Boken "Dialog om invandringen":

Det ojämförligt massivaste angreppet på Blågula frågor i massmedia kom den 10 juni 1996.

Bakgrunden var hot, eller påstådda hot, mot tidskriften Expo. Någon hade utsatt tryckeri och försäljningsställen för attentat. Fönsterrutor hade krossats och en husvägg sprejats med texten: "TRYCK INTE EXPO". Tryckeriet vågade inte mer trycka Expo.

Nyheten om detta släpptes den 5 juni och det blev stor uppmärksamhet i rikstäckande massmedia. Expo nr 3/96 låg nu färdigt för tryckning, och redaktionerna för Aftonbladet och Expressen fattade ett snabbt beslut. Som försvar av en viktig princip - yttrandefriheten - lät de det nya numret av Expo gå med som gratisbilaga.

Innan vi går in på Expo nr 3/96, och dess förspel, några konstaterande kring Exporedaktionens egen syn på yttrandefrihet.

I Tyskland hade högertidskriften "Junge Freiheit" utsatts för olika aktioner från s.k. antifascister, för att stoppa utgivningen. Bl.a. detonerade en bomb i ett tryckeri, med skador för 10 miljoner kronor och flera veckors försenad utgivning. I DN hade Per Landin den 11/1 -96 en artikel där han tog avstånd från detta dåd och fann att delar av innehållet i "Junge Freiheit" var välskrivet och värt att läsa, om än kritiskt. Detta föranledde ett angrepp i Expo nr 1/96. DN kritiserades för att ha publicerat Landins artikel.

Senare har Per Landin och Andreas Rosenlund haft en polemik på DN:s kultursida. I ett inlägg den 18/3 -97 försvarade Landin ett nyanserat synsätt: "Man kan fördöma nazismen och fascismen utan att för den skull fördöma folkhemstanken, hembygden eller blodsbandens betydelse."

Den 15/6 -96 skrev DN på nyhetsplats om hur en person, utpekad i Expo som nazi-organiserad, tvingats flytta från sin lägenhet. Detta efter att han utsatts för hot och skadegörelse, på husväggen hade sprejats "AFA SER DIG, NIKLAS". Expos utpekande var dessutom felaktigt. Andreas Rosenlund försvarade tidskriften med att den bara fört vidare "ett etablerat rykte".

Tre dagar tidigare hade DN rapporterat om en i detta sammanhang mycket intressant person. Rubriken löd "EXPOANSTÄLLD DÖMD FÖR VÅLD" och i texten talades om "en 25-årig man". Denne hade enligt artikeln varit dömd till fängelse, fått villkorlig dom och böter inte mindre än fem gångar. Domarna mot 25-åringen gällde ofredande, förtal, skadegörelse, sabotage och uppvigling. Han hade bl.a. skrivit hotelsebrev, förstört TV-kablar och uppmanat till övning med molotovcocktails på parkerade bilar.

"25-åringen" var Tobias Hübinette. Hans namn fanns inte med i Expos redaktionsruta, men han var i detta skede en motor, något av redaktörens högra hand. 1) Han sysslade med något så fint som "research".

Det framgick inte av DN-artikeln, men den senaste domen mot Tobias Hübinette i Uppsala tingsrätt var av så färskt datum som oktober 1995! Om Exporedaktionen hävdade att Hübinettes brottslighet var ett avslutat kapitel så höll man sig inte med någon karenstid.

Oktoberdomen hade märkligt nog blivit villkorlig. En orsak till detta var att Hübinette lovat att inte mer ägna sig åt förtalsverksamhet och annan brottslighet.

Tidskriften "Fri Information", nr 3/97, konstaterade:

"...den autonoma brottsligheten i Uppsala län sjönk från 15 anmälningar till en enda mellan 1994 och 1995. Det visade sig bero på att EXPO-journalisten Tobias Hübinette flyttade från Uppsala till Stockholm."

Tobias Hübinette var inte bara en dokumenterad återfallsförbrytare, han var dessutom en uttalad rasist. I tidskriften Creol nr 1/96 hade han skrivit:

"Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!"

Vilka låg bakom dåden mot Expo? Det blev aldrig klarlagt, polisen hade ingenting att gå på. Tidigt stod dock klart vem som tjänade på dåden. Det var Expo självt, genom masspridningen av sin propaganda.

Expo gjorde dessutom sitt bästa för att förknippa Blågula frågor med attentaten! En association låg redan i själva scenariot. Först försökte någon hindra utgivningen av nr 3/96, sedan kunde envar läsa vilka som främst blev angripna i Expo nr 3/96, nämligen BGF.

