OBS-kulturkvarten, meningsutbyte Bo Lindblom Jan Milld Ana Maria Narti:
OBS den 26 september 1996, inlägg från Jan Milld:
Bo Lindblom recenserade tidskriften Blågula Frågor i Obs den 29/8. Det var en sansad och saklig kritik som han framförde, befriad från de tillmälen som annars är så vanliga. Det tackar vi för. En sak vill jag dock gärna kommentera, och det gäller Lindbloms knorr på slutet, om att vi från Blågula Frågor företräder en form av egoism.
På individnivå är det naturligtvis inte bra att vara egoistisk. Generositet är en dygd. Men på nationell nivå är det inte lika enkelt. Tillspetsat uttryckt skulle man tvärtom kunna säga, att ett mått av nationell egoism rentav är en dygd och en nödvändighet.
Som saken uttrycktes i den flyktingpolitiska propositionen från s-regeringen 1990: "Varje land har ett ansvar för sina egna medborgare". Det är varje politikers självklara uppdrag på riksnivå att se till att svenska intressen tas tillvara.
Vad betyder då "svenska intressen"?
Allmänt gäller det en omsorg om de människor som bor i Sverige, det handlar om ett försök till ansvarstagande för vår gemensamma framtid. Då blir man tvungen att sträva efter en nationell ekonomi i balans. Då måste man undvika att bygga in motsättningar i vårt samhälle, måste man beakta långsiktiga konsekvenser av beslut idag.
Ett hänsynstagande till svenska intressen påverkar vilken flykting- och invandringspolitik som är önskvärd. För bara några decennier sedan hade Sverige en annan invandringspolitik. Då förekom en omfattande arbetskraftsinvandring. Svenska företag reste t.o.m. ned till Sydeuropa och bedrev en aktiv värvning av människor. Svensk industri gick på högvarv, och man behövde arbetskraft.
Då var frågan ganska okomplicerad. Det fanns inga egentliga målkonflikter i sammanhanget. Flera intressen sammanföll:
Invandringen var bra för Sverige, den svarade mot ett svenskt intresse.
Invandringen var bra för de invandrare som kom hit, de fick ett arbete och kunde försörja sig.
I åtminstone ett fall, Jugoslavien, var det bra också för utvandringslandet - där rådde massarbetslöshet, och utvandringen lättade på trycket.
Idag är situationen en annan, idag råder massarbetslöshet i Sverige. Skulle vi enbart se till svenska intressen, då skulle vi knappt ha någon invandring alls till Sverige. Så har det också varit, när det gäller arbetskraftsinvandring. Under de senaste två decennierna har denna varit minimal, bara några hundra personer per år har arbetskraftsinvandrat.
Däremot har det skett en tilltagande invandring av annat slag. Dels har det handlat om asylsökande, som fått stanna. Dels har det handlat om en anhöriginvandring.
Bo Lindblom ser det alltså som att man är egoistisk, om man förespråkar en mer restriktiv flyktingpolitik. Detta kan ge ett felaktigt intryck av den hittills förda flyktingpolitiken. Faktum är nämligen att Sverige är världsetta i generositet. Vi har beviljat fler uppehållstillstånd åt asylsökande än alla övriga nordiska länder tillsammans. Med bred marginal! Om vi nu skulle skära ned till exempelvis Norges nivå, så innebär inte detta att vi plötsligt blivit helt förtappade.
När asylsökande ljuger, förfalskar och trixar för att få stanna i Sverige, när de visar ett stort intresse för materiella förmåner, då argumenterar en del svenskar att detta är ett naturligt mänskligt beteende, man försöker bara förbättra sin situation. Vi skulle ha gjort likadant, om vi vore de.
Javisst. Men vi är inte de, och vi har andra intressen än vad de har. De ser till sina intressen. Om också vi svenskar ska se till deras intressen - vem ska då bevaka våra intressen?
Även om en flyktinginvandring inte i sig är ett svenskt intresse kan man naturligtvis ha en sådan, men då av andra skäl än det nationella egenintresset. Då är det för att vi själva vill hjälpa andra människor. Här måste svenska folket självt få avgöra om Sverige ska visa en sådan solidaritet, och hur långt vi i så fall ska sträcka oss.
Den flykting- och invandringspolitik som bedrivits under de senaste femton åren - med invandring av totalt en halv miljon människor till Sverige - har enligt min mening stått i strid med svenska intressen på tre nivåer.
FÖR DET FÖRSTA har den inte respekterat svenska folket. Den har gått på tvärs mot folkviljan. Den har överhuvudtaget satt normala demokratiska mekanismer ur spel.
FÖR DET ANDRA är politiken mycket kostnadskrävande, eftersom få av de nya invandrarna kan få ett arbete och klara sin egen försörjning i Sverige. Därigenom bidrar den till Sveriges ekonomiska svårigheter. Folket får betala, genom diverse svångremmar.
