ett sätt som vi aldrig skulle ha klarat på egen hand.

Om Lodenius verkligen ville bekämpa oss, då skulle hon väl istället ha tigit ihjäl oss, låtit oss tyna bort i tysthet och bara glömmas av världen.

Syftet med hennes bokutgivning kan därför inte vara heller att bekämpa demokratiska invandringskritiker. Vad är då syftet?

Det är nog så som Blågula Frågor nyligen konstaterat: det handlar om den egna familjen och en mors omsorg om sina barn.