Boken "Dialog om invandringen":
Det låg en utmaning i att få utrymme i massmedia, det var nödvändigt för att nå ut med våra argument. En genomgående strävan från Blågula frågor var således att försöka fånga journalisters och redaktörers intresse.
Således sände vi
ut nummer 3/95 av Blågula frågor till ett flertal
redaktioner för stora dagstidningar, radioprogram och TV-program.
Just i detta nummer fanns en intervju med föreningens nyvalde
ordförande, Anders Sundholm.
I intervjun återgavs både BGF:s målsättning
och Anders Sundholms politiska bakgrund. Om svensk flyktingpolitik
uttalade han:
- Ska man klassa någon grupp som inhuman idag vill jag påstå att det är de som förespråkar den generösa flyktingpolitiken.
Anders menade att denna får "orimliga konsekvenser":
- Jag såg det här för många år sedan, när vi fick in fel sorts människor i Sverige - som var både kriminella och allmänt asociala.
- Hela tiden har jag ansett att vi ska ta emot dem som är skötsamma. Men jag har aldrig förstått varför vi ska behöva visa solidaritet inför människor som bara kommer hit och utnyttjar systemet.
- Och nu börjar vi låna pengar... När vi inte kan låna längre, då kommer explosionen i det här landet!
BGF nr 3/95 hade också en ledarartikel om ATP, som konstaterade att vi fått ett annat pensionssystem än det som folkomröstningen 1957 uttalade sig för: om man betalar ut till grupper som aldrig betalat in något går ekvationen inte ihop.
I numret resonerades vidare kring godhet:
"Det är inte fel med godhet (eller solidaritet), om bara vissa förutsättningar är uppfyllda:
1. Den måste
vara avpassad efter våra resurser idag.
2. Det ska vara väl använda pengar, som faktiskt kan
komma till nytta.
3. Vi själva måste få avgöra hur långt
Sverige ska sträcka sig."
Ganska snart gav utskicket resultat. Blågula frågor nr 3/95 uppmärksammades - men inte på det sätt vi hade hoppats...
I juni 1995 blev jag uppringd av Björn Häger från Dagens Eko. Han sökte Anders Sundholm, och fick telefonnummer till ett ställe i Finland där denne fanns. Innan vårt samtal avslutats hann Häger dock ställa några frågor till mig om invandringen. Det gav dålig smak och en föraning.
"Så ni anser att det finns problem med invandringen?"
Formellt var det ju bara en fråga, men Häger hade ett sätt att uttala den som gjorde den till en anklagelse. Jag fick associationer till filmbilder från 1944 där en av 20-juli-männen efter attentatsförsöket mot Hitler stod inför domaren Freisler. Den anklagade stammade till sitt försvar fram något om "die viele Morde" (de många morden), varpå Freisler insinuant uttalade samma ord, vrålande av indignation.
Björn Häger lyckades aldrig få tag i Anders Sundholm för en kommentar, och jag vet inte hur allvarligt han ansträngt sig. Ett samtal direkt med Anders kunde ju ha spräckt hans "story".
Resultatet blev hursomhelst ett inslag i Dagens Eko om "Den främlingsfientlige nämndemannen", tillika miljöpartist. Blågula frågor stämplades där som "en tidning med invandrarfientliga åsikter".
Hägers utgångspunkt var denna:
1. AS var kritisk mot den omfattande invandringen, alltså var han främlingsfientlig.
2. Den främlingsfientlige är en dålig människa, saknar integritet.
Sitter en sådan person i en domstol och har mål där en invandrare är anklagad kommer han att ha låga beviskrav och förespråka höga straffsatser.
Häger kunde konstatera: "Så sent som den 7 juni hade Sundholm reserverat sig i en hovrättsdom, och där yrkat på ett längre fängelsestraff för en spansk medborgare".
Ekoinslaget resulterade i ett TT-telegram, vilket i sin tur - den 10/7 - genererade tidningsrubriker runtom i Sverige. Det blev samtidigt en eskalation av tillmälen: Blågula frågor var både "flyktingfientlig", "invandrarfientlig" och "främlingsfientlig". Dess ordförande var dessutom "rasist". Ingen av dem som satte rubriker eller publicerade texterna hade förmodligen själv tagit del av vår tidskrift, säkert är att ingen talat med Anders Sundholm.
