Ur tidningen Hjulet, nr 4/90 - intervju med en fackordförande för bussförare:


På vems sida?

"Facket ska 'ta tillvara medlemmarnas intressen', heter det. Men vad innebär detta konkret?

Vad är 'medlemmarnas intressen'? Hur ska man väga olika medlemmars intressen mot varandra? Hur ska man väga en enskild medlems intressen mot företagets och samhällets intresse av en bra trafik?

Det diskuterar HJULET här tillsammans med Gunnar Thomén, känd ordförande i Kommunals avdelning 3.


Utgångspunkten är ett konkret 'fall' - från den tid Gunnar Thomén satt som sektionsordförande i Hornsberg. Fallet med föraren som var en mardröm för sin omgivning. Låt oss här kalla honom 'förare C'.

Inte mindre än 18 anmälningar fick han på sig från trafikanter, innan facket till slut 'tog sin hand ifrån honom'.

Gunnar: -Okej, att man åker på en anmälning från någon trafikant någon gång. Det är inget konstigt med det, eftersom våra medlemmar träffar så enormt mycket trafikanter.

- Men när det gäller den här personen var det uppenbart att han var dum mot trafikanterna. Och även mot kollegor. Han var en sån som 'alltid hade rätt'.

Bara för att ta ett exempel, som illustration till detta, nämner Gunnar:

- Det var på linje 69, ut mot Blockhusudden på Djurgården. Lugnt och stillsamt. En äldre dam hade följt med och ville åka runt. Bussen stannar vid ändhållplatsen.

- Eftersom det är några minuter innan den ska gå igen uppmanar han damen att stiga av och ställa sig vid hållplatsstolpen. Hon hade väl helst önskat sitta kvar i bussen, men hon gör som hon blivit tillsagd, ställer sig vid stolpen.

- Och när det sedan är dags att gå blåser han bara förbi henne!

MEDLEM

Förare C fick alltså anmälan på sig, både för händelsen vid Blockhusudden och för 17 andra tillfällen.

Förare C var medlem i facket. Hur ska facket agera i sådana situationer?

Vad som faktiskt hände var att sektionen gick in och försvarade förare C. Gång på gång. Och varje gång 'lyckades' man. Han fick fortsätta köra, kunde på sin väg lägga ständigt nya offer till sin lista.

Egentligen reser detta två frågor:

1. Hur kan facket välja att agera på ett sådant sätt?

2. Hur kan företaget låta facket, i fall som dessa, varje gång få sin vilja igenom? Tydligen var här företagssidan för svag, och facket för starkt.

INTRESSEKONFLIKT

Uppenbart är att här inträffar intressekonflikter.

Dels mellan å ena sidan föraren som missköter sitt jobb och å andra sidan företaget och trafikanterna.

Dels mellan å ena sidan denna förare, å andra sidaqn alla andra förare. Därför att om en förare missköter sig, då drar det ned allas vårt anseende.

- Det här ställer väl frågan på sin spets, om fackets roll, fackets uppgift? Ska facket ta tillvara en enskild förares intresse eller de många medlemmarnas intresse?

- Det är en av de svåraste frågorna man har att ta ställning till som facklig företrädare, hur man ska göra den avvägningen. Hur många gånger ska man ställa upp för en individ?

- Och hur grovt får han missköta sig?

- Ja. Men vi har inte kommit fram till någon riktigt bra lösning.

- Som facklig företrädare känner man ju att man ska ställa upp för den enskilde medlemmen. Det värsta som finns är när man sitter inför arbetsgivaren med två medlemmar, en på vardera sidan. Som har haft kontroverser med varandra, och man sitter som åsnan mellan två hötappar. När det är medlem mot medlem, då är det mycket svårare.

- Men på sätt och vis kan man säga att det är den här medlemmen mot alla andra medlemmar. Det är bara det att dom andra medlemmarna är anonyma just i den situationen.

- Vi får ju mer kontakt med dom inte alltför skötsamma än vad vi får med den vanlige medlemmen.

- Man skulle ju kunna vända på det, och säga att fackets uppgift borde vara att direkt driva på för att medlemmar som förare C får sparken! För att ta tillvara de många medlemmarnas intresse.

- Nja, det är en väldigt svår avvägningsfråga.

PRICKEN ÖVER 'I'

Till sist: förare C var inte lätt att få med i facket, det krävdes mycket övertalning, innan man 'lyckades':

- Jag lade ned bra många timmar på att få med honom i facket. Det kanske man kan ångra efteråt...


  Startsidan, Jan Millds hemsida