Västerhaninge, den 27.5.99.
Till statsminister Göran Persson Rosenbad
Efter den senaste helgens demonstrationer mot NATO:s bombningar av Jugoslavien preciserade du återigen din position: du har inga invändningar mot bombningarna, du ser dem som nödvändiga. Kriget skulle ta slut om bara Milosevic respekterade mänskliga rättigheter för albanerna i Kosovo.
Du accepterar alltså ett angreppskrig. I vilka andra lägen är angreppskrig acceptabelt?
Vilka kriterier ska avgöra när angreppskrig är befogat? Bilder på gråtande barn i TV-rutan?
Vem ska ha rätt att utföra angreppen? Den som har mest militär makt?
Du har naturligtvis många frågor på ditt bord, men som statsminister är det nödvändigt att du skaffar dig en mer allsidig och nyanserad verklighetsbild än mediabilden.
Med ditt uttalande i TV kräver du uppenbarligen att serberna ska accepetera Rambouillet. Men Rambouillet var inte ett fredsavtal - det var ett diktat, med krav på serbisk underkastelse. Detta innebär i praktiken att serberna lämnar ifrån sig Kosovo. Det är klart, att varje konflikt kan få ett snabbt slut, om ena sidan bara kapitulerar!
Det talas nu - med all rätt - om etnisk rensning i Kosovo, men är inte detta vad som pågått i många decennier? Andelen serber i Kosovo har minskat år för år, inte minst genom att serber flyttat därifrån. Vad beror det på?
Även före NATO:s bombningar förekom övergrepp från beväpnade serber gentemot civilbefolkning (albaner) i Kosovo. Men motsvarande övergrepp förekom från beväpnade albaner (UCK-gerillan). I det senare fallet var offren serber.
Ett steg mot en lösning vore naturligtvis då att de beväpnade drogs tillbaka. Just detta skedde också, men bara ensidigt. De serbiska trupperna drogs tillbaka, men det resulterade i att UCK istället etablerade sig i dessa områden. USA och NATO har aldrig ställt några krav på UCK, inga försök har gjorts att få slut på gerillans verksamhet.
Då kan hävdas, att grunden för UCK:s verksamhet är att albanerna förtrycks i Kosovo och att fredliga metoder visat sig verkningslösa. Det är en sida av saken, men serberna har också ett perspektiv. Det finns två parter i konflikten, båda med legitima intressen. Lösningen måste därför bli en form av kompromiss.
Sverige har en tradition av att förespråka fredliga lösningar. Den traditionen får vi inte frångå genom samarbetet inom EU. Annars har priset för denna EU-samverkan blivit alltför högt
PS: Jag skulle här ha kunnat bifoga ett exemplar av "Fredsbomber över Balkan", om jag förutsätter att flera personer redan har sänt dig den boken - låt mig annars veta, så ska jag fixa ett exemplar!