Andreas Rosenlund, tidigare redaktör för tidskriften Expo, har hävdat att Expo inte tar ställning i sakfrågan, angående flyktingpolitik och invandring. Det var det svar som Blågula Frågor fick på sitt genmäle i juni 1996, där vi ställde en direkt fråga om huruvida Expo accepterar en politik för reglerad invandring.

Att i varje fall Rosenlund själv har ståndpunkter i sakfrågan - därtill ganska extrema sådana - har dock framgått av vad han sagt senare. Låt oss citera vad Andreas Rosenlund sade den 7 augusti 1997, i radions "Studio ett":

"Idag har vi en mycket låg invandring till Sverige och kostnaderna har sjunkit mycket, mycket drastiskt, om man nu ska diskutera i dom här termerna, vilket jag tycker är helt felaktigt! Det handlar inte alls om att man ska, så att säga, väga invandringen i några sorts ekonomiska termer, utan vi ska ha en invandring! Vi ska ta hand om människor som behöver vårt skydd! Jag tycker absolut att man ska till och med lätta på dom regler vi har och vi ska ta emot fler! Vi ska ta emot väldigt många fler än vad vi gör!"

"En mycket låg invandring" hävdar Andreas Rosenlund - i en situation då invandringen under första halvåret 1997 ökat kraftig jämfört med året innan, som i sin tur låg på en högre nivå än år 1986. Enligt Rosenlund ska vi ta emot "väldigt många fler".

Från Rosenlunds skriverier i Expo ("Blågult rättshaveri") vet vi att han inte kan tänka sig någon lägre standard för dessa människor som ges skydd, för då blir det "apartheid". De måste genast få tillgång till det svenska socialförsäkringssystemet, fullt ut.

Kostnader är ovidkommande för Rosenlund, när det gäller invandring. Huruvida kostnader är ovidkommande för honom också när det gäller skola, sjukvård, åldringsvård osv, det framgår inte.

"Folk får säga och tycka vad dom vill givetvis! Men dom får också ta konsekvenserna av sina åsikter. Jag tycker till exempel då, om vi ska ta Kenneth Sandberg... som jobbar på Invandrarverket..."

"Folk får säga och tycka vad de vill", förklarar Rosenlund, "men de får ta konsekvenserna". I Kina får man också säga och tycka vad man vill, om man bara tar konsekvenserna.

I den rosenlundska bemärkelsen finns det ingenstans på jorden där man inte "får" säga och tycka vad man vill.