1.
Första polska kriget, 1563-1568
Regenter:
Sverige hade Erik
XIV som kung , Polen hade Sigismund II August
Bakgrund och
förlopp:
Kring 1560 delades
den gamla livländska ordensstaten i Baltikum mellan Sverige,
Ryssland, Danmark och Polen. Delar av Estland hade 1561 blivit svenskt
och förhållande till Polen blev alltmer spänt. Svenska
trupper erövrade 1562 Pernau och anra fästen i Baltikum.
Kungens bror,
Johan gifter sig vid denna tid med den polske kungens syster, Katarina..
Johan fängslas året därpå av Erik XIV.
1563 sluter Danmark
och Polen förbund mot Sverige.Kriget mot Danmark tar sedan huvuddelen
av de svenska resurserna, Sverige inriktar sig främt på
att hålla sina fästningar i Baltikum. Pernau intas dock
av de med Polien lierade hovmännen, en grupp ordensriddare.
På hösten
1568 avsättas Erik XIV från den svenska tronen. Därpå
uppnåddes ett stillestånd i striderna.
Resultat:
Sverige kunde
behålla Revalområdet i Estland.
2.
Kriget
mot Sigismund, 1598-1599
Detta krig kan
betraktas på två sätt. Det ena är att se hertig
Karl som upprorsman mot Sigismund, den laglige
konungen. Det andra är att se Karl som företrädare
för svenska intressen mot en kung som var katolik och saknade
folkligt stöd i Sverige.
Regenter:
Sverige hade Sigismund
Vasa som kung och hertig Karl som riksföreståndare. Polen
hade Sigismund Vasa.
Bakgrund:
Konflikten gällde
i första hand vem som skulle vara kung i Sverige. I botten fanns
också territoriella motsättningar på Baltikum, som
ju tidigare lett till krig mellan Polen och Sverige.
Sigismund, son
till den svenske kungen Johan III var svensk kung sedan faderns död
1592.
En riksdag i Söderköping
1595 hade givit hertig Karl fullmakt att vara "riksföreståndare"
i Sverige.
1597 sammankallade
Karl ytterligare en riksdag, i Arboga. Detta mot kungens uttryckliga
vilja. Dessutom erövrade hans trupper Kalmar och Älvsborg.
Sigismundtrogna rådsherrar gick i landsflykt i Polen.
Förlopp:
I maj 1598 samlar
Sigismund en här i Polen för att skeppas över till
Sverige. Den svenska flottan ställer sig dock inte till hans
förfogande, överskeppningen får ske med handelsfartyg,
som Sigismund köpt eller beslagtagit.
Kalmar intas av
Sigismunds trupper, senare även Stockholm ( finska trupper ,
lojala med Sigismund) och Älvsborg. Karl håller Östergötland.
I slaget vid Mem i början av september är Karls trupper
mycket nära ett förödande nederlag.
Karl får
nu förstärkningar genom flottans ankomst, samtidigt som
Sigismunds försörjningslinje från Polen skärs
av .
i Slaget vid Stångebro
den 25 september 1598 segrar Karl stort. 2.000 av Sigismunds soldater
stupar.
Under hösten
intas Stockholm och Älvsborg av Karls trupper. Kalmar belägras
och intas i mars 1599. I Finland intas de sista av Sigismunds fästen
under september. På våren 1600 ockuperas även svenska
Estland.
Resultat:
Sigismund återvänder
till Polen, för att aldrig mer återvända till Sverige
En riksdag i Linköping
1600 hyllar Karl som svensk kung. Dock väntar han till 1603 med
att antaga kunganamnet, Karl IX.
1600 inträffar
även Linköpings blodbad, då Karl låter avrätta
ett antal av de adelsmän som varit lojala med Sigismund.
3.
Andra polska kriget, 1600-1629 (och 1635)
Regenter:
Sverige hade Karl
IX som kung fram till 1611, därefter Gustav II Adolf , Polen
hade Sigismund Vasa.
Bakgrund:
Samma två
konfliktfrågor som tidigare fanns här i botten: Sverige
vill få Sigismund att avsäga sig alla anspråk på
den svenska kronan. Sverige ville också erövra områden
i Baltikum och stänga ut Ryssland från Östersjön.
Tidsmässigt
är det också en direkt fortsättning på kriget
mot Sigismund.
Förlopp:
Detta krig pågick
alltså under cirka tre decennier, med ett antal stillestånd
mellan krigshandlingarna.
Ett stort slag
stod vid Kirkholm 1605, ett svidande nederlag för svenskarna.
