År 1999, vecka 24 |
Efter två och en halv månaders flygangrepp och 12.000 bomber eller raketer* - hur kan NATO:s angreppskrig sammanfattas?
En DN-bild från kuppen i Chile 1973 har etsat sig fast i mitt minne. Det var en svårt skadad arbetare som låg utmed vägkanten. Militären hade krossat hans bröstkorg, så han höll på att kvävas. Ingen av de förbipasserande vågade dock gå fram till honom, eftersom de då själva kunde bli nästa offer.
En parallell till detta skedde under slutet av bombkriget mot Jugoslavien. NATO-flyg hade bombat en trafikerad bro. Många människor skyndade till för att hjälpa de skadade. Då kom NATO-flyg igen, och fällde nya bomber. Naturligtvis var detta ägnat att avskräcka människor från försöka hjälpa skadade.
I BÖRJAN AV KRIGET gick serbisk stadsbefolkning ut och försvarade sina broar, genom att finnas på dem även nattetid. På så vis kunde NATO inte bomba - man skulle ju undvika att låta människoliv gå till spillo. Sedan dessa har alltså bilden förändrats.
Jag kommer att tänka på Jackie Arklöv, "krigshjälten" från Bosnien. Han har berättat hur det först tog emot att döda, men att hämningarna släppte efter att han tagit livet av sin första motståndare. Arklöv fick så att säga "blodad tand", en adrenalin-kick. På motsvarande sätt tycks det ha varit för NATO. Definitionen av "militära mål" har successivt vidgats.
Den ovannämnda bron var inte den enda bron som bombades - alla större broar i Jugoslavien förstördes. Vid ett tillfälle gick det åt ett tåg som fanns på bron, en annan gång en fullsatt buss. Flyktingkolonner har bombats, liksom sjukhus, daghem, ålderdomshem och fängelser. Och TV-stationer. Ja, till och med ambassader.
2.000 människor har dödats och 6.000 skadats. Fabriker och industrier har förstörts i en sådan omfattning, att 600.000 människor förlorat sina arbetsplatser. I vissa fall har har detta lett till oöverblickbara miljöskador, med hälsorisker för människor långt in i framtiden.
Dessutom har cirka 1 miljon kosovoalbaner fördrivits från sina hem, som en direkt eller indirekt följd av bombningarna**. Med det upptrappade våldet har hatet och oförsonligheten mellan albaner och serber fördjupats.
Nu har den internationella domstolen i Haag beslutat att ställa krigsförbrytarna inför rätta.
Det visar sig då att till "krigsförbrytare" räknas inte de som beslutat om dessa bombningar eller startat detta krig. Nej, Haagdomstolens krigsförbrytare är bara Milosevic.
Detta utgör en parallell till Bosnienkriget, där Haagdomstolen särskilt pekade ut serberna Karadzic och Mladic. Filosofin bakom detta uttrycks av Pierre Schori i tidningen Arbetet den 30/4 -99: ansvaret för Kosovokriget låg hos "våldets och krigets män".
Ställ detta mot vad fredsforskaren Håkan Wiberg säger. Han citeras i boken "Det nationella genombrottet" av dansken Peter Neerup Buhl:
"När kriget i Bosnien nu en gång i USA presenteras som en tvåpartskonflikt mellan det goda och det onda, eftersom det är den enda typ av konflikt en amerikansk TV-tittare kan förstå, så har scenariot inte fullföljts, förrän det onda är gripet och straffat."
Haagdomstolen följer detta svart-vita TV-scenario, både beträffande Bosnien eller Kosovo. Bara den ena sidans ledare pekas ut som brottslingar. Tudjman och Izetbegovic klarar sig, liksom Clinton och Clark, Blair och Solana.
Det är tydligt, att för Haagdomstolen är ledstjärnan vem som har makt - inte vem som har rätt***.
Bakom domstolens linje finns också en viss ideologi, för att inte säga en fundamentalism. Peter Neerup Buhl skriver:
"Den rent ideologiska bakgrunden till uppgörelsen med 'krigsförbrytaren' Karadzic är klar. .. det värsta som kan ske för den i väst härskande ideologin, är ju om det blir klart att konflikter i multietniska samhällen accelererar efter en logik, som ligger utanför enskilda människors kontroll."
Multietniska samhällen är bra, och fungerar. För Haagdomstolen och NATO blir detta en dogm, oåtkomlig för praktiska erfarenheter. När multietniska samhällen ändå bryter samman handlar det bara om tillfälligheter, där skulden ligger hos enskilda individer. Funnes bara inte Karadzic och Milosevic hade krigen i Bosnien och i Kosovo inte blivit så grymma. Kanske hade vi helt sluppit dem. Så tycks man mena.
Eftersom multietniska samhällen är så bra får det nu inte bli tal om att dela upp Kosovo. Nej, albaner och serber ska leva sida vid sida - oavsett hur rädda de är för varandra, oavsett hur mycket de hatar och vill döda varandra.
* Clinton tycker att bombandet blev dyrt, nu vill han att Europa ska stå för kostnaderna för återuppbyggandet.** Den stora etniska rensningen i Kosovo inleddes efter att NATO:s bombkrig startat. Redan dessförinnan förekom serbiska övergrepp mot kosovoalbaner, men dessa var till stor del framprovocerade genom UCK-gerillans våldsaktioner.
*** Innebörden av ett utslag i denna domstol kan då bli att den som döms saknade makt, den som undgick att dömas hade makt.