 |
|
Boken "Dialog om invandringen":
Den 18/9 -95 hade Aftonbladets kultursida en stor artikel med feta rubriker: "VARFÖR GÖR DU REKLAM FÖR RASISTERNA, ANDERS CARLBERG?" Som illustration fanns en bild på en hårlös ung man med utsträckt arm. Den gav associationer till Mussolini och fascisthälsningen. 1) Författare till artikeln var Mats Deland, forskarstuderande i ekonomisk historia.
I artikeln nämnde Deland
dessutom Mussolini - denne gavs som ett exempel på hur en
person som arbetat inom vänstern plötsligt kunde vara
rasist. Detta som ett argument för att min vänsterbakgrund
saknade betydelse.
Nu är det väl osäkert om Mussolini verkligen var
rasist. Rasismen var ett kännemärke för nazismen,
inte fascismen. Men rätt faktauppgifter var inte viktigt
för den politiskt korrekte.
I sin artikel, publicerad tre veckor efter Radio Stockholms drev, uppgav Deland fortfarande att Carlbergs krönika den 11/3 skulle handla om tidskriften Blågula frågor. 2)
I artikeln påstod han dessutom att Ingrid Björkman arbetat inom en "internationalistisk vänster". I själva verket har hon alltid varit borgerlig.
I TV4 den 29/8 påstod Deland att jag hade uteslutits ur Miljöpartiet och att Åke Wedin uteslutits ur Socialdemokraterna. Ingetdera var sant. Jag lämnade Mp på eget initiativ, Wedin är mig veterligen fortfarande kvar inom SAP. En rättelse om detta togs in av TV4 dagen därpå. Ändå återkom Deland senare med den falska uppgiften om mig på Aftonbladets kultursida.
Det centrala i Delands resonemang
den 18/9 var att jag såg särskilda problem med att
ta emot flyktingar från främmande kulturer och att
jag förespråkar en regionalisering av flyktingmottagningen,
så att Sverige inte behövde ta emot utomeuropeiska
flyktingar. Detta gjorde mig enligt Deland till rasist.
Till de misshagliga hörde även Aftonbladets ledarsida.
Deland tog avstånd från en AB-ledare i juni -95: "För många
flyktingar, som saknar utbildnings- och erfarenhetsmässiga
förutsättningar för ett liv långt borta från
hemlandet och dess kultur, är det bättre att få
hjälp på närmare håll."
Mats Deland har sedan förekommit åtskilliga gånger på Aftonbladets kultursida. I sak driver han en extrem linje, för fri invandring. Ovanpå detta har han anspråk på ett slags moraliskt tolkningsföreträde. Människor med andra åsikter än hans egna är lägre stående varelser.
Förklaringen till att denne man försetts med ett sådant utrymme i Sveriges största dagstidning ligger i hans funktion. Deland fungerar, kan man säga, som en "maktens torped". Vad han skriver är ägnat att avbryta samtal innan de ens har börjat, att omintetgöra varje ansats till saklig dialog. Han bevakar gränserna för vad som får tyckas och sägas, skapar rättning i leden och tyst i klassen.
Delands debattstil illustreras
av angreppet på etnologen Karl-Olov Arnstberg den 22/8 -98
för dennes utsagor om zigenare. Där finns två
moment: a) att trissa upp tonläget b) att komma bort från
sakfrågan.
Således inleddes artikeln med en affektladdad interiör:
"Fyrabarns-mamman
Helena Bihariova blev det tionde dödsoffret på kort
tid för pogromerna mot romafolket i Tjeckien, när hon
en februaridag i år jagades ner i floden Elbe av ett gäng
skinnhuven. Hennes begravning gästades..."
Situationen i Sverige och innebörden av "zigensk kultur" undvek Deland att diskutera. Svenska kritiker skulle så att säga placeras på samma planhalva som förövare av pogromer i Östeuropa.
Blågula frågor angreps igen den 17/7 -97 på Aftonbladets kultursida. Under rubriken "Grönt går bra med brunt" förklarade Mats Deland att BGF var "nyrasistisk".
Jag fick in ett kort genmäle den 21/7, på vilket Deland svarade direkt. Där omnämnde han uteslutningen av Anders Sundholm (se avsnitt 23) och lovordade Miljöpartiet för att det "faktiskt gör något åt de löss det får i sin fana." Bruna löss - som sådana var jag och Anders att betrakta.
I Nerikes Allehanda den 26/7
-98 skrev Mats Deland att Blågula frågor "utmärker
sig för en minst sagt tvetydig inställning till invandrarfientligt
våld".
