"Storebror vet bäst", sägs det. Det är en roll som Sverige under många decennier villigt påtagit sig gentemot sina nordiska grannländer. Vi har inte bara varit geografiskt och befolkningsmässigt störst, vi har inte bara haft den starkaste ekonomin och högsta levnadsstandarden - vi har också känt oss ligga moraliskt några pinnhål över alla andra.

Vid ett tillfälle hettade det till mellan Olof Palme och Danmarks Uffe Elleman-Jensen, när Palme gått litet för långt i besser-wisser-attityd.

Nu är Palme borta och den svenska kronan är mindre värd än den danska. Inte desto mindre finns det svenskar som vill föra vidare den moraliska storebrors-traditionen. En av dem finns på Dagens Nyheters ledarredaktion.

"Dansk folkeparti trivs i värmen". Så löd rubriken till en DN-artikel den 20/11 -97, signerad Ingrid Carlberg. Vi saxar:

"I månader har de etablerade danska partierna ängsligt böjt sig för de förmodat starka främlingsfientliga Dansk folkeparti och ledaren Pia Kjersgaard bland de riktigt stora i kommunalvalet."

Ingrid Carlberg konstaterar att valresultat blev sämre för Dansk Folkeparti än vad opinionsmätningar pekat på, och fortsätter:

"Därmed skulle det danska politiska etablissemanget teoretiskt kunna ... slå sig för bröstet för att de till slut lyckades vinna tillbaka många av de av främlingsfientligt frieri förledda väljarna. Om det inte vore för den obehagliga känslan att strategin att visa flathet mot de främlingsfientliga skapat större problem än den löst.

När det under hösten visade sig att Kjersgaard vann sympatisörer på att attackera invandrarna bekymrade sig de stora partierna (Venstre och Socialdemokraterna i första hand) mer om sina väljarsiffror än om samhällsmoralen, humaniteten och anständighetsnivån i den politiska debatten.

Det är åtminstone så deras agerande har framstått för en utomstående betraktare. De verkar ha styrts mer av lockelsen i att konkurrera om de röster som kunde vinnas på en skärpt ton mot invandrare än av den moraliska plikten att ta avstånd och bemöta."

Ingrid Carlberg noterar att den danska s-regeringen tillsatt en ny invandringsminister med "tuffare hållning till invandring" och:

"...ställt en ny lag i utsikt med bland annat hårdare krav för uppehållstillstånd i landet. Venstre-ledaren Uffe Elleman-Jensen har gått ännu längre, inbjudit Pia Kjersgaard till politiskt samarbete och högljutt krävt hårdare skärpningar av invandringspolitiken än den regeringen diskuterat.

Måhända ligger en del av förklaringen till den uteblivna storskrällen i detta fega tillmötesgående från de etablerade partierna. Kostnaderna för de procentenheterna riskerar i så fall att bli höga. Låt vara att Pia Kjersgaard har kunnat hållas någorlunda på mattan, men det tyvärr till priset av att hennes idéer och hennes attityder mot det främmande legitimerats och gjorts politiskt rumsrena."

Förmodligen hindrar ovanstående rader inte Ingrid Carlberg att betrakta sig själv som "tolerant", och att ha "respekt" som honnörsord. Vad hennes rader avslöjar är dock en nedlåtande attityd, inte vara mot danskar utan också mot många svenskar.