 |
|
Boken "Dialog om invandringen":
Blågula frågor sökte som nämnt dialog med meningsmotståndare, vi strävade efter att finna gemensamma utgångspunkter.
Hösten 1999 inbjöd vi således till debatt på temat "Hur bekämpa främlingsfientligheten?" (se bilaga 13) Själva ansåg vi i och för sig att svenskfientligheten var ett större problem, men förutsatte att detta skulle vi få tillfälle att komma till under diskussionen.
Ett flertal organisationer var
inbjudna, bl.a. Amnesty, FARR, Hasans vänner, Röda Korset,
Svenska Freds och Syndikalisterna.
Vi hade bokat en mötessal i ABF-huset på Sveavägen
i Stockholm för kvällen den 14/11. Det skulle kosta
oss mycket i hyra, men de var vi beredda att ta. Det här
var viktigt.
Fyra dagar före mötet fick vi plötsligt besked från ABF att man hävde bokningen. Som motivering anfördes:
"...vi
anser inte... att den typ av diskussion som er förening vill
föra passar i ABF-huset. Vi har många invandrarföreningar
som medlemsorganisationer och flera av dessa har hört av
sig till oss och protesterat."
Muntligen anförde ABF dessutom, genom Göran Eriksson,
egna invändningar: Blågula frågor hade "figurerat"
i olika sammanhang. I själva verket kom vi att ingå
i en exklusiv skara, en slags elit av farliga figurer. Det var
mycket ovanligt att ABF-huset vägrade hyra ut. Det hade tidigare
hänt bara vid tre tillfällen, varav ett gällde
Faurisson.
Den skriftliga motiveringen
från ABF var dubbelt intressant. För det första
var alltså det faktum att många invandrarorganisationer
använde ABF-huset ett skäl till att vi inte skulle få
vara där!
Som SSU-are och Vietnam-aktiv hade jag gått "som barn
i huset" i ABF-huset, var ofta på möten där.
Nu var jag plötsligt inte längre välkommen. Mina
demokratiska rättigheter hade beskurits - på grund
av invandringen.
Det hade inte behövt vara
så, problemet var inte invandringen i sig. Problemet var
antidemokratiska attityder hos en del invandrare, i kombination
med att ABF-ledningen var så lyhörd i den riktningen.
Det var på initiativ av vissa invandrare som vi stoppades.
Jannis Konstantis från Hasans vänner uttalade sig i
Arbetaren nr 45/99: "Blågula frågor försöker
förknippa flyktingar med kriminalitet och mångkulturalism
med diktatur... Att tacka ja till deras inbjudan vore detsamma
som att legitimera dem."
Branco Jaric från "Samling mot rasism och diskriminering", i samma artikel: "De har rasistiska syften med sin verksamhet och nu har vi gått ut och agerat och uppmanar till bojkott."
Bojkott blev det också.
Inte ens Röda Korset, som tidigare tackat ja, dök upp.
I BGF nr 4/99 kommenterade vi, under rubriken "BOJKOTTAD
DIALOG":
"Det
är uppenbart, att dessa invandrarföreningar och dessa
föregivet antirasistiska nätverk, anförda av invandrare,
har ett stort inflytande. De har lyckats genomdriva en bojkott
av det nu så nödvändiga samtalet, de har till
och med lyckats hindra oss att hyra möteslokal hos ABF.
Detta är både stötande och oklokt, ur flera synvinklar:
1. När vi själva frekventerade ABF-huset på 60-talet - var dessa personer ens födda då? Nu får vi underkänt, dessa unga människors bedömningar och tolkningar blir överordnade. Hur mycket erfarenhet har de av demokratiskt arbete, hur grundmurade är deras egna demokratiska värderingar?
2. Hur har de fått uppehållstillstånd i Sverige? Har inte många av dem, eller deras föräldrar, kommit hit förebärande förföljelse och brist på demokrati i sina hemländer? Väl här försöker de nu strypa demokratin i det land som tagit emot dem, och hindra en civiliserad dialog."
När vi fick ABF:s kontrabesked
om lokalen var ju mötet redan utannonserat på olika
sätt. Det skulle under alla omständigheter dyka upp
ett antal personer vid ABF-huset på denna utsatta tiden,
med förväntningar om ett möte.
Anders Sundholm och jag beslöt då att hyra en högtalaranläggning.
Istället för det tänkta mötet skulle vi hålla
ett protestmöte vid ingången till ABF-huset, med mötesfrihet
och yttranderätt som tema.
Det var en scen som Göran
Eriksson på ABF ville undvika. När det var dags slussades
vi in i en sal, som en akutåtgärd och engångsföreteelse.
ABF hade därmed inte hyrt ut åt oss, så vi slapp
betala. Trots allt kunde ett möte hållas, även
om där - trots våra ansträngningar - inte fanns
några företrädare för andra åsiktsriktningar.
"Nej" från ABF-huset. Än en gång kunde
konstateras hur ryktet om Blågula frågor var etablerat.
Detta rykte tycktes dessutom, med någon slags automatik,
etablera sig självt allt fastare. Tidigare hade vi utan problem
kunnat hyra möteslokaler i Medborgarhuset, lokaler tillhöriga
Stockholms kommun. Nästa gång blev det problem även
där!
