Rolf Andersson, Kommunalarbetaren 7/98:

Inte något av de tre svaren på min artikel berör med ett ord min huvudkritik mot Hörby- och Trelleborgsmodellerna: att det inte ger medborgarna fler tjänster.

Lise Lotte Kessman från sektionen i Hörby säger att antalet personer som arbetar ökar med hundra i Hörby. Det innebär dock inte att det totala antalet arbetade timmar ökar, utan att fler delar på ett oförändrat antal timmar. Därmed blir det heller inte mer äldreomsorg, eller resurser till skolan. Om man istället använt motsvarande hundra a-kasseersättningar till att finansiera resursarbete så hade de äldre och barnen i Hörby kunnat få ett tillskott på mer än 70 personers arbetsinsatser.

Lena Olsson, Trelleborgs kommun, menar att jag har missförstått finansieringen av Trelleborgsmodellen, eftersom den finansieras inom ramen för för arbetsförmedlingens ordinarie åtgärdsmedel. Nej, Lena, jag har inte missförstått. Vad jag säger är att samhällsekonomiskt och för hela den offentliga sektorn så ger resursarbete ett större utbyte. Det är detta och inte på vilket konto kostnaden bokförs, som är det viktiga.

Jag är mycket medveten om att de senaste årens nedskärningar har ökat problemen med förslitning och utbrändhet bland personalen. Den ökande arbetsbördan är en orsak. En annan är att det är frustrerande att se att trots den stora arbetsbördan så blir det man gör ofta otillräckligt för medborgarna både till kvantitet och kvalitet. Hörby- och Trelleborgsmodellerna angriper den första orsaken men inte den andra. Resursarbetet lättar på båda.

Lena och Lise Lotte: Jag missunnar inte de deltagande i Hörby och Trelleborg den ökade ledigheten. Jag tror inte heller för ett ögonblick att ni resonerar som ni gör för att ni missunnar de äldre och barnen i era kommuner de ökade tjänster som resursarbete skulle kunna ge. Det blir en bättre debatt om vi håller oss till sakfrågorna och inte tillskriver varandra simpla motiv.

I min artikel var jag öppen för någon form av friår för studier. Vuxnas möjligheter att studera behöver stärkas både ekonomiskt och praktiskt. Denna form av friår är en framgång i Danmark.

Däremot har danskarna övergivit den friårsmodell som mest liknar Trelleborgs- och Hörbymodellerna. Det var inte möjligt att i längden få politiskt eller folkligt stöd för den.

Rolf Andersson