Boken "Vit makt och blågula drömmar", skriven av journalisterna Anna-Lena Lodenius och hennes make Per Wikström och utgiven kring nyår 1998, är inte en bok vilkensomhelst. Den har en massiv uppbackning uppifrån.
Ur förordet:
"Vi har strävat efter att beskriva hela det främlingsfientliga fältet, från militanta rasideologer till akademiskt skolade debattörer. Vill vill också belysa skillnaderna mellan olika rasistiska grupper och vad de egentligen står för."
"Boken är tänkt att hjälpa dem som möter nazism och främlingsfientlighet i sitt arbete, men vänder sig också till alla som ser rasismen som ett hot mot vårt samhälle och mot alla de människor som lever i Sverige.
Våren 1996 fick vi i uppdrag att för Rikspolisstyrelsens räkning göra en sammanställning av tillgängliga fakta om rasister och rasistisk brottslighet. Denna bok en en kraftigt omarbetad version avsedd för en bredare allmänhet."
Ur kapitlet "HUR FARLIGA ÄR DE?"
"Är rasister farliga eller inte? Det är en omöjlig fråga att besvara, om vi inte samtidigt gör klart vilka grupper i samhället vi talar om och vad vi är mest rädda för. Är det nazister i uniformer vi fasar för, eller tror vi att en ökad främlingsfientlighet bland 'vanliga' svenskar är det värsta som kan hända? Oroar vi oss över våldet mot enskilda flyktingar, eller tror vi att ett ännu mer segregerat samhälle är den stora faran? Svaren blir olika, beroende på hur vi ställer frågan."
Under rubriken "Nationalistiska partier på frammarsch":
"De uttalade nazisterna är inget hot mot Sverige... Då finns större anledning att frukta nationalistiska partier som kräver stopp för invandringen... Nationalisterna förespråkar intolerans och ojämlika villkor mellan människor av olika ursprung, men i förlängningen leder deras politik också till en ökning av våld och rasism."
Under rubriken "Främlingsfientliga svenskar är basen":
"Främlingsfientligheten har numera framstående företrädare på alla nivåer i samhället... Debattörer från framför allt de borgerliga partierna vädrar sina främlingsfientliga uppfattningar i tidningen Fri Information, och socialdemokratiska företrädare som Fryshusets ordförande i Stockholm Anders Carlberg ger stöd åt en liknande publikation med namnet Blågula Frågor.
Det har blivit salongsfähigt i allt vidare kretsar att yttra sig negativt om invandrare och asylsökande. Det är mot den bakgrunden vi ska se regeringens alltmer restriktiva flyktingpolitik, och det faktum att denna knappast väckt några protester.
Man kan se den svenska rasismen som en pyramid. I toppen finns de relativt få övertygade nazisterna. Under dessa hittar vi individer som är medlemmar i eller sympatiserar med diverse främlingsfientliga partier. Pyramidens bas består av den stora massan av invandrarfientliga svenskar. Många av dessa oroar sig för jobb och ekonomi, och tillåter sig att bli fördomsfulla och rent av hatiska i sin inställning till flyktingar och invandrare, i tron att en restriktivare invandringspolitik vore lösningen på alla problem."
"...De farligaste människorna är ofta de som är svaga och rädda."
Ur kapitlet "UTANFÖR DE EGNA LEDEN", under rubriken "Infiltration inom utbildningsväsendet":
"Det rapporteras om att studenter med nazistiska sympatier försöker få igenom udda uppsatsämnen vid flera olika svenska universitet. Andra har varit taktiska och smyger med sina sympatier för att få möjlighet att forska och göra en akademisk karriär."
Under rubriken "Att verka inom andra politiska partier":
"Då och då ger sig främlingsfientliga personer in i vanliga parlamentariska partier. De väljer gärna relativt nystartade sådana, eftersom de hoppas att dessa har sämre vaksamhet mot udda uppfattningar och ideologier. Att försöka ta sig fram som främlingsfientlig agitator inom etablerade organisationer som exempelvis det socialdemokratiska ungdomsförbundet eller folkpartiet bedöms som lönlöst.
När kristdemokraterna bildades i mitten av 1960-talet anslöt sig flera äldre högerextremister... Liknande kontaktförsök utsattes även miljöpartiet för när det bildades 1970, men ingen av dessa personer fick någon framträdande position. Så sent som 1996 uteslöts dock Anders Sundholm som varit med sedan partiets början - orsaken var hans samröre med den främlingsfientliga organisationen Blågula Frågor."
