Invandringens kostnader har nu debatterats en hel del, och olika debattörer kommer till olika resultat. Detta är föga överraskande, det går ju att räkna på olika sätt.

Vad alla debattörer dock förefaller överens om är att den invandring som skett under det senaste decennier faktiskt inneburit en kostnad. Även de mest försiktiga uppskattningarna hamnar vid belopp på åtminstone 10 miljarder kronor om året.

Antag att detta belopp kunde sättas in för att exempelvis förbättra åldringsvården i Sverige, det skulle kunna betyda mycket!

Men det kan verkligen ifrågasättas, om det stannar vid detta belopp.

Av de utomnordiska medborgarna i Sverige 1996 var 145.000 antingen öppet arbetslösa eller utanför arbetskraften (källa: regeringens proposition 1997/98:16). Till detta kommer de personer, födda utanför Norden, som fått svenska medborgarskap. Deras antal uppgår till cirka 250.000, och andelen ej i arbete låg där kring 38%. Det betyder ytterligare nära 100.000 personer. Totalt åtminstone 240.000 personer.

Samhällets kostnad för varje arbetslös har uppskattats till 300.000 kronor. Med den förutsättningen skulle kostnaden här hamna på 72 miljarder kr.

Till detta kommer att alla kostnader inte kan mätas i kronor - utanförskap och kriminalitet, otrygghet och mänskligt lidande. Juan Fonseca argumenterade den 4/6 på debattsidan i DN:s Stockholmsbilaga för miljardsatsningar mot segregationen i Stockholms förorter, han efterlyste en "ny Marshallplan". Det säger sig självt, att om Sveriges situation idag kan jämföras med Europas situation efter andra världskriget, då är läget allvarligt!

Nu argumenteras att den pågående invandringen till Sverige skulle vara obetydlig. Därvid förs - inte minst av invandringsminister Schori - ett resonemang om nettoinvandring. Innebörden av detta är att svenskar som utvandrar kan kvittas mot exempelvis somalier som invandrar: sysselsättningsintensiteten förutsätts bli densamma, och det skulle inte krävas några särskilda insatser för språkinlärning och integration. Detta motsägs onekligen av Fonsecas rop på särskilda miljardsatsningar.

Dessutom kan ifrågasättas om ens den aktuella nettoinvandringen är obetydlig. År 1990 var antalet personer i Sverige, födda utanför Norden, drygt 470.000. År 1997 var antalet nära 720.000 - en ökning med över 50% på sju år.

År 1940 var andelen utrikes födda av Sveriges befolkning 1%. År 1995 hade andelen ökat till drygt 10%.

Till detta kommer SCB:s prognoser. Där räknar man med en fortsatt betydande nettoinvandring. Andelen personer med utländsk bakgrund förutsätts öka från 18% år 1995 till 28% år 2020.

Jan Milld