Ur
"Sverige i krig 1400-1800", Bo Eriksson:
"...förintades
svensktrupperna vid Kirkholm i september 1605 av ett betydligt mer
välutrustat och effektivt polskt rytteri. Svenskarna var tvungna
att fly. Vid reträtten dödades nästan alla flyende
soldater, nackade 'såsom en hop hönor' som ett samtida
vittne skrev. Även medföljande kvinnor och barn dödades.
Slaget
vid Kirkholm har inte ägnats särskilt stor uppmärksamhet
i den svenska historieskrivningen. Förlustsiffrorna uppskattas
till cirka 9.000 man. Det är på många sätt fullt
jämförbart med Poltava 1709."
Riga erövrades
av svenskarna 1621.
Resultat:
Stillestånd
i Altmark 1629 tillerkände Sverige det erövrade Livland
(södra Estland och norra Lettland). Sverige fick också
ett antal viktiga hamnstäder i Preussen, där tull kunde
upptagas fram till utgången av stilleståndet sex år
senare.
Ur
"Sverige i krig 1400-1800", Bo Eriksson:
"...vid
stilleståndet Altmarkt 1629 erhöll Sverige bland annat
Livland samt de preussiska städerna Elbing, Braunsberg, Pilau
och Memel samt deras områden och, inte minst, dessa städers
tullar. Genom ett fördelaktigt fördrag med Hansestaden Danzig
fick Sverige även inkomster från tullen där. Med dessa
nya inkomster kunde Sverige finansiera sina krig ett par år
framåt."
"Tullinkomsterna
hade under en sexårsperiod givit Sverige 500.000 riksdaler per
år, vilket motsvarade en tredjedal av statens ordinarie intäkter."
1635 var svenska
trupper upptagna genom 30-åriga kriget. Påtryckningar
på Polen kunde ändå utövas genom överföring
av en stor svensk arméstyrka till Preussen. Ett nytt stillstånd
träffades i Stuhmsdorff 1635. Tidigare beslut om Livland förlängdes,
däremot måste Sverige lämna till baka hamnstäderna.
I båda stillestånden
hade frågan om rätten till den svenska kronan lämnats
öppen.
Det var stillestånd,
men inget fredsfördrag.
4.
Karl
X Gustavs polska krig, 1655-1660
Regenter:
Sverige hade Karl
X Gustav som kung fram till 1660, därefter Karl XI (förmyndarregering)
, Polen hade Johan II Kasimir
Bakgrund:
Ett ovanligt onödigt
krig. Det var ett svenskt angreppskrig, för att utvidga sitt
territorium. Eller rentav erövra hela Polen - Karl X Gustav utropade
sig i början av kriget som kung av Polen!
Förlopp:
Militärt
gick kriget bra för Sverige, i varje fall inledningsvis. Fältslag
efter fältslag vanns. 1655-56 vann svenskarna 10 av 12 fältslag.
Snart fick svenskarna
dock erfara att i ett land som Polen var detta inte liktydigt med
att vinna kriget. Polackernas motstånd fortsatte, som gerillakrig
med religiösa drivkrafter. Det blev ett utnötningskrig för
de svenska trupperna, utan avgörande.
Till detta kommer
att Ryssland i maj 1656 förklarar Sverige krig, året därpå
gör Danmark detsamma.
Resultat:
Fred i Oliva 1660.
Livland norr om floden Düna och Estland med Ösel erkänns
som tillhörande Sverige.
Johan Kasimir
avsäger för sig och sina efterkommande alla anspråk
på den svenska tronen.
5.
Det stora nordiska kriget, 1700-21
Ur boken "Tragedin
på torget" (Alf Åberg):
"Kungen
dog och hans unge son Karl XII efterträdde honom. Freden fortsatte,
men år 1700 gick tre stormakter, Ryssland, Polen och Danmark,
på en gång och efter gemensam plan till anfall mot Sveriges
gränser i öster, söder och väster.
Under
de tjugoen krigsår som följde måste Dalregementet
sättas upp tre gångar. Förlusterna var oerhörda..."
Sverige hade Karl
XII som kung fram till 1718, därefter Ulrika Eleonora drottning
fram till 1720, därefter Fredrik I kung, Polen hade August II
(den starke) som kung.
Bakgrund:
Danmark, Ryssland
och Polen hade slutit ett anfallsförbund mot Sverige. Sveriges
mål var att avvärja de angrepp som följde.
Förlopp:
Efter att ha slagit
ut danskarna vänder sig Karl XII och hans karolinerarmé
mot ryssarna. Dessa besegras vid Narva på hösten 1700.
Därpå
gick Karl XII mot Polen, som ockuperades. Warszawa intogs. August
II avsattes 1704. Året därpå kröntes Stanislav
Leczinski till ny kung i Polen.
Resultat:
I november 1705
sluts fred i Warszawa. Polen lämnar alliansen mot Sverige.
Jan
Milld, den 7.1.2007