Extra märklig var en rubrik
i Skånska Dagbladet: "MILJÖPARTIST AVSLÖJAD
SOM RASIST". Det skulle alltså ha varit fråga
om ett journalistiskt "avslöjande". Vi från
Blågula frågor skulle ha smugit med våra åsikter,
försökt att inte bli upptäckta - det var ju intrycket
rubriken gav läsarna!
En omskakande och bitter erfarenhet från detta drev var
hur svårt man som enskild medborgare har att få rätt
mot massmedia. Även om redaktionerna vore öppna för
gemälen skulle det vara ett problem, eftersom det rörde
sig om så många tidningar, i hela landet. Vi hade
ingen överblick, dessutom hade både Anders och jag
heltidsarbeten att sköta. Vår tid räckte inte
för att uppvakta varje tidning.
Dessutom visade det sig att
redaktionerna bara undantagsvis var redo att ge plats för
något genmäle. De hänvisade till att det rörde
sig om ett nyhetstelegram från TT, som "bara återgav
vad som sagts i Ekot". Då hade tidningarna ingen skyldighet
att ta in genmäle.
I en insändare konstaterade Anders och jag: "I juridiska sammanhang
finns beviskrav och en anklagad får möjlighet att försvara
sig. Här gäller inget av detta. TT-journalisterna fungerar
som på en gång anklagande och dömande instans."
Sydsvenskan hade i samband med sin artikel den 10/7 kontaktat Miljöpartiet: "Miljöpartiets språkrör Marianne Samuelsson blir förvånad när hon hör att en av partiets nämndemän har sådana åsikter.
- Självklart bör regionen titta på det här och ta sig en funderare på om de ska byta ut personen, säger hon."
Barbro Svanström från Mp:s valberedning uttalade sig också för Sydsvenskan. Hon hade inte känt till att Sundholms åsikter "var så här extrema".
Tre månader senare levererade TT nya telegram i "fallet Sundholm". En rubrik i Jönköpings-Posten den 21/9 löd sålunda: "FRÄMLINGSFIENTLIG NÄMNDEMAN FÅR SITTA KVAR I SVEA HOVRÄTT".
Ingressen förtäljde:
"Anders
Sundholm kan sitta kvar som nämndeman i Svea hovrätt
för Miljöpartiets räkning fram till valet 1998.
Detta trots att han hotas av uteslutning ur partiet sedan det
upptäckts att Sundholm är ordförande i den främlingsfientliga
föreningen Blågula Frågor."
I telegrammet konstaterade Berdt-Ola Lundström 1) att det "görs ingen kontroll
av den blivande nämndemannens bakgrund" och tyckte:
"- Det är klart att det finns personer som vid en närmare granskning inte platsar att sitta med och döma. I det här fallet tycker jag att Sundholm borde avgå. Det finns en risk att hans åsikter färgar hans domslut."
Vad hade då Anders Sundholm
själv att säga? I Mp:s "Miljömagasinet"
den 10/8 -95 kom han till tals: "Men borde inte Björn Häger
ha talat med denne förskräcklige person innan han sände
inslaget? Förtroendet för Dagens Eko, och för Björn
Häger i synnerhet, har fått sig en knäck hos mig
som flitig Ekolyssnare. Jag tror att detsamma gäller för
Miljömagasinets läsare, när jag nu berättar
att Häger aldrig varken har träffat eller talat med
mig. Jo, det är faktiskt sant, hur otroligt det än låter."
Vidare: "Det
som många miljöpartister och andra 'humanister' från
den Moraliska Eliten kallar för den generösa flyktingpolitiken
betraktar föreningen Blågula Frågor som osolidarisk,
odemokratisk och totalt ekonomiskt ansvarslös."
AS förklarade att BGF förespråkar ett offentligt samtal om flyktingpolitiken: "Detta gigantiska sociala experiment som Sverige nu genomgår är den största förändring vårt land någonsin upplevt. Då bör vi väl åtminstone se till att vi har det svenska folket med oss och att experimentet lyckas?
