Arbetsmiljö och hälsa

Upprinnelsen till den s.k. gardellska utredningen var en motion till Kommunalkongress 1973. Bakgrunden till denna motion var att sjukfrekvens och förtidspensioneringar ökat inom lokaltrafiken.

Finansierat genom arbetarskyddsfonden genomfördes därefter ett forskningsprojekt i regi av Bertil Gardell vid Psykologiska instituationen på Stockholms Universitet. I det praktiska arbetet kom projektet att ledas av Gunnar Aronsson och Klas Barklöf.

Projektet genomfördes åren 1976-80 och omfattade sex städer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Helsingborg och Umeå.

Det officiella namnet på forskningsprojektet är "Arbetsmiljön för lokaltrafikpersonal i större och medelstora städer". Vanligen benämns den bara "den gardellska utredningen".

Ur HJULET 6/87:

"'Grundliga och omfattande åtgärder' - det var vad den gardellska utredningen ansåg krävdes för att komma tillrätta med problemen. Har sådana åtgärder vidtagits? Knappast.

Det finns därför all anledning att på nytt aktualisera den gardellska utredningen."

"SJUKLIGHET

Utredningen konstaterar att sjukfrånvaron är väsentligt högre bland trafikpersonal än bland tjänstemän. 13% av trafikarna hade varit borta mer än sju gånger under ett år, För tjänstemän var siffran 2%. Medan 31% av trafikarna hade varit bort mer än en månad sammanlagt, så var siffran för tjänstemän 8%.

De vanligaste hälsoproblemen för trafikarna var:

- förslitningsskador, dålig rygg

- magbesvär

- sömnproblem

- allmän trötthet

FAKTORER

Forskarna är inte utan idéer om vad denna höga sjuklighet beror på.

En allmän faktor är trafiksituationen, genom den lvainartat ökade privatbilismen. Under perioden 1945-60 hadse antalet privatbilar 24-dubblats i Sverige. Detta inte bara påverkar framkomligehten för bussar och spårvagnar, det försämrar arbetsmiljön för yrkesförare.

En annan allmän faktor är arbetstiderna:

- deras förläggning på udda tider

- omställningen mellan att arbeta olika tider på dygnet

- oförutsägbarheten om vilken tid man ska arbeta, något som gäller de dagkommenderade.

Arbetstiderna ger både socialt och biologiskt negativa effekter. Man får svårt med umgånge och regelbundna fritidsaktiviteter. Kroppen utsätts för påfrestningar.

BELASTNING

Mot denna bakgrund arbetar forskarna med två nyckelbegrepp:

BELASTNING och RESURSER.

Hur man klarar ett arbete beror på å ena sidan belastningen, å andra sidan vilka resurser man har för kontroll av belastningen. Den yrkesgrupp som i arbetet har hög belastning men få resurser för kontroll av belastningen blir den ur hälsosynpunkt mest utsatta.

Konkret kan belastningen utgöras av att oförenliga krav ställs på en förare. Att han/hon samtidigt ska ge service, svara på frågor, vara vänlig osv som han/hon ska klara trafiken och hålla tidtabellen.

Till belastningen kan höra också bråkiga passagerare.

Resultatet av för hög belastning blir stressreaktioner av olika slag.

RESURSER

I vilken utsträckning hög belastning leder till stress beror alltså på vilka resurser man förfogar över.

Redan det faktum att man är utvilad kan vara en viktig resurs, både för att klara en akut situation och för att kunna snabbt återhämta sig efter en påfrestning. Men utvilad är kanske just vad man inte är, om man bakom sig har ett antal arbetsdagar i trafiken.

Den gardellska utredningen talar om fyra typer av resurser.

1. Yttre resurs. Radio- och larmsystemet, som har två funktioner. Dels en informationsfunktion, dels en trygghetsfunktion.

2. Sociala resurser. Här avses det stöd och den hjälp en förare kan få, dels från närmaste arbetsledning, dels från arbetskamrater.

3. Organisatoriska resurser. De möjligheter den anställde har att genom sin fackliga organisation påverka sin arbetssituation.

4. Auktoritet i yrkesrollen. Något som beror på dels föraren, dels trafikanterna.

Likaväl som jämvikten i nervsystemet kan hotas av understimulering, av udnerskott på impulser, så hotas jämvikten av överbelastning om de yttre kraven blir alltför höga i förhållande till de resurser och handlingsmöjligheter en förare förfogar över."