FÖR DET TREDJE har den omfattande invandringen skapat boendesegregering och etniska uppdelningar, sociala problem och ökad kriminalitet. I media talas det om "tickande bomber" och risker för stora våldsutbrott.
Det förekommer, tyvärr, en främlingsfientlighet i Sverige. Den beror till stor del på denna flykting- och invandringspolitik, som inte respekterat svenskarna, som bidragit till ekonomiska problem och som gjort samhället otryggare. Inte minst för invandrarnas skull måste därför svenska intressen beaktas bättre i fortsättningen.
Men redan begreppet "svenska intressen" i sig omfattar alla människor som lever i, och ska fortsätta att leva i, Sverige. Här finns inga skilda intressen mellan infödda och invandrade svenskar. Även invandrare måste ju ha ett intresse av att Sverige är ett bra land att leva i för framtiden.
Jan Milld
Ana Maria Narti svarar,
i samma OBS-sändning den 26 september:
Jan Milld talar om svenska intressen. Han måste bekänna färg. Talar han om rent etniskt avgränsade intressen, eller om intressen av stor vikt för landets alla invånare?
En stor del av hans inlägg beskriver svenska intressen som motsatta till invandrarnas intressen. Milld berättar om asylsökande som ljuger, förfalskar och trixar, och drar slutsatsen "vi är inte dom, vi har andra intressen". I avslutningen deklamerar samma person tvärtom, och jag citerar: 'Redan begreppet svenska intressen i sig omfattar alla människor som lever i, och ska fortsätta att leva i, Sverige. Här finna alltså inga skilda intressen mellan infödda och invandrade svenskar. Även invandrare måste ju ha intresse av att Sverige är ett bra land att leva i för framtiden.'
Är det logiken det är fel på? Eller är förvirringen och dom snabbt skiftande synvinklarna nödvändiga för Milld? Jag undrar. Hans polemik växer ur falska antaganden, hastigt förändrade ställningstaganden och ogrundade generaliseringar -som all populistiska propaganda. Den grövsta misstolkningen ligger i debattörens huvudidé, nämligen att den svenska invandrar- och flyktingpolitiken har skapat vårt lands nutida svårigheter.
Länder som har fullständigt annorlunda politik, som Norge eller Finland, eller ingen migrationspolitik alls - Italien, Ryssland, Grekland - brottas med samma problem som Sverige. Stora vågor invandrare - lagliga eller olagliga - och segregation. Dessa problem skapas alltså inte av en viss migrationspolitik, utan av själva migrationen.
Dom moderna transporterna och dom nya kommunikations-teknikerna öppnar världen för alla. Många fattiga och desperata människor förflyttar sig över och mellan kontinenterna. Fenomenet utlöses alltså inte av ett visst lands politik - Sverige är mycket litet i sammanhanget - utan är en global rörelse med invecklade och okontrollerbara orsaker.
Milld säger "den svenska invandrar- och flyktingpolitiken respekterar inte det svenska folket och går på tvärs mot folkviljan". Vad vet han om det svenska folkets tankar och känslor? Genom vilken mystisk undersökningsmetodik har han kommit i intimkommunikation med hela folkets vilja?
Personligen har jag mött starkt stöd varje gång, när jag har gått ut mot främlingsfientlighetens apostlar. Milld verkar inte känna till denna riktigt stora folkrörelse, den armé som ägnar sig åt att hjälpa flyktingar. Milld verkar inte ha hört talas om familjen Sincari och om andra protester vid grymma avvisningar. I vilket land lever han?
Samma debattinlägg påstår, att den kritiserade politiken är kostnadskrävande. Vilken nyhet! Det är den enda punkt där Milld närmar sig en välkänd sanning. Fast också här glömmer han bort väsentliga fakta. Politiken har drastiskt förändrats, allt färre asylsökande kommer in i landet, anhöriginvandringen begränsas, socialbidragen skärs ned. Hur kan det komma sig att Jan Milld inte nämner något om allt detta?
Den stora invandringen till Sverige har skapat boendesegregation och kriminalitet, hävdar tidskriftens redaktör. Man kan fråga honom, om han har hört talas om segregationen i Norge. Nyligen presenterade radions Studio Ett en hel serie reportage därifrån. Invandringen har inte alls varit så stor i Norge som i vårt land. Men segregationen är mer hotande där, än hos oss.
Och sambandet mellan kriminalitet och invandring är inte alls enkelt att beskriva. Vet Milld verkligen ingenting om brottslighetens internationalisering i vår tid? Finland - ett land som försöker stoppa asylsökande vid gränsen - drabbas av kriminalitet som strömmar in från Ryssland och Baltikum. Dom brottslingar som agerar internationellt behöver inte uppehålls- och arbetstillstånd och dom största farorna följer med den olagliga invandringen, alltså den som inte stoppas lagar eller stränga polisiära åtgärder.
Med allt detta vill jag inte alls påstå att den svenska invandrar- och flyktingpolitiken skulle ha varit felfri. Men denna politik förändras just nu, och i många avseenden är förändringarna positiva.