Sitt arbete i Svea hovrätt berörde AS i Blågula frågor nr 5/95, under rubriken "HÄGERS STORY":
"Reportern Björn Häger hade 'grävt fram' en dom - den enda dom - där jag var skiljaktig i Hovrätten. Den bevisade hans tes att jag ogillar invandrare och vill ha strängare straff. Mina skiljaktiga domar under sex år i Tingsrätten var tydligen ointressanta - de hade punkterat hela Hägers story om mig.
I Hovrättens
dom i juni reserverade jag mig i domen mot JC. Han dömdes
i mars 1995 till fängelse i ett år och åtta månader
av Tingsrätten för misshandel, olaga hot och ofredande.
Han fälldes på samtliga åtalspunkter av en enig
nämnd. Båda parter överklagade domen och åklagaren
yrkade på en avsevärd straffskärpning i hovrätten.
De fyra målsägande gjorde ett mycket trovärdigt
intryck och deras redogörelse ifrågasattes inte på
en enda punkt av hovrätten. JC ljög konsekvent under
de båda rättegångarna, han ville inte ens vidkännas
sin egen röst på ett inspelat band... Vi i hovrätten
var eniga om att ändra domen i tingsrätten från
misshandel till grov misshandel. Dock ville de övriga stå
fast vid 1 år och 8 månader, medan jag ville ha ett
längre straff.
I tre år hade JC:s sambo utsatts för en behandling
av honom, som närmast kan betraktas som en tre år lång
utdragen tortyr. Hon hade blivit både sparkad och slagen
med knytnävar i ansiktet. Av naturliga skäl kunde hon
inte redogöra för alla misshandelstillfällen. Men
vid ett trettiotal fall kunde hon ganska exakt ange tidpunkt och
händelseförlopp. Men även dessemellan har våld
förekommit. Enligt vittnen så ofta som upp till tre
gånger i veckan. Även under lugnare perioder levde
hon under konstant hot om misshandel. Hon kunde aldrig förutse
när nästa knytnävsslag skulle komma.
JC är utländsk medborgare, från södra Europa.
Han fick permanent uppehålls-tillstånd 1986. Han är
tidigare dömd för misshandel både 1983 och 1987.
Ingen påföljd 1983! Ingen påföljd 1987!
1988 dömdes han till fyra månaders fängelse för
varusmuggling. Han kom ut efter två... 1994 fick han besöksförbud
i sex månader. Av vilken anledning fick vi aldrig veta i
hovrätten...
Jag ansåg
inte att 1 år och 8 månader var tillräckligt
för denna brottslighet. Lagen säger att maxistraffet
för grov misshandel är tio år. Jag ville att han
skulle dömas till tre år. Men vi domare måste
tydligen inte bara döma efter Sveriges Rikes Lag, utan också
efter tidigare praxis. Även två och ett halvt år
anses ligga långt över praxis, och mitt ställningstagande
skulle betraktas som mycket olämpligt.
Min reservation hamnade till slut på 2 års fängelse.
Alltså fyra månader mer än vad majoriteten ville.
Det var denna reservation som, enligt Björn Häger, stärkte
hans tes om den främlingsfientlige nämndemannen Anders
Sundholm...
Det skulle vara intressant att höra vad svenska folket tycker. Kanske får jag till och med stöd av Sveriges kvinnor? Men å andra sidan anser många av landets kvinnoorganisationer att fängelsestraff är olämpliga som påföljd, så man vet aldrig...
Men jag tror
i alla fall att den här mannens f.d. sambo skulle behövt
lite längre viloperiod."
I BGF nr 7/95 redovisade AS två mål i hovrätten
med invandrare åtalade där det var han som ville fria
eller förespråkade ett lindrigt straff.
Som en följd av detta drev mot "den främlingsfientlige nämndemannen" och "upptäckten" av hans ordförandeskap i Blågula frågor kom ändå en uteslutningsprocess igång inom Miljöpartiet. Detta på begäran av Bernt-Erik Ekeroth, flyktingadvokat och partistyrelseledamot.
1) Ordförande för nämndemännen
i Sverige.
|
|