Det pågår nu en bred kampanj i Sverige om Förintelsen. Handlar den bara om vad den utger sig för att handla om?

Det är uppenbart att denna kampanj har syften utöver att göra svenska ungdomar medvetna om vad som hände på naziockuperat område i Europa i början av 40-talet.

Låt mig ta två exempel:

Regeringen, Skolverket och lärarfacken ger ut en gemensam katalog, "Levande historia". En av de böcker som där rekommenderas heter "Vit makt och blågula drömmar", skriven av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. Boken presenteras som en handbok och ett uppslagsverk, en objektiv kartläggning av rasismen i Sverige.

Men det visar sig att boken tar upp inte bara rasistiska och nazistiska organisationer, den tar även upp organisationer som bara förespråkar en restriktivare flyktingpolitik. I boken formuleras det så här:

"Rasism och främlingsfientlighet i Sverige är lättast att förstå om man ser dessa företeelser som ett brett politiskt fält med minsta gemensamma nämnare: Minskad invandring!"

Här ges alltså inget utrymme för kritik av invandringspolitiken - kritik förknippas med rasism.

Ett annat exempel:

Projektet Tidningen i Skolan och Europaåret mot rasism ger ut ett material för skolorna, understött av elevorganisationen, Hem och Skola samt lärarfacken.

Materialet heter "Hur är läget?" och en av de frågor som eleverna ska tycka till om lyder:

"Din lärare pratar om förintelsen av judar i nazityskland. Sedan gör han en liknelse mellan det faktum att nazisterna felaktigt skyllde Tysklands problem på judarna, och det faktum att många svenskar idag skyller Sveriges ekonomiska problem på invandrarna. Hur reagerar du på liknelsen?"

Här görs alltså en direkt koppling mellan Förintelsen och kritik av invandringen till Sverige. Den görs dessutom på ett ohederligt sätt. Kritik av invandringspolitiken likställs med skuldbeläggning av invandrare.

Det är uppenbart att de aktuella kampanjerna om Förintelsen har syften utöver de officiellt deklarerade.

En helt massiv majoritet av svenska folket fördömer den ondska som nazismen representerade. Självklart är det så.

Men vill vi verkligen värna demokratin, då må vi undvika att trissa upp tonläget i debatten så att politiska problem inte längre kan diskuteras på ett sakligt sätt.

Jan Milld