Tiden när socialbidragen var den enda självklara försörjningen för nyanlända är förbi. Politiker, tjänstemän, frivilliga organisationer, små och stora grupper är engagerade i en ny ansträngning. Vi vill att alla landets invånare ska försörja sig genom eget arbete. Vi söker vägen till en helt ny vardag.
Jan Milld bad mig en gång att ge en intervju till hans tidskrift. Jag kunde inte förmå mig att svara på hans brev. Allt som trycks i den blågula tidskriften åker slalom mellan kännbart demokratiska fraser och giftiga anklagelser, riktade mot alla flyktingar och alla invandrare. Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form - den som presenterar sig som motståndare till rasismen.
Vill vi ha social fred kan vi inte tala om "vi" och "dom", som om vi skulle komma från olika planeter. Demokratin bygger på ärlig och klart uttryckt respekt för varje människoliv - oavsett kön, hudfärg, religion eller etnisk bakgrund.
Ana Maria Narti
Till
redaktionen, OBS kulturkvarten
Hej igen,
det var ju trevligt att få komma till tals. Samtidigt känns det - uppriktigt sagt - beklämmande att detta tydligen ska ske till priset av att man mer eller mindre måste riskera livet.
Jag inledde mitt inlägg med en eloge till Bo Lindblom, för att han undvikit de vanliga tillmälena. Den biten klipptes bort, och det var väl följdriktigt, eftersom Narti sedan kom just med ett av dessa tillmälen: 'rasistisk propaganda'.
Efter kvällspressens Expo-utskick den 10 juni blev väggen till mitt hus sprejad ... Begreppet "rasist" används nu flitigt i samband med misshandel, mord och bränder. Samtidigt kletas det på mig. Det känns inte bra, då man vet att det finns individer, för vilka "rasister" är lovliga måltavlor för attentat.
Jag hade alltså synpunkter på vad Bo Lindblom anförde. Detta gäller naturligtvis inte i mindre grad vad Ana Maria Narti kom med.
Vad jag förstått har ni inga avsikter att det ska bli till en dialog. Inte desto mindre sänder jag här det inlägg som jag skulle presenterat, om jag fick möjlighet därtill.
Milld svarar Narti
som OBS-kulturkvarten aldrig sände:
Vi ska inte tala om "vi" och "dom" säger Ana Maria Narti, i sitt svar på mitt OBS-inlägg den 26/9. Samtidigt ser hon invandrare och flyktingar som en enhetlig grupp, och sig själv som taleskvinna för dessa. Kritik mot enskilda individer ur denna grupp tar hon som en kritik mot gruppen som helhet.
Nartis inlägg är späckat med självmotsägelser och missförstånd - medvetna sådana, frestas jag misstänka. För hon kan ju inte bara hålla med mig, då blir det ingen polemik. Och Narti är professionell debattör, polemiken är hennes levebröd.
Narti begär att jag ska "bekänna färg", tala om vad jag menar med svenska intressen. Talar jag om etniskt avgränsade intressen, eller intressen av stor vikt för landets alla invånare? Svar: det senare. Alla som lever i, och ska fortsätta att leva i, Sverige. Precis som jag sade i mitt inlägg.
Vad som rör till det för Narti är när hon räknar asylsökande som invandrare. Enligt mitt sätt att se är man invandrare först när man har uppehållstillstånd för att bo i Sverige. Fram tills dess är man det inte.
Narti talar om respekt för varje människoliv. Bra. Men ska det innebära att varje människa på jorden har rätt att bo i Sverige? Narti tror tydligen inte på en reglerad invandring hon tycker inte det är lönt att försöka, det kan aldrig fungera. Men vi har väl ändå rätt att försöka, att reglera invandringen?
Narti påstår att min huvudidé skulle vara "att den svenska invandrar- och flyktingpolitiken har skapat vårt lands nutida svårigheter". Här är nyanserna viktiga, och dem har Narti missat.
Vad jag hävdar är att flyktingpolitiken är en viktig orsak, men bara en av flera orsaker, till situationen. Andra viktiga orsaker ligger i en ofinansierad skattereform, i banksvindlerier och ett misslyckat kronförsvar, i fallskärmar och överhuvudtaget en moralupplösning inom såväl eliten som bland svenskar i allmänhet.
Narti förnekar inte att Sverige under senare år haft en omfattande invandring, och att denna medfört kostnader för det svenska samhället. Däremot vägrar hon tro att en majoritet av det svenska folket skulle reagera mot detta. Hon undrar, hur kan jag veta något om svenska folkets tankar och känslor?
Jag vet ju vad jag själv tänker och känner, som bussförare på heltid. Jag vet också vad många av mina arbetskollegor anser. Därtill har det faktiskt gjorts en hel del opinionsmätningar kring detta, och alla pekar i samma riktning: åtminstone 60% av svenska folket önskar en mer restriktiv flyktingpolitik.
Den opinionen måste respekteras bättre.