 |
|
Boken "Dialog om invandringen":
Lokaltidningen Mitt-i-Haninge hade den 27/3 -01 en artikel med rubriken "STUDIEFÖRBUND SYNAR SVERIGEDEMOKRATERNA - ABF och Vuxenskolan ger ut skrift om hur partiet fick framgång i Haninge."
I texten omnämndes sedan även Blågula frågor:
"I skriften
kan man läsa om hur Haninge blivit en nyckelkommun för
partiet och hur de härifrån etablerat samarbete med
den grupp som ger ut den invandrarfientliga och högerextremt
orienterade tidskriften Blå-gula frågor."
Då hade tidningen förskonat läsarna från
ett av tillmälena. I skriften, som hade titeln "Vi
synar Sverigedemokraterna", var vi även "nazianstrukna":
"De har dessutom i Haninge kunnat etablera samarbete med den grupp som ger ut den nazianstrukna, invandrarfientliga och högerextremt orienterade tidskriften 'Blågula frågor'."
Som argument mot Sverigedemokraterna, för att verkligen få fram hur extrema de var, anfördes alltså att de skulle ha samarbete med Blågula frågor! 1)
Det framgick inte vem som författat
denna skrift, förordet var bara undertecknat "Författaren". Inte heller framgick vad anklagelsen
mot oss baserades på. Allvaret i att vara "nazi-anstruken"
underströks dock av vad som skrevs i övrigt:
"Miljontals
människor hade av rasismens och den etniska rensningens ideologer
samlats ihop likt boskap och förts till döden. En djupt
chockad värld enades om att aldrig mer acceptera en utveckling
och en politik liknande den som i det av nazister styrda Europa
förde miljoner och åter miljoner människor till
tvångsarbete, koncentrationsläger och gas-kammare."
Utgivare av smädesskriften
var alltså ABF i Haninge. Den distribuerade alstret till
skolor och partiaktiva i kommunen. I ett följebrev skrev
ABF-ordförande Barbro Nordgren att skriften vill "illustrera hur
antidemokratiska rörelser i en förklädd demokratisk
mantel skapar sig legitimitet som påminner oss om 30-talet."
Det här låg ju väl i linje med både vad
John Glas tidigare påstått om Blågula frågor
("fascistiska förtecken") och vad Anna-Lena
Lodenius föresläst om i Haninge ("demokratisk
täckmantel").
Anklagelsen var dubbelt absurd.
För det första var den sakligt absurd, då vi stod
snarast för motsatsen till det man tillvitade oss. För
det andra var den absurd då nästan allt vi skrivit
fanns utlagt på Internet, för envar at ta del av och
bedöma.
Vi skrev till ABF-ordföranden i Haninge, Barbro Nordlund
och gav henne webbadresserna till ett antal texter där vi
uttryckligen tagit avstånd från nazismen:
http://www.bgf.nu/hoger.html
http://www.bgf.nu/telegram/manad/maj.html
http://www.bgf.nu/t99/v42.html
http://www.bgf.nu/t99/v49.html
http://www.bgf.nu/startsida/tillg/tillg.html
http://www.algonet.se/~milld/funderat/v46.html
http://www.algonet.se/~milld/millt/v50.html
http://www.algonet.se/~milld/ms01/v6.html
http://www.algonet.se/~milld/millt/v28.html
http://www.algonet.se/~milld/ms00/v48.html
http://hem.passagen.se/ansu0079/klart2.html
I brevet skrev vi också:
"I själva verket utgör denna skrift en mer levande illustration till centrala demokratiska frågeställningar än som kanske från början var avsikten, med anknytning till din egen formulering om "förklädd demokratisk mantel".
Här har vi olika grupperingar, som alla själva gör anspråk på att räknas som goda antinazister och demokrater, och som ifrågasätter den demokratiska hållningen hos sina motståndare. Hur kan andra veta vad som är vad? Efter vilka kriterier kan eleverna gå, för att avgöra vilka som är de verkliga demokraterna?
Kanske ingen lätt uppgift, men helt nödvändig!
Klart är att man inte kan nöja sig med att gå efter vilken grupp som är officiellt sanktionerad och uppbackad av grupperingar med makt och resurser. Gjorde man det skulle varje diktator i själva verket vara en demokrat.
Man måste finna objektiva kriterier att gå efter.