Artikeln, över nästan ett helt uppslag, hade rubriken "Blågult rättshaveri". Liksom Björkman-Elverson-Wedin den 6 maj hängts ut med porträtt var det nu Anders Sundholms och min tur. Själv framträdde Exporedaktören Rosenlund, av säkerhetsskäl, inte med porträtt i media. Oss hängde han dock gärna ut. 2)

Nu var väl Rosenlunds agerande i media mest en pose, för att understryka hur hotad han kände sig. I DN visade övre halvan av hans ansikte, AB en stor bild i profil, med telefonlur. Sammantaget gav det ändå en god bild av hans ansikte.

Uppbackningen av Expo från de båda kvällstidningarna var inte bara teknisk utan även moralisk. I en förklaring till sin speciella bilaga skrev redaktörerna Christina Jutterström och Thorbjörn Larsson:

"Det onda fungerar bäst i mörker och tystnad. Ljus, ljud och upplysning har alltid och kommer alltid att hota mörkrets makter... ser vi inte stillatigande på när de onda krafterna försöker hindra utgivningen av Expo."

Det här mörker-ljus-scenariot hade Exporedaktören serverat redan före den 10 juni, genom uttalanden i dagspressen.

I Dagens Nyheter några dagar tidigare hade Andreas Rosenlund sagt: "Exponering av de här ljusskygga organisationerna gör dem omöjliga. Deras argument tål inte ljuset."

Aftonbladet den 7 juni skrev på nyhetsplats, under rubriken "Vi drar upp rasisterna i strålkastarljuset", om Expo: "Strålkastarna kommer att fortsätta riktas mot de ljusskygga organisationer och individer vars mål är att undergräva den svenska demokratin."

I AB den 7/6 fick dessutom Andreas Rosenlund själv ordet. Han skrev att Expo sedan sin start "lyckats väl i sin uppgift att avslöja de krafter som organiserar rasism, flyktingfientlighet och politiskt våld. Det är därför föga förvånande att Expo blir måltavla för angrepp."

Jämför detta med hur han sedan formulerade sig i artikeln "Blågult rättshaveri": "I bakgrunden finns grupper som arbetar för att forma våra attityder, samt underblåser fördomar samt organiserar invandrarfientligheten."

Hübinette hade fällts för förtal. Här ägnade sig Expo och de båda kvällsdrakarna åt samma typ av verksamhet, men i mycket större skala. Ändå riskerade de knappast att bli fällda i någon domstol.

I denna Expoartikel i miljonupplaga skrev Rosenlund vidare: "De flesta sådana grupper består inte av uniformerade stollar med hakkors och marschkängor, utan av till synes resonabla och förnuftiga människor."

"Till synes " - skenet bedrog alltså. I själva verket var vi några andra än vad vi utgav oss för att vara. Rosenlund skrev att vi inte var "biologiska rasister", underförstått att rasister var vi ändå, men av något annat slag.

Ett intressant Expoargument var att vi förde fram idéer som sedan togs upp av "öppna rasistgrupper". Logiken i ett sådant resonemang kan ju föra långt. Om envar har skyldighet att inte säga något som någon annan sedan kan hålla med om, då kan det inte bli mycket sagt, av någon medborgare.

Det faktum att vi mött den behandling vi gjort i media förvandlades av Rosenlund till ett argument emot oss: "Ett utmärkande drag för rättshaverister är att de sitter inne med Sanningen, men motarbetas och nedtystas i media."

I en demokrati handlar det väl om att envar tror sig ha något viktigt att säga, sedan får den fria debatten visa vilka fakta och argument som håller. Ett sådant synsätt var tydligen främmande för denne redaktör för "Expo - demokratisk tidskrift".

Expos hot mot oss underströks tio dagar senare, kring midsommar. På ena kortväggen av det hus där jag bor sprejades med stora versaler "JAN MILLD - RASISTSVIN".

Vilka låg bakom denna typ av hembesök? En antydan gavs i en DN-artikel den 21/6, om hur AFA hotat tända eld på en möteslokal i ett bostadshus i Stockholms innerstad. Redan den 5/6 hade man tänt eld på en trave bildäck utanför huset, så det var inte bara tomma hot. I ett brev från AFA gavs hyresgästerna rådet att köpa pulversläckare.

"DIALOG OM INVANDRINGEN?" : pris 200 kronor postgiro 80 73 30 - 6 Förlaget Mångfald Se vidare: Innehåll

2) Våra porträtt var för övrigt tagna vid ett torgmöte på Karlaplan sommaren -95, då en ung man med ring i örat gått fram och från några decimeters håll fotograferat oss när vi höll tal. (Åter)