UTGÅNGSLÄGET

20. BEREDSKAP

Vilken beredskap har Sverige på riks- och länsnivå för att möta en allvarlig krissituation?

Vi talar här inte om någon enstaka storm eller översvämning, rekordkyla eller extrem nederbörd. Vi talar i första hand om en riktigt djup ekonomisk depression, där

• antingen människor inte längre har pengar att köpa mat, eller

• människor fortfarande har pengar, men kan inget få för dem, då transporterna upphört att fungera och hyllorna i matbutikerna gapar tomma.

Trots en svällande byråkrati och åtskilliga myndigheter för beredskap finns exempelvis inget system för ransoneringar förberett. Inte heller finns beredskapslager uppbyggda!

Sådana fanns direkt av efter krigsslutet 1945, men har nu skrotats tillsammans med vårt militära försvar.

Vi behöver en riksnivå som svarar för en övergripande infrastruktur av

- el-försörjning

- transporter via vägar, järnvägar och vattenleder

- telekommunikationer och radio-TV

- planer för inhemsk åter-jordbrukisering.


Formellt har Sverige en beredskap, med en särskild myndighet med detta som sitt ansvarsområde. MSB - Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.

Kan vi därmed känna oss trygga?

David Jonstad ställer sig, i sin bok "Kollaps", kritisk:

"... efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig... för att den bristande beredskap verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.

Man behöver bara gå tillbaka ett par decennier för att finna ett helt annorlunda läge. Då levde fortfarande minnet av andra världskriget kvar och Sverige hade en omfattande beredskap för olika typer av störningar av samhällets funktioner. Där fanns beredskapslager fyllda med livsmedel och andra lager fyllda med diesel, gödsel och bekämpningsmedel till jordbruket. Sverige hade kunnat vara självförsörjande på mat i upp till tre år. Där fanns ett ransoneringssystem redo att tas i bruk för att fördela bristande resurser på ett rättvist sätt och därmed undvika social oro. Där fanns också en omfattande folkbildning där 80.000 skolelever varje år fick undervisning av Civilförsvarsförbundet i grundläggande krisberedskap. Och så vidare.

Mycket av detta är nu historia. Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen."

"Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad..."

"Förmågan hos samhället att motstå allvarliga störningar bedöms i MSB:s utvärdering vara 'generellt sett bristfällig'."

"Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera."

"Det ransoneringssystem som tidigare funnits i Sverige är avvecklat och något nytt har inte byggts upp."