"Många från Somalia har svårt att styrka sin identitet". En rubrik i boken "MÅNGFALD OCH URSPRUNG", utgiven av Statens Invandrarverk (SIV) 1997.

Så kan man uttrycka saken: "de har svårt...". Men i direktiven från dem som organiserar människosmugglingen ingår att asylanterna ska förstöra sina dokument. Detta för att försvåra fastställande av färdväg och tillämpning av första asyllandsprincipen.

En del uppger sig också komma från Somalia fastän de i själva verket kommer från t ex Kenya. Som "somalier" har de ju större chans att få stanna i Sverige. Många saknar således viljan att styrka sin rätta identitet, de har ett direkt intresse av att försöka dölja den.

Bara 3 av 4 "somalier" är så att säga somalier. Detta enligt en undersökning från Invandrarverket 1995.

Varför då denna friserade beskrivning i den nya boken från SIV? Av förordet, skrivet av verkets generaldirektör Lena Häll Eriksson, framgår att det rör sig om ett beställningsjobb:

"Denna bok, som Invandrarverket tagit fram på uppdrag av regeringen, vill ge en bild av situationen för invandrare. Ambitionen är att ge en allsidig belysning av denna heterogena grupp. En del i det nya perspektiv som för närvarande bryter fram är att beskriva den mångfald samhället består av..."

"MÅNGFALD OCH URSPRUNG" behandlar också återvandring. Där konstateras, på sidan 37:

"När det gäller de nordiska länderna hade över hälften av de som invandrade 1990 redan återvandrat vid årsskiftet 1995/96. Av invandrare från t ex Asien och Afrika återvandrar en betydligt mindre andel. Förklaringen är naturligtvis att de senare är flyktingar."

"Naturligtvis"? Fyra sidor tidigare i samma bok lämnas uppgifter om naturaliseringar:

"Antalet ansökningar om svenskt medborgarskap fördubblades under åren 1986-1994. 1994 inkom det således ca 34.000 ansökningar.... Personer från Iran. Turkiet, förutvarande Jugoslavien och Irak utgör för närvarande de största grupperna av sökande."

Varför detta stora intresse för att bli medborgare, om man inte har för avsikt att stanna kvar i Sverige?

I de fina salongerna talar man inte heller gärna om pengar. Vad en person har i lön, eller vad restaurangnotan kostade, hör liksom inte till god ton att fråga efter.

För den som själv måste kämpa för brödfödan är det ändå inte långsökt att föreställa sig att rent materiella villkor här kan ha betydelse. Ännu har vi en bit kvar i Sverige, innan vi rasat ned till somalisk standard.

Annorlunda uttryckt: vad en somalier får i månadsinkomst som bidragstagare i Sverige motsvarar flera årslöner i Somalia. Den som inte inser att detta har betydelse för vederbörandes beslut angående återvandring måste ha nått en mycket hög nivå av politisk korrekthet!

När "MÅNGFALD OCH URSPRUNG" kommer inpå ämnet brottslighet talar den om att invandrare "riskerar" att hamna i brottslighet, där finns en "överrisk" osv. Den gängse socialjargongen, med andra ord, som ansvarsbefriar brottslingen och kastar om rollerna: "drabbad" är förövaren av ett brott, inte offret. Att det överhuvudtaget finns brottsoffer nämns - taktfullt nog - aldrig.

"MÅNGFALD OCH URSPRUNG" är späckad med faktauppgifter. Detta ger den möjlighet att framställa högst diskutabla påståenden som objektiva konstateranden. En rubrik förkunnar exempelvis: "Invandringen har inte påverkat sysselsättningen".

Går man till texten talar den om något annat: "Om invandringen skulle tränga undan svensk arbetskraft från arbetsmarknaden och därmed försämra sysselsättningssituationen för den infödda befolkningen,..."

Boken blandar också ihop olika tidsperspektiv. I ett stycke talar den om "efterkrigstidens invandring", i ett annat om situationen fram till år 1990.

Man kan ju här se tre typsituationer:

60-talet. Arbetskraftsinvandring i en situation då svenska företag behövde arbetskraft.

80-talet. Asylinvandring i en situation med full sysselsättning.

90-talet. Asylinvandring i en situation med hög arbetslöshet.

Har den aktuella invandringen ingen effekt på sysselsättningsläget i allmänhet i Sverige? Jag hävdar att den har det - i negativ riktning. På åtminstone tre sätt:

Pengar försvinner ut ur landet, och sådana pengar bidrar inte till att hålla hjulen igång i svensk ekonomi. Det kan röra sig om

återvandring med svensk förtidspension (fullt legalt)

återvandring, utan anmälan, men med fortsatta svenska bidrag (illegalt)

hemsändande av pengar till släktingar eller betalning till människosmugglare.

Utgifterna för stat och kommuner ökar till följd av invandringen. Det handlar om socialbidrag, men också om en hel flora av "extra resurser" och "särskilda satsningar". Detta ger en "gökunge-effekt" - dessa utgifter tränger undan andra utgifter.

Samtidigt minskar inkomsterna. "Det kvittolösa samhället" och allt svartjobb ger inga skatteintäkter för samhället.

Följden blir nedskärningar inom skolan, sjukvården och andra områden, vilket ökar arbetslösheten.

Allvarligast är dock vad invandringen kan medföra på längre sikt, genom dess effekter på skolutbildningen. I många skolor saknas något som ens kommer i närheten av en undervisningssituation, och dessa problem är påtagligast i invandrartäta områden.

Utan ett fungerande utbildningsväsende kan Sverige knappast klara sig i den internationella konkurrensen i framtiden. Sådant påverkar också sysselsättningen.

Säkert finns invändningar och reservationer att anföra också mot mina resonemang. Frågan måste ändå vara möjlig att diskutera.