År 1998, vecka 38 |
År 1998, vecka 38 |
Ur trotskist-tidningen "Offensiv":
"- Vår blockad av Sergels torg den 5 september blev ett rejält nederlag för 'Sverigedemokraterna'. Efter att ha varit där och rekognocerat insåg slipsfascisterna att de inte skulle kunna genomföra sitt planerade torgmöte, säger Jannis Konstantis från Hasans vänner mot våld och rasism i ett pressmeddelande.
- Vi var cirka två-trehundra motdemonstranter från Nätverket rasism/Stockholm som stod på vakt från klockan 11.00, dvs en timme före SD:s planerade torgmöte.
- Nu gäller det att inte släppa greppet. Den 12 och 19 september kommer SD:arna att försöka på nytt på Sergels torg, menar Jannis Konstantis."
Jag tillhör själv dem som hade tänkt komma den 12:e september, för att höra vad Sverigedemokraterna skulle säga och för att själv ställa några kritiska frågor till dem. Men - som förutsett i denna Offensiv-notis - det blev inställt. Jag fick aldrig den möjligheten.
Det inträffade väcker hos mig frågor om denne Jannis Konstantis.
Vem är han? Var kommer han ifrån?
Vilken är hans bakgrund? Hur kommer det sig, att han är i Sverige?
Är han själv eller hans föräldrar politiska flyktingar?
Kom de hit för att få en fristad, undan förtryck?
Kom de hit, därför att Sverige är ett demokratiskt land?
"Hasans vänner" Det inträffade väcker frågor också om organisationen "Hasans vänner".
Låt mig dra bakgrunden. Den handlar om "lasermannen". En psykiskt störd ung man (händelsevis själv med utländsk bakgrund), som sköt vilt mot människor i Stockholm med sydländskt utseende.
Det faktum, att det rörde sig om en ensam galning och en sjuk människa 1) stod från början inte klart. Det framstod, som att det kanske var något både organiserat och politiskt målmedvetet.
En av lasermannens offer blev denne Hasan, från Mellanöstern, innehavare av en butik i T-banestation i Hägerstensområdet. Hasan blev svårt skadad för livet, delvis förlamad.
Jag var själv mycket upprörd över lasermannens härjningar och kände starkt med de invandrare som levde i skräck för att bli nästa offer. En demonstration anordnades vid ett tillfälle, med samling i Kungsträdgården. Det var inte många deltagare, framförallt inte många svenskar, men jag var en av dem som då tog mig till Kungsträdgården.
Jag reste också till Hasans affär och fotograferade blomsterhavet i T-banestationen. Vid denna tidpunkt var jag redaktör för bussförartidningen "Hjulet". På framsidan av nr 1-2/92 publicerade jag bilden, tillsammans med en dikt av Martin Niemüller, antinazistisk präst:
Mina åsikter i denna fråga har inte förändrats sedan 1992. Jag är lika mycket demokrat nu som då, dvs för yttrandefrihet och mot våld.
Till bilden hör också att denne Hasan uppenbarligen var en vänlig och sympatisk person. I sin omgivning var han hursomhelst mycket omtyckt.
Men vad som nu händer är alltså att andra personer i hans namn inskränker demokratin för mig.
Jag undrar om "Hasans vänner" verkligen är Hasans vänner.
Se vidare:
1) Vilket inte hindrade att han hade synpunkter på invandringen och fick framträda i TV2:s Rapport!
