Tre inlägg på Svenska Dagbladets websida i april 2001:

"Öppenheten som ledstjärna" löd rubriken på den SvD-ledare, skriven i MUF-anda. Ett webinlägg ifrågasatte därefter SvD-statistiken och hänvisade till Blågula Frågors "Faktabanken". En lederskribent ifrågasatte, i sitt bemötande av detta, Blågula Frågors "syften".

Jag sände då in följande inlägg:

Alltsedan toppnoteringen 1994, på 79.000 PUT (permanenta uppehållstillstånd) har det i media talats om invandringen till Sverige som en "rännil".

Om detta verkligen stämmer, att det under så lång tid varit bara en "rännil", hur kan vi då ha sådana problem idag med integration? Varifrån har alla utomnordiska invandrare kommit?

SvD-redaktionens statistik ger inte hela bilden. Den enda anhöriginvandring man tar med är "flyktinganhöriga", dvs de som fått PUT i samband med att släktingar flyktinginvandrat. Denna siffra var 3.500 för förra året. Den totala siffran för anhöriginvandringen var dock 22.700.

Just den omfattande anhöriginvandringen ger förklaringen till att vi nu kan ha så många utomnordiska invandrare i Sverige trots att media bara sett en rännil.

Till sist: när Per Ericson misstänkliggör Blågula Frågors "syften", då är han typisk. Det i massmedia förhärskande synsättet är att den som bortser från problem och förespråkar ökad generositet är en god människa, den som ser problem och vill bromsa är ond.

En sådan hållning skapar inget bra debattklimat.

"Bäste statsminister Göran Persson. OM DETTA MÅ VI BERÄTTA". Så löd rubriken till en kampanjartikel på SvD:s debattsida, undertecknad av "29 medborgare". Med anledning av den, följande inlägg:

Brännpunktsartikeln fokuserar helt på de utlänningar som vill stanna i Sverige. "På jakt efter trygghet" löd bildtexten. Men vilken inverkan har det på svenskars trygghet om invandringen fortsätter som hittills?

Polisen i Malmö har givit ungdomar rådet att stanna inomhus på kvällen, av säkerhetsskäl. Sjukvårdspersonal på SÖS i Stockholm talar om gatumisshandel som "en ny folksjukdom". Våra skolor fungerar som distributionscentraler för narkotika.

Det är välkänt att de flesta gaturånare har utländsk härkomst, liksom att våra anstalter till stor del befolkas av invandrare.

Det finns en ensidighet i medias vinkling av denna fråga. Också svenskars intressen måste vägas in i bilden.

"Väck det politiska samtalet!" Så löd rubriken till ett gemensamt inlägg från Karl-Olov Arnstberg, Patrik Engellau, Bengt Göransson och Johan Hackelius. Det inleddes:

"Vi är bekymrade över det politiska samtalets icke-existens i Sverige. Politik har blivit en angelägenhet för politiker, i så hög utsträckning att den politiker som vill tala med folket på torget eller i något köpcentrum gör säkrast i ta med sig en sparringpartner för att ha någon att föra dialogen med."

Mitt inlägg:

Legitimera mera!

Visst behöver det väckas ett politiskt samtal i Sverige! Men vad beror det på att vi idag inte har detta samtal?

En viktig orsak ligger i ett samtalsklimat, där man uttryckligen undviker att tala med meningsmotståndare, eftersom sådant anses kunna "legitimera" dem.

Anslaget gavs när fransmannen Faurisson kom till Sverige, och hindrades från att tala. Det var något nytt. Tidigare har det i vår demokrati varit en självklarhet att argument ska mötas med argument och att meningsmotståndare ska bemötas i sak.

Nu skulle motståndare istället förtigas, isoleras och frysas ut. Detta förhållningssätt har sedan smittat av sig på andra kontroversiella områden, som invandringspolitik och kriminalpolitik.

Innebörden av att vara "demokrat" har på så vis förskjutits - från att man ansluter sig till vissa principer om öppenhet och dialog, till att man är anhängare av vissa bestämda åsikter i sakfrågorna, uppifrån sanktionerade sådana.

Situationen illustrerades tydligt den 17 mars i år, när Medborgerliga Studiegrupper (MSG) skulle ha en paneldebatt i Medborgarhuset på temat "Yttrandefriheten i Sverige". Inbjudna var företädare för samtliga riksdagspartier, liksom företrädare för journalistkåren. Inte en enda kom - mötet bojkottades. Expo angav skälet: MSG fick inte legitimeras. Alltså: gärna debatt, men inte med meningsmotståndare.

Självklart är det just med meningsmotståndare debatten måste föras. Vi måste skapa ett politiskt klimat i Sverige, där det formligen frossas i legitimeranden! Demokrat är den som vill föra samtal.