Tidningen Metro, gratistidningen för alla stockholmare som använder kollektivtrafiken, har varje dag en kolumn på sidan 6. Kolumnen den 13 november var skriven av Birgitta von Otter, hade rubriken "FEL AV POLISEN ATT INTE AVBRYTA VÅLD" och handlade om en demonstration i Stockholm av unga nazister: "Ska verkligen folk som fått avslag på sin ansökan att demonstrera ändå kunna göra det med polisens goda minne?" von Otter hade också några kritiska ord om de sk antirasisterna och deras motdemonstration.

Nytt med dessa Metro-kolumner är att läsekretsen inbjudes att komma med synpunkter och inlägg, på Metros Internet-utrymme. Varje bidrag tas inte in med automatik, utan granskas av redaktionen, det sägs något om att iakttaga "god publicistisk sed".

Så jag sände in ett inlägg (se nedan), vid 6-tiden på kvällen. Två inlägg fanns då sedan tidigare - båda anonyma, båda politiskt korrekta kritiker av polisen. Vid kontroll senare på kvällen hade mitt inlägg inte tagits in. Däremot hade man tagit in ett tredje inlägg från en anonym "antifascist". Jag skrev då att man via e-mail skulle tala om på vilka grunder Metro refuserat mitt inlägg. Någon förklaring har Metro dock inte givit.

Detta inbjuder naturligtvis till antaganden och gissningar. Förmodligen handlar det om en tolkning av innebörden av "God publicistisk sed". Ovedersägligt är ju att det etablerats en "publicistisk sed" i bland redaktörer i Sverige att inte släppa fram Blågula Frågor eller andra invandringskritiker i debatten.

Huruvida denna "sed" är att beteckna som "god" kan dock diskuteras...

Jan Milld

Till leda har vi fått erfara hur man från mediamakthavarna försökt koppla ihop förbrytelserna mot judarna i 30-talets Hitlertyskland med kritik av "den generösa flyktingpolitiken" i 90-talets Sverige eller med kritik av dagens maktkoncentrationen inom svenska massmedia.

Uppenbart är nu att denna hopkoppling görs också från annat håll. Birgitta von Otter relaterar i Metro den 13/11 hur unga nynazister i Sverige inte bara protesterar mot Bonniers makt inom mediabranschen, utan väljer att göra detta just på årsdagen av Kristallnatten.

Jag delar von Otters slutsats att om polisen nu förbjudit denna demonstrationen, då borde den också ha fullföljt genom att bryta upp den.

Men en fråga som också borde ställas är: hur kan det komma sig att nazistiska organisationer kan attrahera unga svenskar idag? Jag tror en viktig förklaring ligger i den jordmån som skapats av media, genom att många unga svenskar känner sig svikna, förrådda och övergivna. De känner sig behandlade som en andra klassens människor i sitt eget land. De märker att media inte ger en riktig bild av vad som försiggår i samhället, de märker hur det mäts med olika mått.

Hela tiden talas det om rasism och främlingsfientlighet (vilket förkommer, och är vidrigt), men det talas aldrig om svenskfientligheten - trots att det rasistiska våld som riktas mot svenskar förmodligen är vanligare än det som riktas mot invandrare.

Jag delar också von Otters reflexioner kring de s.k. antirasisterna. Inte bara visar de sig ständigt redo att rycka ut på våldsuppdrag. Deras fördomsfullhet är dessutom kompakt, deras intellektuellla nivå är ibland rent osannolik. Varför har våra massmedia varit så okritiska mot dem?

Jan Milld

redaktör för tidskriften Blågula Frågor