Den 2/4 2000 hade Blågula
frågor tänkt att hålla ett första möte
i en serie på temat "Medborgerliga samtal". I
god tid kontaktade vi Medborgarhuset för att boka. Lokal
fanns ledig, men när man fick veta att det gällde föreningen
Blågula frågor blev det tveksamhet. Man skulle återkomma
med besked.
Under tiden skickade vi material om Bgf - dels senaste numret
av tidskriften, dels materialet "Tillgång eller belastning?"
- för att beslutsfattarna skulle få ett underlag för
sitt beslut. Den 9 mars skulle stadsdelsnämnden ha möte,
och avgöra frågan.
Även därefter hade
man svårt att klämma fram ett besked, men eftersom
dagarna går så har det i praktiken blivit ett nej.
Lika svårt hade man att ange en motivering. Å ena
sidan fanns farhågor om att någon mötesdeltagare
skulle kunna tänkas göra "rasistiska" uttalanden.
Å andra sidan hade det framförts hot på telefon:
en uthyrning skulle kunna leda till våldsamma protester.
En förklaring till beslutet kan också ligga i vad som stod att läsa i Sydsvenskan den 30/11 -99:
"För
tre år sedan uppmanade Stockholmsorganisationen Hasans Vänner
mot våld och rasism kommuner i landet att dess kommunstyrelser
fattar ett principbeslut att inte hyra ut till rasistiska och-
eller nazistiska organisationer. Resultatet publicerades i tidningen
Expo. Inga organisationer namngavs, men en majoritet av kommunernas
svarade att de anammade uppmaningen.
Hur landets kommuner resonerar idag är oklart, men enligt
Jannis Konstantis vid Hasans vänner ska frågan tas
upp vid en stor konferens i Malmö i februari. Hasans vänner
tycker inte kommunerna ska låta Sverigedemokraterna hyra
lokaler.
- Vi anser
att deras politik är högerextremistisk med rasistiska
inslag, säger Jannis Konstantis."
Skulle även Blågula frågor omfattas att detta?
Så var tydligen uppfattningen från denne Konstantis,
att döma av hans agerande kring vårt ABF-möte.
Anders och jag hade en träff med två tjänstemän på Medborgarhuset, där vi närmare kunde ta del av deras motiv. Detta kommenterade jag sedan i kolumnen "Millt sagt" på min webbsida. Under rubriken "RÄTTIGHETER ÅT VISSA" skrev jag:
"När Blågula
Frågor förvägrades rätten att hyra möteslokal
i Medborgarhuset var inte det enda skälet att man gav efter
för hot. Med i bilden fanns också att en av tjänstemännen
ifråga hade politiska invändningar mot Bgf. Hon delade
t ex inte vår kritik av den nya lagstiftning som sanktionerar
diskriminering av etniska svenskar på arbetsmarknaden."
"...utgår
tjänstemannen från en falsk verklighetsbild, när
hon inte förstått att den höga arbetslösheten
bland invandrare också beror på annat än diskriminering.
Det är dåligt, men ett exempel på hur politisk
korrekthet fördummar annars intelligenta människor.
Egentligen krävs det inget större mått att fantasi
för att föreställa sig att den som kommer från
ett avlägset land, med en främmande kultur, får
extra svårigheter på arbetsmarknaden. Redan språksvårigheter
utgör självklart en barriär.
N#
Inte heller behövs mycket fantasi för att inse att det
minskar motiva-tionen att knyta upp sig för att varje dag
passa ett arbete, om man genom bidrag kan nå motsvarande
inkomster.
FAKTA talar också sitt tydliga språk. Sedan länge har Blågula Frågor redovisat hur bara hälften av utomnordiska medborgare överhuvudtaget står till arbetsmarknadens förfogande. Därtill kommer en hög öppen arbetslöshet.
Det visar
sig också att - trots denna höga arbetslöshet
- företagen inom många yrken nu har svårt att
fylla sina vakanser.
Metro den 17/4 -00:
'SVÅRT HITTA FOLK TILL LEDIGA JOBB.
Det blir allt svårare att hitta personal till yrken i Stockholm som kräver låg utbildning. Antal lediga jobb i mars:
Sjukvårdsbiträde:
861
Undersköterska 801
Systemerare 778
Restaurangbiträde 649
Säljare 590
Vårdbiträde 576
Personliga assistenter 574
Lagerarbetare 504
Geriatriksköterska 407
Försäljare, fackhandel 403.'
Varför
söker inte arbetslösa invandrare i Stockholm dessa jobb?
Kan det förklaras på annat sätt än att dessa
jobb inte uppfattas som tillräckligt attraktiva?
SUMMAN blir att då dessa invandrare inte vill ha dessa jobb
ska en särskild gräddfil ordnas åt dem, för
mer attraktiva jobb.
Och en organisation som reser invändningar mot en sådan ordning ska inte omfattas av normala demokratiska rättigheter."
Till sist: I kurskatalogen för ABF Stockholm våren 2000 utannonserades en seminarieserie. En av träffarna hade rubriken "Så bekämpar vi rasismen". Talare var Jannis Konstantis från "Hasans vänner" .
| |
|
|
|