1.
Valdemar Birgersson
Valdemar var son
till Birger Jarl och tillträdde som kung år 1250, cirka
11 år gammal. Fram till 1266 var Birger Jarl hans förmyndare.
Han satt sedan som kung fram till 1275.
Valdemar blev
då avsatt genom ett uppror, och flydde till Norge.
Han efterträddes
av sin bror Magnus (Ladulås).
2.
Magnus Eriksson
Magnus Erikssons
valdes 1319 - ännu omyndig - till kung i Sverige. Hans tid som
regent varade fram till 1364, men han levde i ytterligare 10 år.
Han dog 1374 som landsflyktig i Norge.
Han hade med andra
ord blivit avsatt.
I början
av 1360-talet inledde svenska stormän ett uppror, för att
få Magnus Eriksson ersatt med tysken Albrekt av Mecklenburg.
Denne valdes till svensk kung i februari 1364, vid Mora stenar.
Magnus Eriksson
hade då kvar kontrollen över tre landskap i väster
och gjorde 1365 ett försök att återta vad han förlorat
- blev dock slagen vid Enköping, och tillfångatagen. Han
frigavs först 1371, mot en lösensumma.
3.
Erik av Pommern
Erik av Pommern
var adoptivson till drottning Margareta. Han tillträdde 1396
som kung av Danmark och Sverige, kröntes vid 14 års ålder.
Under hans första fyra år var han omyndig, men i praktiken
var det Margareta som styrde fram till sin död 1412.
Erik av Pommern
avsattes som regent 1439. Han levde i ytterligare 20 år.
Under en första
tid efter sin avsättning ägnade han sig åt sjöröveri
på Östersjön, med Gotland som bas. Sedan flyttade
han tillbaka till Pommern.
4.
Karl Knutsson Bonde
Karl Knutsson
Bonde var kung i Sverige inte mindre än tre gånger. Det
var en tid av mycket krigande mot danskarna och "mellan varven"
blev Bonde alltså avsatt.
När Karl
Knutsson Bonde dog 1470 var han dock regerande kung..
5.
Kristian I
Avgick som kung
i Sverige 1464, dog 1481.
6.
Sten Sture d.ä.
Denne förste
av Sturarna var egentligen inte kung, bara riksföreståndare.
Han satt dock i två omgångar, vilket betyder att han efter
första omgången blev avsatt. När han dog 1503 var
han riksföreståndare i Sverige.
7.
Hans (Johan II )
Avgick som kung
i Sverige 1501, dog 1513.
8
Erik XIV
Erik XIV avsattes
1568, efter åtta år på tronen.
Det var hans bröder
Johan och Karl som avsatte honom. En orsak låg i hans sinnessjukdom,
manifesterad genom morden på bröderna Sture. En viktig
orsak låg även i hans giftermål med Karin Månsdotter,
som inte ens var adlig.
9.
Sigismund
Efter Johan III:s
död 1592 var hans son med Katarina Jagellonica, Sigismund, tronföljare.
Han tillträdde således om kung.
Problemet var
att han var katolik och kyrkan i Sverige hade blivit lutheransk. Dessutom
var Johan bror och Sigismund farbror, hertig Karl, en person med maktambitioner.
Vid en riksdag
i Söderköping sökte han stöd hos ständerna,
vilket han fick. Karl utsågs till riksföreståndare,
med uppdrag att styra Sverige när Sigismund var i Polen. Vilket
ofta var fallet, eftersom han - sedan 1587 - var kung även där.
Rollen som kung
i samtidigt två länder gav en lojalitetskonflikt, då
den polska riksdagen krävde att Estland - svenskt sedan 1561/81
- skulle överlämnas till Polen..
Den militära
uppgörelsen mellan hertig Karls styrkor och Sigismunds kom 1598,
genom slaget vid Stångebro i Östergötland. Sigismunds
trupper besegrades.
En riksdag i Linköping
1600 utsåg Karl till svensk kung.
10.
Kristina
Även beträffande
drottning Kristina kom religionen att spela roll.
Efter Gustav II
Adolfs död 1632 blev hon - hans enda barn - drottning i Sverige.
Vid tidpunkten var hon dock bara sex år gammal, varför
en förmyndarregering - under ledning av Axel Oxenstierna - styrde
fram till 1644, då Kristina förklarades myndig.
Kristinas regeringstid
var inte lyckad för landet. Riksrådet lyckas visserligen
avstyra nya krig, som drottningen hade på förslag - däremot
kan man inte hindra henne från ett slösaktigt liv, med
utdelande av adelstitlar och gods till gunstlingar.
Den 6 juni 1654
abdikerar plötsligt Kristina som drottning, och hon lämnar
Sverige. Det framkommer att orsaken ligger i att hon blivit katolik.
11.
Ulrika Eleonora
Ulrika Eleonora
d.y. var dotter till Karl XI och drottning Ulrika Eleonora d.ä.
samt syster till Karl XII. Omedelbart efter broderns död i november
1718 utropade hon sig till drottning, åberopande arvsrätt.
Karl XII hade ju inga egna barn och hans äldre syster hade tidigare
avlidit. Hon lät även fängsla vissa politiska motståndare.
Riksdagen var
dock tveksam. Den gav med sig först efter att ha fått garantier
mot ett nytt kungligt envälde. Ulrika Eleonora tillträder
inte som regerande drottning förrän i februari 1719. Hon
gör det då genom att ha blivit vald, inte i kraft av arvsrätt.
Ulrika Eleonoras
korta tid som drottning var inte heller särskilt lyckosam. Hon
råkade ständigt i konflikt med kanslipresidenterna och
tog inte råd av någon annan än sin make.
Redan 1720 därpå
avsade sig Ulrika Eleonora tronen - till förmån för
sin man, Fredrik. Egentligen hade hon önskat få samregera
med sin man, men det hade riksdagen motsatt sig.
12.
Gustav IV Adolf
Gustav IV Adolf
efterträdde Gustav III - som möjligen var hans far - som
kung.
Vid Gustav III:s
död i mars 1792 var han dock bara 13 år. Fram tills han
1796 fyllt 18 år var han farbror (?) Karl hans förmyndare.
Gustav IV Adolf
var uppenbarligen en mycket kantig personlighet. Detta slog igenom
även i hans utrikespolitik. Han hatade Napoleon och fick 1805
med Sverige i en koalition mot Frankrike.
Som resultat av
kungen politik tvingades svenskarna lämna sina sista besittningar
i Tyskland den 7 september 1807 - norra Vorpommern med Stralsund.
Än värre
skulle det bli, då ryssarna fått fria händer av Napoleon
att invadera Finland. Gustav IV Adolf var inte mannen att från
svensk sida organisera något effektivt militärt motstånd.
1809 var Finland förlorat.
Detta var bakgrunden
till att kungen avsattes. Officerare gjorde den 13 mars 1809 en oblodig
statskupp genom att på slottet arrestera kungen. Två veckor
senare stadfäste riksdagen statsvälvningen.
Den f.d. kungen
gick i landsflykt, där han förekom under namnet "överste
Gustafsson". Han avled 1839
Jan
Milld, den 5.2.2007