Ur kapitlet "ÅTTIO ÅR AV FRÄMLINGSHAT", under rubriken "1990-talet: Framgångarnas decennium":
"Under 1990-talet har flera grupper som delvis består av akademiskt skolade personer börjat debattera flyktingfrågor. Dessa har i flera fall ett förflutet inom vanliga riksdagspartier, men de har upplevt att de inte fått gehör för sina främlingsfientliga uppfattningar där. De nya debattörerna publicerar sig i egna tidskrifter som vänder sig till en liten krets initierade, framför allt Fri Information och Blågula Frågor. De producerar också en stor mängd debattartiklar som påfallande ofta publiceras i vanliga tidningar."
Ur kapitlet "OLIKA TYPER AV ORGANISATIONER":
"I de följande kapitlen har vi delat upp de olika organisationerna. Fältet omfattar allt från nazister och militanta rasideologer till prydliga svenska akademiker som vill att invandrarna ska åka hem. De sistnämnda uppskattar säkerligen inte att kopplas samman med de militanta rasideologerna. Vi gör det ändå. Rasism och främlingsfientlighet i Sverige är lättast att förstå om man ser dessa företeelser som ett brett politiskt fält med minsta gemensamma nämnare: Minskad invandring!"
"Nazisterna tar förstås avstånd från demokratin som idé... Övriga partier och grupper förkastar i regel inte dagens politiska system i sin helhet, men anser ofta att invandrare inte ska ha samma demokratiska rättigheter som svenskar.
Många av de grupper vi beskriver har föreställningar om en gemensam 'folkvilja' som inte tillåts komma fram. Dessa grupper framför krav på olika former av mer direkt demokrati, till exempel folkomröstningar. Inte sällan är det just flyktingfrågan som de tycker att vi ska rösta om."
" Debattorganisationer mot invandring är en ny företeelse under 1990-talet. De framför ungefär samma uppfattningar som Sverigedemokraterna, men har ofta en mer intellektuell framtoning. Flera av dessa organisationer har som främsta syfte att försöka påverka politiker och politiskt aktiva svenskar. Exempel på sådana organisationer är Folkviljan och Massinvandringen och Blågula Frågor."
Ur kapitlet "DEBATTORGANISATIONER MOT INVANDRING":
"En granskning av några av de invandrarfientliga debattorganisationer som tillåts debattera i stora dagstidningar visar att deras uppfattningar inte skiljer sig så mycket från de ståndpunkter man hittar hos exempelvis Sverigedemokraterna."
"Ingrid Björkman är en flitig debattör i flyktingpolitiska sammanhang. Hon omfamnades snabbt av flyktingfientliga grupper när hon 1993 hävdade att hon på inofficiell väg fått reda på att flyktingmottagandet kostade 60-80 miljarder årligen, trots att myndigheterna hävdade att den rätta siffran var 13 miljarder. "
"Samfundet bestämde sig också för att låta Jan Milld, redaktör för tidskriften Blågula Frågor, skriva förlagets nästa bok."
"Vid moderata samlingspartiets partistämma i Linköping 1990 framträdde en grupp... läkaren Eva Bergkvist från Kolbäck, som författat inte mindre än 18 motioner i frågan. Hon hade tidigare gjort sig känd för en lång men fruktlös kampanj mot en flyktingförläggning i hennes hemkommun."
"Blågula Frågor... Ordförande i föreningen är Anders Sundholm, kommunalt aktiv i miljöpartiet sedan starten 1981 och kommunalt aktiv i Sollentuna fram till 1995. Sundholm uteslöts ur miljöpartiet i januari 1996 efter avslöjanden om hans engagemang i Blågula Frågor."
"Blågula Frågor... citerar ofta ... debattörerna kring Samfundet för nationell och internationell utveckling, och tar på intet sätt avstånd från de uppgifter som de brukar framföra."
Ur kapitlet "NYA OCH GAMLA ELEKTRONISKA MEDIA", under rubriken "Nazister på Internet":
"Även flera nationalistiska invandringsfientliga grupper hade egna hemsidor. Sverigedemokraterna ståtade med inte mindre än fyra, och debattorganisationen Blågula Frågor tre..."
Ur kapitlet "TRYCKTA MASSMEDIA", under rubriken "Tidningar, tidskrifter och medlemsblad":
"Följande mer eller mindre rasistiska eller främlingsfientliga tidningar och tidskrifter ges ut i Sverige:"
"Blågula Frågor är en proper tidskrift som ges ut av föreningen Blågula Frågor och som utkommit regelbundet varannan månad sedan 1993. Skribenterna debatterar flyktingpolitik, huvudsakligen utifrån statistik om invandrarnas beteenden och kostnaderna för flyktingmottagandet."