Hur kunde han göra det, när BGF i varje sammanhang då
sådana frågor kommit på tal kategoriskt tagit
avstånd från våld?! Det visade sig att Delands
knep var en flerstegsraket av guilt-by-association:
1. Blågula frågor klumpades ihop med två andra grupperingar: tidskriften Fri Information och författartrion Björkman-Elfverson-Wedin.
2. En av personerna i den senare gruppen - Åke
Wedin - hade vid ett tillfälle undertecknat en debattartikel
tillsammans med Gunnar Jervas.
3. Gunnar Jervas skrev 1995 en artikel, vari en passus
av Deland lät sig tolkas som sanktionerande av våld
mot invandrare:
"När invandringen nått en viss volym, och fortsätter att öka, kan emellertid alldeles normala människor börja uppleva inflödet av främmande människor som ett hot mot den inhemska befolkningens nationella identitet mm. Då brukar grogrunden också ha lagts för högerextrema partier, med invandringsfientlighet som främsta punkt på sitt program.
När
man nått dit är det lätt hänt att ytterligare
tillströmning av invandrare leder till illegala våldsaktioner.
Tyvärr tycks det förhålla sig så att sådana
utbrott måste till innan dessa frågor tas upp på
den politiska agendan av de etablerade partierna."
Delands slutsatser är långsökta redan beträffande
källan för hans raket, Gunnar Jervas. Denne sanktionerade
inte våld i sin artikel - lika litet som John Pohlman sanktionerar
dåligt väder om han ger en prognos om sådant.
Deland visar här att han inte begriper, eller inte vill begripa,
skillnaden mellan en normativ och en deskriptiv utsaga.
Hur ställer sig Mats Deland själv till våld?
Där kan citat läggas på rad:
AB, 17/7 -97: "...det finns ingen anledning att... bedöma veganer eller andra radikala aktivister blott utifrån deras militans. Så länge protester mot övergrepp - miljöförstöring, djurplågeri, men också rasism, fascism, porr, homofobi - grundas i en kamp mot maktmissbruk människor emellan... har det i detta avseende ingen betydelse om de sker i form av demonstrationer, debattartiklar eller materiell förstörelse. "
I AB den 19/12 -97 skrev Deland
att han "inte tycker om våld" - men i praktiken
tog han tillbaka detta i nästa mening. Våldet är
nämligen ofrånkomligt - det går "inte att
dra sig undan". Och "en demokrat har aldrig något att säga
en fascist" - det
gäller att visa fascisterna "sitt absoluta motstånd".
Den 15/3 -98 talade Deland om "den rationella grunden för
de militanta antifascisternas ambition att hejda alla fascistiska
aktiviteter så snabbt det bara låter sig göras".
I samma artikel tog Mats Deland AFA i direkt försvar gentemot kritik från Anna-Lena Lodenius. Han talade om ett "obalanserat angrepp på den militanta antifascismen som beskrivs som en underjordisk brottsorganisation med smak för vapen och antidemokratisk ideologi".
Deland - som enligt egen utsago personligen varit på plats vid varje AFA-demonstration - försäkrade: "Det är nassarna som beväpnar sig, eftersom de är rädda för den antirasistiska opinionen... De antirasistiska demonstranterna har alltid stormat mot fascisterna i stort sett helt obeväpnade och skrämmer dem, kanske just därför, alltid på flykten (om inte polisen står i vägen)."
AB, 14/7 -98: "Det går ett spöke genom landet, invandringsfientlighetens och den nyliberala egoismens spöke."
"Än
så länge har våra högre lärosäten
lyckats väl med att genomskåda de högerextremistiska
aktivisternas försök att skaffa sig akademiska plattformar.
Att de nu istället med greve Ians hjälp försöker
ta sig in i riksdagen blir din och min sak att göra något
åt när grevens bullrande kampanj når just din
hängmatta."
Angående tidskriften Expo förklarade Mats Deland den
30/10 -95 följande i Aftonbladet:
"Expo är en kugge bland andra i en demokratisk mobilisering mot rasism och fascism... Redaktionen har tagit på sig ett tungt och otacksamt arbete... Det är ett skitjobb, men någon måste göra det. Sedan får vi andra göra vårt."
"Skitjobb" - vad menade Deland? Innefattades att Expo använde arbetsmetoder som normalt inte tillämpades, men som här kunde godtas - för ett högre mål?
"DIALOG OM INVANDRINGEN?" : pris 200 kronor postgiro 80 73 30 - 6 Förlaget Mångfald Se vidare: Innehåll
1) Även om ynglingen på bilden i själva verket bara höll upp ett föremål i sin vänstra hand.
2) Krönikan handlade alltså
om boken "Lagom är bäst!", vilket framgick
vid läsning av krönikan.
|
|