1. Valdemar Birgersson

Valdemar var son till Birger Jarl och tillträdde som kung år 1250, cirka 11 år gammal. Fram till 1266 var Birger Jarl hans förmyndare. Han satt sedan som kung fram till 1275.

Valdemar blev då avsatt genom ett uppror, och flydde till Norge.

Han efterträddes av sin bror Magnus (Ladulås).


2. Magnus Eriksson

Magnus Erikssons valdes 1319 - ännu omyndig - till kung i Sverige. Hans tid som regent varade fram till 1364, men han levde i ytterligare 10 år. Han dog 1374 som landsflyktig i Norge.

Han hade med andra ord blivit avsatt.

I början av 1360-talet inledde svenska stormän ett uppror, för att få Magnus Eriksson ersatt med tysken Albrekt av Mecklenburg. Denne valdes till svensk kung i februari 1364, vid Mora stenar.

Magnus Eriksson hade då kvar kontrollen över tre landskap i väster och gjorde 1365 ett försök att återta vad han förlorat - blev dock slagen vid Enköping, och tillfångatagen. Han frigavs först 1371, mot en lösensumma.


3. Erik av Pommern

Erik av Pommern var adoptivson till drottning Margareta. Han tillträdde 1396 som kung av Danmark och Sverige, kröntes vid 14 års ålder. Under hans första fyra år var han omyndig, men i praktiken var det Margareta som styrde fram till sin död 1412.

Erik av Pommern avsattes som regent 1439. Han levde i ytterligare 20 år.

Under en första tid efter sin avsättning ägnade han sig åt sjöröveri på Östersjön, med Gotland som bas. Sedan flyttade han tillbaka till Pommern.


4. Karl Knutsson Bonde

Karl Knutsson Bonde var kung i Sverige inte mindre än tre gånger. Det var en tid av mycket krigande mot danskarna och "mellan varven" blev Bonde alltså avsatt.

När Karl Knutsson Bonde dog 1470 var han dock regerande kung..


5. Kristian I

Avgick som kung i Sverige 1464, dog 1481.


6. Sten Sture d.ä.

Denne förste av Sturarna var egentligen inte kung, bara riksföreståndare. Han satt dock i två omgångar, vilket betyder att han efter första omgången blev avsatt. När han dog 1503 var han riksföreståndare i Sverige.


7. Hans (Johan II )

Avgick som kung i Sverige 1501, dog 1513.


8 Erik XIV

Erik XIV avsattes 1568, efter åtta år på tronen.

Det var hans bröder Johan och Karl som avsatte honom. En orsak låg i hans sinnessjukdom, manifesterad genom morden på bröderna Sture. En viktig orsak låg även i hans giftermål med Karin Månsdotter, som inte ens var adlig.


9. Sigismund

Efter Johan III:s död 1592 var hans son med Katarina Jagellonica, Sigismund, tronföljare. Han tillträdde således om kung.

Problemet var att han var katolik och kyrkan i Sverige hade blivit lutheransk. Dessutom var Johan bror och Sigismund farbror, hertig Karl, en person med maktambitioner.

Vid en riksdag i Söderköping sökte han stöd hos ständerna, vilket han fick. Karl utsågs till riksföreståndare, med uppdrag att styra Sverige när Sigismund var i Polen. Vilket ofta var fallet, eftersom han - sedan 1587 - var kung även där.

Rollen som kung i samtidigt två länder gav en lojalitetskonflikt, då den polska riksdagen krävde att Estland - svenskt sedan 1561/81 - skulle överlämnas till Polen..

Den militära uppgörelsen mellan hertig Karls styrkor och Sigismunds kom 1598, genom slaget vid Stångebro i Östergötland. Sigismunds trupper besegrades.

En riksdag i Linköping 1600 utsåg Karl till svensk kung.


10. Kristina

Även beträffande drottning Kristina kom religionen att spela roll.

Efter Gustav II Adolfs död 1632 blev hon - hans enda barn - drottning i Sverige. Vid tidpunkten var hon dock bara sex år gammal, varför en förmyndarregering - under ledning av Axel Oxenstierna - styrde fram till 1644, då Kristina förklarades myndig.

Kristinas regeringstid var inte lyckad för landet. Riksrådet lyckas visserligen avstyra nya krig, som drottningen hade på förslag - däremot kan man inte hindra henne från ett slösaktigt liv, med utdelande av adelstitlar och gods till gunstlingar.

Den 6 juni 1654 abdikerar plötsligt Kristina som drottning, och hon lämnar Sverige. Det framkommer att orsaken ligger i att hon blivit katolik.


11. Ulrika Eleonora

Ulrika Eleonora d.y. var dotter till Karl XI och drottning Ulrika Eleonora d.ä. samt syster till Karl XII. Omedelbart efter broderns död i november 1718 utropade hon sig till drottning, åberopande arvsrätt. Karl XII hade ju inga egna barn och hans äldre syster hade tidigare avlidit. Hon lät även fängsla vissa politiska motståndare.

Riksdagen var dock tveksam. Den gav med sig först efter att ha fått garantier mot ett nytt kungligt envälde. Ulrika Eleonora tillträder inte som regerande drottning förrän i februari 1719. Hon gör det då genom att ha blivit vald, inte i kraft av arvsrätt.

Ulrika Eleonoras korta tid som drottning var inte heller särskilt lyckosam. Hon råkade ständigt i konflikt med kanslipresidenterna och tog inte råd av någon annan än sin make.

Redan 1720 därpå avsade sig Ulrika Eleonora tronen - till förmån för sin man, Fredrik. Egentligen hade hon önskat få samregera med sin man, men det hade riksdagen motsatt sig.


12. Gustav IV Adolf

Gustav IV Adolf efterträdde Gustav III - som möjligen var hans far - som kung.

Vid Gustav III:s död i mars 1792 var han dock bara 13 år. Fram tills han 1796 fyllt 18 år var han farbror (?) Karl hans förmyndare.

Gustav IV Adolf var uppenbarligen en mycket kantig personlighet. Detta slog igenom även i hans utrikespolitik. Han hatade Napoleon och fick 1805 med Sverige i en koalition mot Frankrike.

Som resultat av kungen politik tvingades svenskarna lämna sina sista besittningar i Tyskland den 7 september 1807 - norra Vorpommern med Stralsund.

Än värre skulle det bli, då ryssarna fått fria händer av Napoleon att invadera Finland. Gustav IV Adolf var inte mannen att från svensk sida organisera något effektivt militärt motstånd. 1809 var Finland förlorat.

Detta var bakgrunden till att kungen avsattes. Officerare gjorde den 13 mars 1809 en oblodig statskupp genom att på slottet arrestera kungen. Två veckor senare stadfäste riksdagen statsvälvningen.

Den f.d. kungen gick i landsflykt, där han förekom under namnet "överste Gustafsson". Han avled 1839

 


Jan Milld, den 5.2.2007

 

Abdikationer och avsatta regenter

Det finns flera svenska regenter som abdikerat eller blivit avsatta. Denna genomgång börjar med Bjällboätten 1250:

1. Valdemar Birgersson

2. Magnus Eriksson

3. Erik av Pommern

4. Karl Knutsson Bonde

5. Kristian I

6. Sten Sture d.ä.

7. Hans (Johan II )

8. Erik XIV

9. Sigismund

10. Kristina

11 Ulrika Eleonora

12. Gustav IV Adolf.

Av de regerande drottningarna efter 1500-talet abdikerade båda, frivilligt.