Ronny Ambjörnsson, känd vänsterintellektuell i Umeå, är flitig medarbetare på DN:s kultursida. Den 27/1 -96 hade han en artikel som ett led i Åselekampanjen. Artikeln fick rubriken löd "KLOKHETENS MORAL MÅSTE VÄGLEDA POLITIKEN" och underrubriken "Ronny Amjörnsson om politikens förfall från vältalarens Aten till maktmissbruket i Åsele".

"...det slår mig dessa skammens vinterdagar hur långt Sverige avlägsnat sig från den europeiska uppfattningen om vad politik innerst inne är: moral, resonemang, debatt."

"Det finns två slags moral, söndagsskolans du skall inte ljuga... Det är de utmärkta reglernas moral... Problem uppstår emellertid när denna moral kommer i konflikt med en annan moral som är betydligt svårare att fixera i regler, utan mer existerar som hållningar i vår kultur, en förmåga till inlevelse, ett slags grundläggande solidaritet som inte minst arbetarrörelsen fostrat. Den senare moralen är mycket bräcklig och testas bäst från fall till fall. Det förefaller också vara så att den ständigt måste aktualiseras för att inte falla i glömska. Låt oss kalla den klokhet.

Det är en form av klokhet som inte bara utgör en moralisk utan också en politisk tillgång på det sättet att den bidrar till ett lands sammanhållning. Men som tillgångar kan den förbrukas. Statsministerns ord om flyktingarnas lögner uttalas i en situation där en tilltagande främlingsfientlighet får näring just av föreställningar om främlingens grundläggande opålitlighet. Orden får en symbolik som är skrämmande.

I Sverige växer klyftorna mellan rika och fattiga, svenskar och invandrare. Solidaritet och sammanhållning är på återtåg. De ingår numera bara i den tomma sorts retorik som hör till festtal och jubiléer.

Vi kan inte återkalla det förflutna. Och det är väl egentligen heller inte önskvärd. Önskvärd vore dock en politik som kunde skapa sammanhållning på ny grund och inte bidra till upplösningen genom att stämpla ut och markera skillnader. Politikern talar till folks känslor, det lär oss retoriken. Det ligger i dennes avgörande om det blir till de bättre eller till de sämre känslorna."