Den 3/12 -99 publicerade Aftonbladet ett upprop under rubriken "SKRIV PÅ MOT NAZISMEN". Initiativ till uppropet hade tagits av Rädda Barnen. Redan hade 114 organisationer ställt sig bakom texten, däribland Röda Korset, LO och Amnesty.

Så här löd texten:

Vi tar ställning mot rasism och för demokratin.

Vi kräver respekt för varje människas rättigheter och lika värde.

Vi vill leva i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred och tolerans, där barn och ungdomar fostras till att bli bärare av demokratiska värden.

Var och en av oss har ett ansvar för att i vår vardag våga ta ställning för det öppna samhället och mot nazism, rasism och främlingsfientlighet.

Vår regering och riksdag har ansvar för att aktivt bekämpa rasism och nazism och måste prioritera detta arbete.

Inför detta känner jag mig, måste jag erkänna, kluven.

Å ENA SIDAN är mycket av det som sägs i uppropet angeläget. Många av dem som ställt sig bakom det menar säkert väl.

Å ANDRA SIDAN dessa hala begrepp, i kombination med slutklämmen, om att "prioritera". Vad, mer exakt, är det som ska prioriteras - och på bekostnad, mer exakt, av vad?

Jag kan tänka mig att skriva på uppropet, men då blir det med bestämda preciseringar och reservationer - här länkat till särskilda kommentarer:

"Vi tar ställning mot rasism och för demokratin.

Vi kräver respekt för varje människas rättigheter och lika värde.

Vi vill leva i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred och tolerans, där barn och ungdomar fostras till att bli bärare av demokratiska värden.

Var och en av oss har ett ansvar för att i vår vardag våga ta ställning för det öppna samhället och mot nazism, rasism och främlingsfientlighet.

Vår regering och riksdag har ansvar för att aktivt bekämpa rasism och nazism och måste prioritera detta arbete."

Jan Milld