Några förslag:
1. Vem uppträder öppet - vem uppträder anonymt?
2. Vem använder tillmälen - vem undviker tillmälen?
3. Vem belägger sina påståenden - vem gör det inte?
4. Vem är redo för en dialog och är beredd att möta sina meningsmotståndare i en offentlig debatt - vem är det inte?
5. Vem anser att folket ska få tillgång till en allsidig information - vem anser det inte?
6. Vem förespråkar yttrandefrihet även för sina motståndare - vem vill förbehålla yttrandefriheten dem som tycker likt en själv?
7. Vem är beredd att ta intryck av nya fakta och argument - vem är det inte?
8. Vem anser att folkviljan ska få genomslag i den förda politiken - vem anser det inte?
9. Vem kan reservationslöst ta avstånd från våld - vem kan det inte?
10. Vem bekänner sig till alla människors lika värde - vem gör det inte?"
Vi krävde avslutningsvis att ABF skulle gå ut med en rättelse beträffande sina felaktigheter om Blågula frågor:
"När en motsvarande felaktighet upptäcktes i Herman Lindkvists senaste bok drogs hela upplagan in, och det gjordes en nytryckning. Ni bör göra detsamma i detta fall."
Denna begäran vägrade
man tillmötesgå. Inte heller ville man uppge vem som
skrivit "Vi synar Sverigedemokraterna?" I telefonsamtal
med Anders Sundholm försäkrade Barbro Nordgren att hela
ABF-styrelsen stod bakom omdömet om BGF. Man hade tittat
på vår webbsida och funnit att vi verkligen var
"nazianstrukna".
Anders begärde naturligtvis att de skulle ge några
exempel på detta. Detta kunde hon inte göra "just
då", men lovade återkomma med exempel. Och så,
höll det på. Ur en redogörelse från Anders
i BGF nr 4/01:
"... tog vi i slutet av april kontakt via telefon och undrade varför Barbro Nordgren inte svarat.
- Nej jag
har inte skickat iväg svaret ännu. Men jag är i
princip klar med det och svaret är på gång.
Det blev ytterligare samtal med Barbro Nordgren men något
svar kom inte. När vi kritiserar henne för att hon inte
ha kunnat ange ett enda exempel på att vi är nazi-anstrukna
så blir hennes svar att det kan hon visst men vill inte
göra det över telefon.
- Jag lovar att maila över detta omgående och sedan
anser jag att denna diskussion är avslutad, svarar hon.
Det kom inget mail heller denna gång, och den 21 juni tog vi ny kontakt. Då lät det så här från Barbro Nordgren:
- Jag har skickat mitt svar ett par gånger men fått mailen tillbaka. Jag vet inte om jag har haft problem med er adress.
Hon fick återigen mailadresserna och lovar ännu en gång att skicka över sitt svar till oss.
Nya samtal blev det efter sommaren men inget svar från Barbro Nordgren. Vid det sista samtalet den 25 oktober ger Barbro Nordgren det här svaret:
- Jasså, ni tycker att detta fortfarande är aktuellt.
Vi frågade varför hon hela tiden ger löften om att svar skall komma, men sedan struntar i löftet.
Det sista svaret löd så här:
- Det kom så mycket emellan och sedan blev det bortglömt. Jag lovar att jag ska leta fram svaret och skicka över det.
Men inte heller denna gång kom något svar från Barbro Nordgren och ABF i Haninge."
Det inträffade är upprörande inte bara för lögnerna, trixen och de ohederliga metoderna i sig. Detta stod ju helt på tvärs mot ideal om bildning, demokrati kultur! Skriften var ett sätt att missbruka ABF:s goda namn. ABF-are borde rimligen reagera, om de fick reda på detta.
Vi gjorde således två riksomfattande e-mejl-utskick till alla ABF-adresser som vi kunnat få tag i. Med undantag för en person, en ombudsman, var det inte en enda som hörde av sig. Ombudsmannens ärende var en begäran om att få slippa fler utskick från oss.
"DIALOG OM INVANDRINGEN?" : pris 200 kronor postgiro 80 73 30 - 6 Förlaget Mångfald Se vidare: Innehåll
1) Som grund för detta hade man inget
annat än de faktum att jag som Bgf-redaktör råkade
bo i Haninge. Men jag var inflyttad dit på 70-talet, långt
innan Sverigedemokraterna existerade.
|
|