Ur artikel i Arbetet den 19/6 -97, skriven av Bo Lindblom:

"De som anser att Sverige har en alltför generös flyktingpolitik presenterar ofta uppgifter som de har missförstått - eller som de avsiktligt förvanskar. I förbluffande stor utsträckning blir de trodda. Här några exempel:

De talar om att invandringen skulle vara så omfattande att 'de riktiga svenskarna' snart blir en minoritet i sitt eget land. Det här kommer de fram till genom att addera alla invandrare, år efter år, utan att dra ifrån dem som flyttar hem igen eller fortsätter till något annat land. Härigenom kan de i sin fantasivärld fördubbla invandringen.

Vidare räknar de vanligen in alla grupper av invandrare - nordisk arbetskraft, hemvändande svenskamerikaner, adoptivbarn från utlandet, svenskars importerade makar eller makor, gäststuderande, inflyttad arbetskraft enligt EES-avtalet - och lägger ogenerat dem till den utpekade mängden av svartskallar.

För det tredje missbrukar de den juridiska termen 'flykting' så att de kan hävda att flertalet som har fått uppehållstillstånd i Sverige inte är vad de kallar 'riktiga flyktingar'. Det här fortfarande ett så utbrett missförstånd att det kräver ett lite mera detaljerat klargörande."

"Enligt normalt språkbruk är bosnierna... i högsta grad flyktingar och av mycket starka skäl. Men eftersom de flytt från krig och inbördeskrig är de inte konventionsflyktingar. Att tolka detta som att de inte skulle vara 'riktiga flyktingar' är okunnigt eller tölpaktigt. Okunnigt om man inte vet bättre, tölpaktigt om man talar mot bättre vetande."

"Det finns ett särskilt skäl att uppehålla sig vid just bosnierna. De utgör den största grupp som kommit till Sverige under 90-talet. Deras skräckslagna flykt var orsaken till att Sverige 1992 kom upp i rekordsiffran 84.000 asylsökande. Det är därför främst dessa bosnier som pekas ut när människor som påstår sig representera folkviljan nu talar om en massinvandring.

Vad de inte nämner är att detta asylbehov snart nog möttes med så hårda restriktioner i form av visumtvång och andra hinder att antalet asylsökande därefter har halverats varje år - från omkring 80.000 till knappt 40.000, från 40.000 till 20.000, från 20.000 till 10.000 och från cirka 10.000 till drygt 5.000 förra året.

Det är vidare dessa flyktingars förtvivlade försök att hitta sina anhöriga och åter foga ihop sina familjer som pekas ut som ansträngningar att 'släpa hit hela släkten för att leva gott av svenska socialbidrag'. Sanningen är att familjeåterförening främst beviljas för make eller maka och för minderåriga barn. Allting därutöver kräver starka och särskilda skäl.

Det känns genant att behöva upprepa alla dessa elementära fakta, men en rad artiklar, flygblad och insändare visar att behovet fortfarande finns... Varför redovisar inte de ansvariga att de på fyra år har lyckats få ner antalet asylsökande till bara sju procent av toppnoteringen från 1992?.."

"Andra bör ha en ännu större skam att gömma undan. De som tidigare på denna debattsida förespråkat att alla flyktingar ska tas omhand i grannländerna, där de kan hållas vid liv till mycket låga kostnader, vad har de nu att säga om de rwandiska flyktingarnas öde i Zaire?"

"Naturligtvis finns det problem med ett mångkulturellt samhälle. De problemen bör vi diskutera och försöka diskutera på ett vettigt sätt....Den ständiga strömmen av grova lögner och förvanskningar bidrar bara till att öka motsättningarna. Ingen har flytt hit därför att han tycker illa om svenskar. Utgångsläget är tacksamhet och förhoppningar. Där invandrare blir väl mottagna och hyggligt behandlade uppstår mycket få problem. Men där invandrare möter misstänksamhet, fientlighet och förakt börjar de renodla sin särart och försöker klara sig på det sätt som står till buds."

"De som tvingats fly har redan lidit svår skada. Det är förbluffande att se vilka som ställer upp på att försöka göra den skadan ännu större. Många av dem borde rimligen veta bättre."

Allmän kommentar: avundsvärde Bo